Skip to content

Historien och slumpen

12 januari, 2011

Om man nån dag känner att man trotsallt har barnasinnet kvar kanske man ställer frågan: ”om du fick gå tillbaka i historien, vad skulle du göra då?”. ”Att döda Hitler” brukar vara ett ganska vanligt svar. Jag skulle nog inte göra det. Jag skulle nog snarare ge Gavrillo Princip en korvmacka.  Jag har ju tjatat om det där tidigare på den här bloggen. För den som inte minns (eller har läst) går mitt resonemang ut på ungefär följande: hade Princip ätit frukost hade han inte lyckats skjuta Franz-Ferdinand och därmed inte orsaka det första världskriget. Och utan det första kriget hade mer eller mindre allt sett annorlunda ut. Inget andra krig, ingen världskommunism, ingen nazism osv. Slumpen skapade mer eller mindre 1900-talet och det gör mig lite upphakad på den där korvmackan. Ty det finns någonting otillfredsställande med att så mycket stort och fruktansvärt inte skulle skett om det inte vore för just en liten slump som blev till en stor olycka.

Jag tror slumpen varit viktig i historien, det är jag så illa tvungen till. Ty där andra ser ett strukturerat öde ser jag för det mesta kaotisk slump- lustigt nog är det bara två tolkningar av samma fenomen. Om man tror på ödet tror man att det fanns en mening med att Princip inte åt frukost, om man tror på slumpen tror man att det helt enkelt var otur att han inte gjorde det.

Vi kan ta några andra exempel på slumpen. Varför inte ta just Hitler, där har vi trots allt en man som de flesta av oss nog hade föredragit ifall han inte levat men likväl gjorde det. Kanske på grund av slumpen. Betänk att han var rapportkarl under Första världskriget. Det var en ytterst farlig tjänst som han dessutom gjorde väl (vilket torde öka sannolikheten att han skulle stupa). Av de rapportkarlar som fanns i hans förband överlevde ungefär var fjärde kriget. En av fyra. Och en av dessa var Hitler. Betänk även att han levde en stor del av sitt liv som fattig konstnär. Det var knappast en säker tillvaro. Den präglades av köld, sjukdomar, näringsbrist etcetera. Men Hitler överlevde där många andra frös ihjäl. Han befann sig i den tyska armén under slutet av det första kriget. Den var svårt angripen av Spanska sjukan. Denna influensa skördade offer av en kvantitet som inte setts på denna sidan digerdöden. Men Hitler överlevde. Allt detta är otur och återigen blev slumpen viktig för att en liten fånig österrikare skulle kunna ta sig till makten i ett revanschsuget Tyskland.

En annan obehaglig slump är Tobaeruptionen. Den skedde för mer än 70,000 år sedan och var ett enormt och katastrofalt vulkanutbrott som ställde till med anarki i världens klimat. Medeltemperaturerna sjönk drastiskt vilket ledde till global villervalla för världens ekosystem, växter och djur.  Enligt vissa forskare ledde detta till att människosläktet var när att dö ut, att det nätt och jämt fanns kvar tillräckligt många Homo Sapiens för att vi skulle kunna fortsätta som art. Ungefär tiotusen personer överlevde enligt denna teori katastrofen och de är dessa vi alla härstammar ifrån. Detta leder till at vår blotta existens framstår som slumpmässig. Om vulkanen nu inte sprängts hade fler människor funnits kvar och världen hade varit helt annorlunda. Om några människor färre överlevt kanske det inte funnits tillräckligt många individer kvar för att hålla mänskligheten vid liv. Eller för att du, käre läsare, överhuvudtaget skulle komma att existera. När det handlar om så stora tidspann går det inte ens att gissa sig till hur världen skulle sett ut om blott en person hade dött för 70,000 år sedan. Tänk dig en havande stenålderskvinna (a la Mister Nobody) som pulsar fram genom snön och till slut fryser ihjäl. Plötsligt försvinner otaliga människor i framtiden och hela släktträd som kunde ha funnits blev inte till.

Eller tänk dig själv, käre läsare. Om du ser till ditt släktträd från ett håll framstår din existens som logisk. Vi har dig, dina föräldrar, deras föräldrar och sedan deras föräldrar etcetera bak i historien. Men om man ser på ditt släktträd från andra hållet framstår din existens som osannolik. Vi tar din gammelfarfar. Han kanske hade en släng av Spanska sjukan och kanske nästan dog av den som så många andra, sedan jobbade han inom skogsindustrin vilket kunde vara ett riskabelt yrke under det tidiga 1900-talet (min egen gammelfarfar dödades inom denna gebit av ett träd). Sedan ska han träffa din gammelfarmor. Hon kanske led av någon av de många barnsjukdomar som fortfarande härjade i världen under denna tid när hon var en liten flicka. Sedan kanske hon bodde i småland när din egen gammelfarfar bodde i hälsingland och enda orsaken till att hon hamnade norr om Stockholm var att hon på en ingivelse tog ett jobb som förskolelärare där. Och sådär kan man hålla på genom hela ditt släktträd fram till dig. Helt plötsligt framstår det faktum att du finns vara en absurd osannolikhet. En slump, om man så vill. Betänk då vad som händer om man går bak längre än det tidiga 1900-talet.

Detta tycker vi inte om. Vi vill hellre ha logiska mönster som grund för vår värld. Jag tror detta kan vara en styrka då det leder till att vi skapar ordning för att orka verka i ett kaotiskt världstillstånd. Det kanske var lättare förr då vi trodde på gud. Då kunde man hävda att det fanns mening och ordning med allt. Men nuförtiden kan vi inte ty oss till kyrkan längre. Istället tyr vi oss till vetenskaperna (i historias fall tyr man sig till ”ekonomiska och sociala utvecklingar” inom statsvetenskapen ”prognoser”).

Och det är väl det som är ateismens stora hot och löfte. Vi är ensamma i universum och detta gör oss till herrar över våra öden. Samtidigt är vi ensamma i universum och det gör våra öden fjättrade vid slumpen.

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. Per permalink
    12 januari, 2011 15:56

    Jag tror jag ska bli troende, känns bäst så.

  2. En allegorisk dito permalink
    13 januari, 2011 11:54

    Man får väl helt enkelt vara nöjd med det man har, för att citera ett tidigare blogginlägg. Du borde nästan ta och posta detta inlägg till Strömbäck, jag tror att han skulle gilla att någon kommer ihåg hans citat från B-kursen.

    • 13 januari, 2011 12:54

      Fuderade först på att dedicera det till honom. Var det inte A-kursen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: