Skip to content

Monument över Nikolaj

9 december, 2010

I somras var jag vid Bomarsunds fästning på Åland. Det var mycket vackert där, varm sol sval vind, etcetera. Ruinerna av Bomarsund var övervuxna av klängväxter och mossa, detta gjorde ett lite märkligt intryck. Växterna vittnade om lugn och stillsamhet men stenen de klamrade sig fast vid det motsatta. Fästningen hade nämligen sprängts och dess murverk låg huller om buller i flera hundra meters omkrets. Växterna och stenen gav en motsägelsefull känsla av våld och lugn.

Bomarsund var tänkt att vara en av dessa ointagliga fästningar som vi européer envisas med att smälla upp i världen (de blir ofelbart intagna). Tanken var att den ryska garnisonen skulle vara mer eller mindre självförsörjande, därav byggdes det små samhällen kring fästet för knektarna och deras familjer som kunde bistå fästningen med förnödenheter. Det hann inte bli så mycket av dessa samhällen eftersom engelsmännen kom under Krimkriget och sköt sönder bygget. Därefter blev Åland en demilitariserad zon vilket ledde till att de ryska soldaterna och deras familjer drog sig hem till Ryssland igen.

Vi var ute och vandrade i ett av resultaten av de ryska familjerna, nämligen deras kyrkogård. Denna var inrättade i närheten av klungor av förvildade äppelträd och syrener och var helt enorm. Bomarsund skulle ju som sagt stå länge, var det tänkt, och man hade därför förberett kyrkogården därefter. Muren kring den löpte flera kilometer i omkrets. Dock fanns där inte mer än 4-5 gravstenar. Detta var givetvis för att ryssarna så hastigt blivit bortkörda från Åland att inte speciellt många hann avlida. Jag tycker sånt här är vemodigt. Det är som när man vandrar i skogen och plötsligt hittar husgrunder och diken. Det är spruckna resterna av någons ambitioner och förhoppningar. Hur som helst var det här jag såg det bästa monumentet jag någonsin sett.

Monument tycks vara svårt att göra bra. Det är väldigt lätt att få känslan av att salige Tony Judt hade rätt, att vi egentligen inte minns historien utan bara uppmärksammar den. Jag har varit vid ganska många monument och alla har sina problem. Ta det över de franska och tyska stupade vid Verdun. Runt en kvarts miljon man stupade i häxkitteln vid Verdun under ett halvår. Två månader av dessa sex spenderades i närstrid mellan de två arméerna då båda sidors infanteri blev beskjutet av båda sidors artilleri. På slagfältet finns nu en orthanc-liknande konstruktion som kallas för benhuset. Här ligger de stupade sida vid sida och på hög i de fall de inte gick att identifiera.

I Berlin finns förintelsemonumentet. Ett antal stora, svarta kuber som bildar en labyrint över de som gasades, sköts och svalts till döds under fyrtiotalet. I Normandie finns ett otal stora stenstoder som firar de allierade triumferna och i hela europa finns andra förintelsemonument som ofta består av oformliga granitkollosser. I Hanoi och Phnom Penh finns kantiga statyer föreställande vietnamesiska soldater som symboliserar dessa när de besegrade amerikaner och khmerer. Utanför Phnom Penh finns en stor pagoda fylld med dödskallar med hackmärken och skotthål i. Detta är monumentet över de som slaktades på dödens fält (Choeung ek).

Alla dessa minnesmärken lider av en gemensam nackdel. De säger oss inget. Granitblocken över förintelsens offer ger ungefär samma känsla av oförståelse som när man ser siffrorna över hur många som dödades under den. Det blir bara obegripligt. Miljoner och tusental är för mycket. Alltsammans blir bara siffror eller stenar och oavsett vilket en känsla av obegriplighet. Förvisso har vissa författare menat att just förintelsen är ovetbar. Men detta borde gälla annat elände också. Och det ovetbara översätts till monumenten. För hur gör man ett monument över det ovetbara? Hur översätter man enormt mänskligt lidande till en sten. Hur gör man miljonerna till individer när individerna blivit miljoner? Det går inte, det påvisas lätt av den tomma känsla man får när man ser dem. Dessa stenstoder.

Men så har vi monumentet på Bomarsund. Det är en mycket liten gravsten som ligger på en mycket liten kulle, tillräckligt högt för att den som vilar i myllan skall kunna få lite utsikt. Över kullen hänger lövverket från en stor och gammal ek ner och ger skugga, så att den vilande får lite svalka under sommaren och lite skydd under vintern. På stenen står:

Här vilar lille Nikolaj 4 år

Hans far Fänrik Vasilj reste stenen

Och plötsligt blir siffrorna individer.

Annonser
10 kommentarer leave one →
  1. kajsatankar permalink
    9 december, 2010 12:47

    Snyft – så vackert! (utan ironi!)

  2. 9 december, 2010 12:55

    Tack! Du vet att jag är obekväm med sånt här… känslor och sånt.

    • kajsatankar permalink
      9 december, 2010 17:35

      Jag säger bara – exponeringsövning! 😉

  3. Isungen permalink
    9 december, 2010 15:02

    Olidligt sorgligt.

  4. 9 december, 2010 15:22

    Ja det var verkligen en vacker och rörande plats, lille Nikolajs grav. Och en vacker och rörande betraktelse tillägnad honom. Fast jag håller inte riktigt med om omdömet om Holocaust-Denkmalet i Berlin

    • 9 december, 2010 15:32

      Goddag mor. Denkmalet är suggestivt och det finns en väldig ”tyngd” i det hela. Dock är det liksom inte riktigt Förintelsen jag tänker på när jag är där. För mig är det mer en representation av totalitarismen som sådan.

      Man kan dock tycka olika.

      • kajsatankar permalink
        9 december, 2010 17:34

        Nämen? KAN man tycka olika? 😉

  5. Björn permalink
    28 december, 2010 20:00

    Väldigt fint skrivet. Så mycket Mattis. Men även jag tyckte om Berlin-monumentet

  6. En allegorisk dito permalink
    10 januari, 2011 10:56

    Stiligt. Dock tycker jag att det är bättre att kommemorera de stupade med granitblock än att man ser dem som kalktillskott till jordbruket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: