Skip to content

Historiska irrbilder

14 november, 2010

Man ska lära sig av historien brukar det ju hävdas. Frågan är bara vad. Jag brukar ofta känna att om alla statschefer kunde sin historia skulle världen se bättre ut (det menade ju som bekant Turner redan under 1800-talets slut). Det finns vissa fördelar med detta. En är att inte se alla händelser som ”historiska” (vad kvällstidningarna kallar för ”historiskt” kan ju vara allt från att en utrikesminister blir nedhuggen på HM till att någon blir utslagen ur Idol) och därmed ha en lite mer kylig inställning till nutiden. En annan är att bättre förstå sig på sin nutid. Själv finner jag de flesta konflikter av idag vara obegripliga om man bortser från deras bakgrundshistoria.

Dock finns det ett problem med detta och det är de historiska irrbilderna. Att stirra sig blind på historien och sedan utgå ifrån att man kan avgöra hur nutiden är och framtiden kommer att bli. Att helt enkelt lära sig fel saker av historien.

År 1914 var Europa plågat av detta. När man såg fram emot det kommande kriget såg man till det förflutna och såg bara ära och dådkraft. Fransmännen såg de framgångsrika massarméerna från Napoleons dagar (och valde att bortse ifrån att det inte fanns snabbskjutande artilleri, kulsprutor och stridsgas under den lille korsikanens dagar). Tyskarna såg till det förra kriget mot grannen i väst och kom fram till att det skulle bli ett kort krig (och struntade i att man inte hade England och Ryssland mot sig utöver fransmännen på 1870-talet).  Man bortsåg glatt från den smutsiga verkligheten i de gamla krigen, tänkte på glansen i riddarens rustning snarare än krasandet av benknotor och stanken av frilagda inälvor när nyssnämnde ryttare red chock mot någon bondesvärm. Kriget blev sedan något annorlunda.

Ett annat exempel är när tyskarna stormade in i Sovjetunionen 1941 under det nästa stora kriget. Tyskarna visste att det gick att besegra ryssarna. Det hade de gjort 1917. De tyckte inte att de behövde betänka sådana tråkigheter som att Ryssland 1917 stod på randen av en revolution och i stort saknade tung industri medan situationen 1941 var nästan den omvända. Därutöver var man paradoxalt nog medveten om Karl XII:s och Napoleons lättfärdiga invasioner av Ryssland samt deras ledsamma nederlag p.g.a. den ryska vintern. Någon lärdom av de nyssnämnda härskarnas äventyr verkar man inte dragit utan snarare avfärdat deras erfarenheter med att ”det var då, nu är nu” (tanken tycks ha varit att Nappe och Karl saknade kapacitet för mekaniserad krigföring, men det gjorde även en överväldigande majoritet av Wehrmacht).

Andra som lär sig fel saker av historien är givetvis amerikanerna. Deras största säkerhetspolitiska problem tycks ibland vara att de är tillsynes oförmögna att inte tänka på alla konflikter som att de vore identiska med andra världskriget (en alltigenom ond fiende krossas, de goda välkomnas av tacksamma civilbefolkningar och kriget är ganska kort för USA:s del). Vietnamkriget är naturligt nog favoritexemplet. Här verkar amerikanerna blivit nästan chokade av det faktum att vietnameserna inte var särskilt kittlade av tanken att samarbeta med en främmande krigsmakt som lokalbefolkningen bara såg som arvtagare till den gamla kolonialmakten. En annan irrbild amerikanska beslutsfattare var fängslade av var tanken om en monolitisk kommunism där allt styrdes från Moskva och/eller Peking. Tanken att vietnameserna, vars historia präglats av nästan 1000 år (!) av krig mot Kina, skulle vara lakejer till kineserna är skrattretande. Denna syn tycks dessvärre ibland bli återupplivad, senast under Irakkriget där man förefaller mena på att det finns en monolitisk islam. Roligaste exemplet på detta var när amerikaner började humma om ett samarbete mellan Iran och Iraks regimer. Här måste man givetvis bortse ifrån att det sekulära Irak och det teokratiska Iran utkämpat ett av 1900-talets längsta och blodigaste krig mot varandra och hade skakiga kontakter under hela 1990-talet.

På tal om Vietnam tycks denna konflikt dessutom blivit något av en irrbild för delar av vänsterrörelsen i Västeuropa. Logiken tycks ibland vara att så länge någon grupp bekrigar USA är detta av godo. Ett kul exempel är när brittiska socialister lierade sig med brittiska shariaförespråkare i sitt motstånd mot Irakkriget. Ett annat är de som tror att de kriminella gäng som bekämpas i Afghanistan går att kalla ”frihetskämpar” (friheten att återinföra den afghanska teokratin  och heroinhandeln får man anta). Annars har vi de som verkar tro att japanerna under andra världskriget var offer för amerikans imperialism. Så var inte riktigt fallet. Attacken mot Pearl Harbor utlöstes förvisso delvis av amerikanska sanktioner mot Japan men dessa sanktioner orsakades av Japans (just imperialistiska) expension i Kina och Sydostasien samt inte minst Nankingmassakern.

Så man ska lära sig av historien, men kanske inte utgå ifrån den.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. Mary permalink
    18 november, 2010 23:42

    Förlåt, men jag bara måste. Det var inte utanför H&M som det hände utan det var vid Filippa K butiken på NK.

    • 21 november, 2010 11:46

      Darn… Nåväl, det får stå NK och bli ett monument över min egen okunnighet om klädaffärer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: