Skip to content

Somebody to Love

10 november, 2010

[OBS! Det här är ungefär så personlig jag kommer vara på den här bloggen, så njut medan ni kan, nästa inlägg blir om krig. Kommentarer beivras.]

Den här hösten har varit på rasande mängd fester. Dessa har lett mig till ett antal reflektioner (surprise!). För det första att om man vill träffa intressanta och mentalt stimulerande individer skall man söka sig till dem som hänger i köket. Om man å andra sidan skall finna tråkiga och erogent stimulerande personer är det snarare de som sitter i vardagsrummet (i bakochframvänd keps och ytterkläder) som man skall jaga ner. Förklaringen till detta är rätt simpel, i vardagsrummet spelas alltid obegripligt hög musik trots avsaknaden av dansgolv, vilket leder till att den enda möjligheten till kommunikation med tungan är att köra ner den i halsen på någon brunstig hona. De som är i köket söker sig dit för att det just går att prata med folk där. Sålunda torde störst framgång nås genom att man ställer sig i hallen, mellan köket och vardagsrummet för att hitta någon som är både kättjefull och pratsam.

Den andra reflektionen är att jag börjar bli allt mer redo att avsäga mig kvinnor. Min analys från förra höstens misär passar mycket väl in på denna hösts misär. Dvs. ”kvinnor är som mellanöstern, antingen ockuperade eller vansinniga”. Jag vet inte hur många gånger det skett nu att jag stått och pratat med en intressant och rolig tjej med ett dekoltage djupt nog att gömma en medelstor hundvalp i och börjat fundera på att ta ett nummer när följande händer. En två meter lång och 1,5 meter bred karl dyker upp, lägger handen på hennes röv med orden: ”stöter han på dig eller Jennifööör?”. Den andra kategorin (den vansinniga) brukar vara ungefär lika lurig. Ovan nämnda kvinna (snygg, rolig, hundvalp, osv.) diskuterar de finare aspekterna av Thomas Hobbes bild av naturtillståndet för att helt plötsligt avslöja att ”jag praktiserar voodoo mot mitt ex”. I denna kategori inkluderas givetvis de tjejkompisar jag har som av outgrundliga skäl inte är kära i mig (skapelsens krona).

Det huvudsakliga problemet med alla tjejer jag träffar är dock egentligen jag själv. Jag har en tendens att jämföra alla potentiella parningsobjekt med mina favorittjejer (ni vet vilka ni är) och deras positiva drag. Via detta kommer jag fram till att de/ni överträffar de jag möter. Men inte nog med detta, jag jämför dessutom deras/era negativa drag och kommer fram till att även de överträffar flickstackarn jag umgås med.

Det är synd om människan sa Strindberg, och det hade han jävligt rätt i.

Annonser
One Comment leave one →
  1. Isungen permalink
    13 november, 2010 03:50

    Det är märkligt det där med damer. Bilden av dom är ytligt så pass sönderciterad att jag tror det är omöjligt för herrar att förhålla sig till dom utan kött eller romantik. Därmed inte sagt att det skulle vara eftersträvansvärt att göra det, men jag tror att något går förlorat om endast etablerade idéer får spelrum.

    Jag tror att ett visst mått av kreativ öppenhet alltid krävs. Den sortens öppenhet som närmar sig förståelse och empati utan kategoriska lösningar. Jag anser generellt att damer gillar sånt mer än herrar. Att lyssna förstående utan att försöka hitta lösningar. (detta är förövrigt en mycket vacker egenskap inte minst för att den skaver så bra mot samhället i stort.)

    Detta relaterar väl bara indirekt till din text, men jag blev intresserad.
    Gillar liknelserna . Hoppas dock att Strindberg inte får vidare inflytande på dig.

    Ha det fint i Spanien. kram/Isungen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: