Skip to content

America, fuck yeah!

4 november, 2010

En ganska vanlig hållning bland oss européer är att amerikaner är dumma i huvudet. Det kan i och för sig framstå som en aning kontroversiellt om man betänker att just USA faktiskt har lyckats uppfinna både atombomber och rymdraketer, leksaker som det krävs en smula innanför pannbenet för att framställa. Likväl är det ofta som vi glor över atlanten och tänker ”vad håller ni på med?”

Ett exempel är teaparty-rörelsen. Ett gäng kvasi-libertarianer (de är ju knappast speciellt oävna till statens involvering när det gäller homosexuallitet och abort) som protesterar i största allmänhet, är arga på staten (oklart varför) och givetvis inte har någonting emot att den nuvarande presidenten är svart. Ett exempel på snurrigheten i deras tänkande är att en av deras stjärnskott till representanter menade på att man borde lagstifta mot onani. Utöver att en sådan lag vore en katastrof för den här bloggen skulle den också vara ett hårt och bestämt slag i luften. Om man nu inte skulle bestämma sig för att försöka genomföra den i praktiken förståss. Då skulle man behöva ett övervakningssamhälle som inte setts på denna sidan Orwell. Och detta från personer som säger sig var emot den Stora Stygga Staten.

Ett annat exempel där amerikanerna framstår som bindgalna är givetvis det andra tillägget i deras konstitution, ni vet, vapenlagarna. En av grundarnas tankar var att allmogen i den nyupprättade republiken skulle kunna gå man ur huse med vapen i hand för att avsätta diktaturer, om sådana skulle uppstå i USA. Det skulle nog ha fungerat väl på 1700-talet när en liten milis de facto kunde besegra den tidens arméer då det inte var någon större skillnad i vad milisen respektive armén kunde ta till när det gällde vapen. Idag är situationen något annorlunda. Ty om ett gäng Mississippibönder idag skulle försöka avsätta en diktator skulle de ställas mot den amerikanska krigsmakten, för om krigsmakten inte var på regimens sida får man förutsätta att den skulle ha som uppgift att avsätta despoten i Washington. Det svärmarna av dåligt organiserade jordbrukare som sett Red Dawn ohälsosamt många gånger skulle ha på sin sida skulle vara några hagelbrakare och lite hemmagjorda bomber. Det amerikanska krigsmaskineriet skulle å sin sida ha: en färdig logistikapparat, världens största flygvapen, världens största pansarvapen, en enorm flotta av attackhelikoptrar, hangarfartyg, kryssningsmissiler, hög förmåga att slåss i mörker och bebyggelse, erfarenheter i gerillabekämpning, etcetera. Om man sedan ser till de gerillor den amerikanska hären tidigare bekämpat med varierande grad av framgång är det vietnameser, afghaner och irakier. Dessa är samtliga, tillskillnad från oss bortklemade i-ländare, stålhårda folk, vana vid umbäranden och med långa traditioner av gerillakrig. Det är mer än vad man kan säga om den amerikanska (eller europeiska) befolkningen. Även om man kan tänka sig att ganska många kanske skulle sluta upp under fanorna i revolutionens inledande skede kan man likaledes tänka sig att ganska många skulle gå hem när det börjar bli dåligt väder, maten börjar ta slut, sjukdomar börjar grassera och stridsförlusterna börjar torna upp sig. Den lilla myggskit till folkligt motstånd som skulle kvarstå skulle sedan diktatorn antingen kunna ignorerar eller i godan ro utplåna.

Det tredje, och sista (men det finns givetvis fler), exemplet skulle kunna vara det ramaskri som uppstod när statschefen gjorde som han lovat i valet och försökte åtgärda det mördande trasiga sjukvårdssystemet. För oss européer är det en ren obegriplighet att man kan ha en stat där miljontals inte har rätt till sjukvård och där tusentals dör varje år på grund av detta. För amerikanerna var det lite annorlunda. För dem var detta ett brott mot konstitutionen (oklart hur) och kommunism (oklart hur).

Nåväl, allt ovan nämnt är exempel där många européer tycker att amerikaner är rakt av korkade. Som du säkert noterat käre läsare är alla exempel på när amerikanerna helt enkelt slår bakut mot vad de uppfattar som en för stor stat. I den amerikanska kulturen tycks det finnas en grundmurad skepsis mot en större stat än den redan varande. Vi européer tycks å andra sidan ha en lika grundmurad tilltro till staten, de som inte har det avfärdar vi som paranoida.

Detta är ganska paradoxalt om man betänker att vi européer, tillskillnad från amerikanerna, har kolsvarta erfarenheter av just starka stater som lägger sig i medborgarnas privatliv lite för mycket.

Likväl tror jag att anledning till att vi ofta finner amerikanernas agerande gåtfullt ligger annorstädes. Jag misstänker att det ligger i att de är så fördömt lika oss. Ty det är de. De har snott sin kulturella grund från oss och vi har tagit en ocean av kultur från dem post-45. Om något bergsfolk i Kaukasus skulle bete sig enligt något av de ovan nämnda exemplen hade vi bara skakat på huvudet och avfärdat dem som barbarer. Men det kan vi inte gärna göra med våra vänner amerikanerna. Vi blir frustrerade när vi ser ett samhälle som vid första anblick är så likt våra och sedan gör tvärtemot vad vi tycker är lämpligt.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. Isungen permalink
    4 november, 2010 21:57

    Väl resonerat. När kommer nästa text?

  2. 5 november, 2010 00:57

    Tjosan kid from ice :). Den torde komma någongång på söndag eller måndag, är borta nu under helgen.

  3. libertarianen permalink
    25 november, 2010 17:04

    http://www.cato.org/

    • 25 november, 2010 17:06

      😀 Man vet ju inte om man ska skratta eller gråta. Jag skrattar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: