Skip to content

Skepsis

25 december, 2010

Det är ganska lätt att tro att skepsisen är ett nytt fenomen. Innan modern tid tänker man sig grupper med slappkäkade bönder som sitter och glor oförstående på någon präst varje söndag och tror på varje ord, oavsett hur barockt den helige mannens budskap verkar. Det finns en viss sanning i detta när man talar om medeltiden och den tidigmoderna tiden. Som sagt trodde alla på gud och som sagt berodde detta på att man inte riktigt hade någon bättre förklaring till varat.

Dock godtog man inte allt som sades. Bönderna tycks ganska ofta tänkt på sitt bondförnuftiga sätt att, ”ja, gud finns nog men de där prästerna pratar en massa goja”. Faktum är att man i vissa delar av Europa kunde finna tankar bland adeln att skepsis var någonting för bönder emedan fint folk godtog skapelsen med okritisk hänfördhet. Som ett exempel på detta skrev en östfransk krönikör under slutet av tidigmedeltiden att bönderna i hans region vägrade gå med på att en lokal (helig) man lyckats mota undan oväder genom att bryta av sin käpp och forma ett kors med de två bitarna. Krönikören själv som såg sig som en bildad man trodde däremot givetvis på denna historia, och han var noga med att stryka under att det gjorde alla de förnäma i trakten. Sålunda blev godtrogenhet någonting som hörde de lärde till.

Ett mer berömt exempel är givetvis mjölnaren Menocchio som förhördes av inkvisitionen på 1500-talet. Denne hade spridit ut historier om att det som sades i kyrkan inte stämde. Han hade själv i sin ägo en bibel på folkspråk (vilket var olagligt) och hade utifrån denna kommit fram till att prästernas besättelser inte stämde överrens med den heliga skrift (vilket var synnerligen olagligt). Inkvisitorerna undrade med klar nyfikenhet vad mjölnaren själv trodde om världen. Utöver att han inte trodde att gud kunde ha skapat alltet ur intet berättade Menocchio även att han trodde att världen var som en stor… ost. En ost som det uppstod maskar (liv) ur (detta är förmodligen metaforiskt och absolut knarkigt, läs Ginzburgs bok om detta).

Peter Hagendorf vandrade vid ett tillfälle in i en kyrka under sitt långa krig. Förmodligen stinkande av röken från någon by han tuttat eld på såg han i kyrkan ett ljus. Allmogen i staden påstod att ljuset brunnit i hundratals år men på grund av den hellige ande aldrig brunnit ut. Hagendorf var inte speciellt imponerad av denna berättelse utan skrev att ”vissa tror på detta, jag gör det inte”.

Sen kommer förståss Upplysningen under nästa århundrade och därmed den tid eller händelse som de flesta kopplar till just skepsis. Man började misstro mycket av vad kyrkan sa och det höll i sig under hela 1800-talet (denna utveckling ska självfallet inte ses som något isolat som bara dök upp via upplysningen utan bör ses i sammanhang med humanismen och reformationen under de två-tre föregående århundradena).

Sedan kommer vi givetvis till den skeptiska, moderna tiden. Ett lite förvånande men likväl modernt exempel på skepsis är Heinrich Himmler. Denne läste under sin universitetstid ett otal antisemitiska skrifter och böcker. De flesta tyckte han var mycket givande och upplysande. Likväl vittnar anteckningarna han gjort i sin läslista om att han fann vissa författare vara problematiska på grund av deras uppenbara paranoia och därmed gick han inte helt med på deras budskap (t.ex. var han ganska fåordig om Mein Kampf även om han pliktskyldigt prisade författaren).

Nu lever vi i en tid som anses vara utpräglat skeptisk. Man får ju då givetvis bortse ifrån att 1900-talet hemsökts av ideologier som miljoner och åter miljoner svalt med hull och hår (intelligenta människor som t.ex. Sartre menade ju som bekant på att Sovjet under Stalin nog inte var så farligt i alla fall). Men Nu, nu lever vi i skepsisens tid. Vi är källkritiska och godtar inte bara all information vi kommer över. Vi är klokare än det förgångna.

Samtidigt är det svårt att komma ifrån att det finns skönhetsfläckar i denna vackra bild. Ta t.ex. det svärmeri som finns för Marknaden hos många på högerkanten. Om vi bara demonterar så mycket av staten som möjligt kommer allt att ordna sig. Av sig självt liksom. Marknaden och dess magi kommer att frälsa oss. Finns det någon empiri för detta? Mig veterligen inte. Det närmsta man kommer nattväktarstaten är förmodligen 1800-talets Hamburg. Detta var en helt dysfunktionell stad. Klassklyftorna var enorma och borgarnas aversion mot skatter och statlig verksamhet ö.h.t. ledde i förlängningen till att 1890-talets koleraepidemi skördade mångdubbelt fler människoliv i staden Hamburg än i resten av Tyskland. Därutöver kan man notera att i de fall där staten raserats och gett vika för vad som borde vara den fria marknadens utopi (t.ex. Ryssland efter det första världskriget, Tyskland efter det andra och Somalia sen 1980-talet och framåt) har saker och ting verkligen inte löst sig. Istället har tiotusentals dödats och medborgarna har bett till gud och omvärlden att staten skall återupprättas för att ta dem ur deras hobbesianska naturtillstånd.

Ett annat exempel är vår inställning till naturvetenskapen. Den allmänna relativitetsteorin, den globala uppvärmningen, strängteorin, alla dessa är teorier som vi tror på (jag med) utan att egentligen reflektera så mycket. Det är trots allt ”vetenskapligt bevisat”. Och med denna mening räcker det för oss. Detta är i sig inte konstigt. Vetenskapsmännen (prästerna) beskriver teorierna på vad som för kreti och pleti kan liknas vi latin och vi sitter i kyrkbänkarna med slappa käkar och tror på det som sägs. Vi kan givetvis kolla upp huruvida det hela stämmer eller inte men detta kräver lång utbildning (prästskola/kloster) och att vi efter detta läser igenom teoriernas primärkällor (heliga skrifter).

Betyder detta att jag är en kommunist som avfärdar naturvetenskapen som någon form av kapitalistisk häxkonst (en slags nutida Lysenko)? Nej, självfallet inte. Min poäng är bara att a) skepsisen uppfanns inte idag och b) den är kanske inte lika bergfast förankrad i vårt medvetande som vi tror.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. En allegorisk dito permalink
    11 januari, 2011 10:19

    Jag tackar Gud för både skeptiker, religiösa och ideologer, ty dem förutan skulle samhället enbart vara en grå massa, där diskussion ej skulle existerat på någon samhällsnivå, från Storkapitalister till Trasproletariat. Och utan diskussion och omtolkning skulle både din och min framtid se tämligen mörk ut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: