Skip to content

Min Jävla Generation

21 december, 2010

(Vart var jag nu? Just det…)

Amerikanerna brukar kalla den generation som vann det andra världskriget för the Greatest Generation. Detta brukar ibland bestridas av brittiska historiker som menar att denna generation inte gjorde någonting som en annan generation inte skulle gjort. Detta stämmer kanske men är samtidigt lite ahistoriskt, det var ju trots allt den generationen som gjorde vad de gjorde. Sen tror jag inte jänkarna nödvändigtvis blott åsyftar det faktum att denna generation gjorde sitt bästa i kriget utan även att de kom hem, byggde upp världshistoriens mest äppelkäcka medelklass och gjorde sig redo att slå kommunismen.

Men det är ju då the Greatest Generation, vilken är då the Worst Generation? Min egen naturligtvis.

Ta bara vad vi vill jobba med. Jag känner försvinnande få personer i min egen ålder som inte vill arbete med vad som mer eller mindre går att beteckna som deras hobby (det gäller förmodligen även dig, käre läsare). En hobby är någonting som tidigare generationer sysslade med vid sidan av deras samhällsbyggande arbeten. Innan dem levde folk förvisso i ett så svårartat armod att de inte ens kunde ha hobbys. Det är ett tecken på utveckling om något. Att vi kan gå från samhällen där alla arbeten som inte involverade jordbruk och senare tung industri sågs som onödiga och eventuellt som utslag av lättja till ett samhälle som nästan är motsatsen. Vi i min generation älskar våra hobbys så mycket att vi lyckats inbilla oss att de har någon form av samhällsnytta: ”Det är viktigt att jag aldrig växer upp, för om jag gör det kommer världen aldrig få erfara min storslagna utövning av min Hobby”. Utöver att vi kan göra så här (dvs. att vi bor i ett I-land) tror jag att det finns ytterliggare en grund för detta. Om man har hyfsade betyg efter gymnasiet kan man välja att göra mer eller mindre vad som helst. Det är klart man väljer det roligaste man vet, oavsett om detta är historia, språk, politik, musik, sociologi, media, data, eller etcetera. Tidigare generationer hade det inte så. Om man hade betyg att ta en gymnasieexamen (inget självklart) gjorde man som far sa och blev ingenjör eller något annat samhällsnyttigt.

Sen har vi monstruösa commitment issues i vår generation. När det gäller förhållanden förväntar vi oss att vi ska bli blixtförälskade, inte att det ska vara någon långsammare utveckling till den sanna kärleken. Sedan gör vi slut så fort vi inte känner något ”pirr i magen” under någon särdeles grå söndageftermiddag. Tålamod är helt enkelt inte vår grej, inte ens med förhållanden. Att det inte kan vara underbart hela tiden är inget vi inser utan vi kräver det istället. Därutöver kräver båda könen konstant spänning och uppmärksamhet. Karlarna vill ha både en madonna och en hora, emedan damerna vill ha en alfahanne och en velourmjukis. Eller fel, detta ovan förutsätter förståss att vi överhuvudtaget blir ihop med någon. Jag känner ett otal par där båda är uppenbart kära, de har roligt, är lyckliga och bedriver otukt. Likväl är de inte ihop. Och det här ”inte ihop” kan fortgå i flera månader och år där två (idioter) i praktiken lever i ett monogamt förhållande men vägrar erkänna det. Det är nästan som att ”bli ihop” blivit den nya förlovningen- inte så konstigt kanske med tanke på att ingen gifter sig nu för tiden och de som gör det skiljer sig i rödaste rappet. Då blir förlovningen det nya äktenskapet och ”bli ihop” den nya förlovningen. Men detta är givetvis inte något som blott är förunnat de som faktiskt har en partner. Jag känner en person som är singel. Vi andra är bara ensamma och gnäller dessutom oavbrutet över att vi är det. Likväl är det ett oändligt gnyende på alla potentiella partners. ”Hon bor för långt bort”, ”Han har inte fina ögon”, ”Hon är inte intresserad av x”, ”Han vill kunna vara sin egen person”. Allt detta ovan tror jag återigen handlar om valen. På den gamla goda tiden gifte man sig med grannjäntan och det var det. Nu finns det via internet hundratals miljoner möjliga partners. Detta leder till att vi alltid kan tänka i termer av vilka alternativ vi har när vi ser på en i övrigt bra flick/pojkvän.

Ibland sägs det att vår och den föregående generationens stora tragedi är att vi inte har någon konflikt. Det kan kanske ligga någonting i detta. Inte så att vi ska styra upp ett tredje världskrig bara för att tro på någonting men samtidigt är det en sanning att det inte riktigt finns några sidor att ta längre. Sedan murens fall har kapitalismen definitivt vunnit och detta har förvandlat all politik till en evig budgetdebatt. Detta har lett till att 1) politiken blir stentråkig 2) färre och färre blir intresserade av politik (vilket är ett hot mot demokratin) 3) att det inte längre finns några riktiga sidor att ta. Båda sidor av vår riksdag är ju trots allt för både kapitalism och välfärdssystem. Och folk i min ålder behöver förmodligen en kamp, något att ta ställning för, oavsett vad det är. Vi har ju de som försöker engagera sig i Kampen Mot Islam, men den förs på ett ganska ljummet sätt. Sedan har vi de som var emot Irakkriget. Det fungerade ganska bra ända tills George W Bush slutade vara president och hans efterträdare blev svart. Global uppvärmning hör jag några säga vara vår generations kamp. Ja, det passar nästan delikat väl för vår velande generation. För det är inte direkt så att vi behöver göra någonting. Visst, vi kan gå på någon demonstration kanske, och så källsortera förståss, men i övrigt behöver vi bara låta våra folkvalda göra jobbet genom att lagstifta bort problemet inom de olika multinationella institutionerna. När de senare misslyckas kan vi sätta oss på våra höga hästar (vi källsorterar ju), ringa p1 och utan reflektion fortsätta flyga runt över jorden och köpa kläder importerade från Kina. Detta är inte en imponerande kamp. Min morfars generation frös röven av sig uppe vid norska gränsen under kriget och var redo att för Sveriges territoriella integritet. Och inte bara Sveriges förresten. Tusentals svenskar åkte till Finland för att slå ihjäl ryssar, eller till England för att döda tyskar eller till Tyskland för mörda kommunister, vissa riskerade sina liv för att smuggla ut judar ur Europa. Strunta nu i ett tag vad de stod för. De var åtminstone beredda att verkligen kämpa för det de trodde på. Men det är i och för sig inte bara vår generations fel. Det är även Sakens fel. Global uppvärmning är inte speciellt sexigt eller dramatiskt. Det är bara det lugna konstaterandet från ett gäng grånande vetenskapsmän att om vi inte gör någonting snart kommer en mängd människor dö om några år.

Så vi har här två problem. Det första är valen och det är andra är bristen på en Kamp. Vi kanske borde kombinera dessa två. Skapa en Kamp mot Valen. Imorgon ska jag vara nöjd med min utbildning, om jag hade en flickvän skulle jag vara nöjd med henne, imorgon ska jag vara nöjd med mina vänner och allt annat i mitt liv. Imorgon skall jag inte känna någon ångest för alla val jag borde göra utan stå för de jag gjort. Imorgon börjar kampen, den som vill vara med i denna icke-valens revolt får vara det. Så länge du inte väljer att vara det.

Hasta la victoria siempre.

Annonser
8 kommentarer leave one →
  1. Per permalink
    21 december, 2010 12:18

    Underbart inlägg, fortsätt enligt detta mönster för jag håller på att bli beroende.

  2. Per permalink
    21 december, 2010 12:19

    Glömde tillägga att jag håller med i inlägget. Vår generation är verkligen en vek och syltryggad samling individer. Det finns ingen tillstymmelse till självuppoffring, förutom hos ett fåtal hjältar i grönt men som jobbar i beigt.

    • 21 december, 2010 15:01

      Kul att göra någon beroende. Så länge jag får sno begreppet ”syltryggad” av dig. Dock kan det dröja innan något mer inlägg av denna typ kommer, de jag har i bakhuvudet är om ”vi-var-där-litteratur”, islam och att blogga (och varför det är dåligt för själen).

      • Per permalink
        21 december, 2010 21:51

        Sno på, har själv snott det.

  3. kajsatankar permalink
    21 december, 2010 13:45

    Är otroligt nyfiken på vem denna singel kan tänkas vara!

  4. Isungen permalink
    21 december, 2010 18:30

    Fullkomligt enastående käre vän!

  5. En allegorisk dito permalink
    11 januari, 2011 10:40

    Intressant diskussion. Ännu intressantare hur du totalt argumenterar mot denna generation attribut när du i slutet faktiskt tar till dig vår generations kanske viktigaste attribut. Förmågan att vara nöjd, tacksam för det man har och att vara ansvarstagande. Välkommen till 2000-talet.

    PS. Det är ju uppenbart att du talar om mig DS.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: