Skip to content

Blogg, bloggande, bloggigast

15 januari, 2011

Jaha, nu har jag haft den här bloggen i några månader och tycker att det är dags för en liten utvärdering.

För att sammanfatta har det varit kul att blogga. Inte minst är det kul att få respons på de dumheter jag skriver här. Kommentatorsfunktionen är förvisso lite begränsad när det gäller detta. Har man skrivit en text på tusen ord är förhoppningen givetvis för det mesta att man ska få en mer avancerad kommentar än ”bra”/”idiot”. Som tur är, är det ett antal av de som läser de här utgjutelserna personer som jag faktiskt känner. Så då kan jag ju alltid fråga dem ifall det var någon liten tanke som väcktes.

Dock har bloggandet skapat två helt vederstyggliga ovanor. Den första är att jag har börjat använda meningarna ”som jag skrev på min blogg…” och ”om du läst min blogg så…” vilket var meningar jag avskydde och föraktade innan jag själv började med bloggandet. Det andra är att jag har börjat tappa anekdoter. Det är ju ingen idé att upprepa saker i talform som redan finns i textform på nätet. Detta är givetvis en fördel för mina stackars vänner som därmed kanske får erfara att jag inte tjattrar fullt så mycket som jag brukar.

Men det för mig in på ett ämne som inte lämnar mig någon ro. För att citera Ernst-Hugo Järegård: ”Vem är ni?!”. Dvs. vem är du, käre läsare. Jag har ett tjog personer i min närhet som jag skulle kalla mina vänner och ungefär hälften av dem är snälla nog att läsa den här bloggen. Då det tydligen är etthundratjugonio individer som läser min blogg är det med andra ord ungefär etthundranitton personer som jag inte har den blekaste aning om vilka de är. Det är uppenbart att ni är ett osunt anhang. På julafton detta år var det fyrtiosex personer som läste den här bloggen. Fyrtiosex. Vad är det för fel på er? Det är julafton, den tid på året ni är så illa tvungna att umgås med er familj, minnas Vår Frälsares Gärning och verkligen inte läsa bloggar. Mina läsare måste vara synnerligen ensamma typer, eller folk som tycker att julen är tråkig. Hursomhelst, om jag inte får någon klarhet i vilka ni är, är jag så illa tvungen att sluta mig till att (a la Mikael Persbrandt) ”Det är skrikande psykfall, mosade jävla pundare, uppskurna fyllon och fan och hans moster ” som läser den här bloggen.

Men just det där med min Stasi/Gestapo/Facebook-artade koll på hur många som läser är ytterligare ett gissel. Ty detta med att kolla statistiken för webbplatsen har blivit en del av mina morgonrutiner. Och lunchrutiner. Och Kvällsrutiner. Orsaken är att denna förbaskade statistik hela tiden gått upp sedan jag började blogga med nya topprekord för antalet dagliga läsare. Inledningsvis var rekordet tjugosju läsare, sedan blev det fyrtioåtta, sedan sjuttiofem och nu etthundratjugonio. Hade det nu bara stannat på tjugosju hade min frenesi kring statistiken inte varit densamma. Men nu går den upp och då vill man att den ska fortsätta göra det.

Likväl blir jag glad när det är många som läst. Just den tisdag när det blev etthundratjugonio läsare gick jag i taket och vrålade ”jag är ta mig fan den ny Blondinbella, jag är gud!” Detta visade sig vara en något förhastad slutsats. Glad i hågen begav jag mig till Wikipedia för att se hur många läsare bloggarna Blondinbella och Kissie kunde tänkas ha. Inte kunde de ha mer än trettiofem var. Nå, den sorgliga sanningen var att de hade några hundratusen var. Detta var dåliga nyheter eftersom det innebär att båda ovannämnda damerna i så fall är några tusen gånger mer värda än mig som människor.

Så vad var hemligheten bakom deras framgångar? Jag begav mig ut på nätet för att göra en ytterst vetenskaplig fältstudie av just Kissies blogg. Det visade sig att det finns ett antal skillnader mellan hennes och min blogg. För det första har hon fler läsare. För det andra är det inte fullt så mycket text på hennes. För det tredje är sagda text förbluffande illa skriven. För det fjärde innehåller texten information som torde var intressant för hennes nära och kära men ingen annan (tillskillnad från mina aktuella samt originella betraktelser och navelskådande). För det femte var det desto fler bilder. Dessa bilder föreställde regelmässigt skribenten, gärna i någon suggestiv pose, stolt exponerande en omfångs- och silikonrik byst.

Denna blogg skall därför sluta handla om människans inneboende ondska och osäkerhet. Felstavningar och smilies skall bli än mer frekventa i mina texter, som kommer bli kortare. Därtill skall min lurviga och stinkande kropp begåvas med ett par silikonbröst som jag ska visa upp på bloggen.

Det skulle nog bli en skrämmande men populär blogg.

Annonser
6 kommentarer leave one →
  1. Per permalink
    15 januari, 2011 21:35

    Kanske ska skippa brösten men…
    En dagen outfit? Eller i ditt fall en veckans renaste outfit kanske?.
    Varva de vanliga inläggen med betraktelser från din vardag, en fejd på institutionen möjligtvis.
    Mer bittert hat mot den egna personen, du är ju redan bra på det.
    Sen kanske mer om mig, det tror jag skulle uppskattas.

    Trevlig lördagskväll nu herr Sundin.

  2. 16 januari, 2011 10:18

    Hej.
    Ja, man får väl ta och presentera sig då, för man vill ju inte vara en mosad pundare!
    Jag hittade din blogg av en slump, och efter att ha läst några inlägg med kommentarer och tittat lite snabbt på några av de andra bloggarna du länkat till, insåg jag att vi gick i samma skola en gång i tiden, i paralellklasser. Världen är bra liten, eller hur?
    Jag hittade hit för tre veckor sedan, (så jag var inte en av dom som läste bloggar på julafton!) och har tittat in ett par gånger sedan dess.

    Jag gillar inläggen där du drar paraleller från någon historisk händelse till något som händer idag. Men det roligaste tycker jag är när du analyserar ditt eget liv; dina upplevelser och åsikter. För du gör det med rejäl självdistans och en stor portion ironi. Jag känner inte dig, men jag kan känna igen många andra människors beteenden i det du skriver.
    Hoppas du inte blir förolämpad av att det jag gillar mest med din historiablogg är när du inte skriver om historia.

    Nu vet du vem den här läsaren är. Så då är det bara 118 anonyma läsare kvar…

    • 16 januari, 2011 13:18

      Hej AL.

      Så ska ett svar se ut!

      Nein, jag blir inte förolämpad. Tvärtom är jag pinsamt medveten om att det är de lite mer personliga inläggen som folk tycker är roligast att läsa. De om historia är mer för mitt eget höga nöjes skull.

      Och ja, världen och internet är liten.

  3. libertarianen permalink
    19 januari, 2011 18:58

    haha, underbart att du nämner kissie i din blogg..
    känns som jag berikat ditt liv med något iallafall 😉

  4. 24 januari, 2011 12:11

    Även de mest triviala ting kan vara roliga att läsa om ifall man skriver på rätt sätt. Vilket jag utgår ifrån att Kissie inte gör, men du däremot är mycket bra på. Själv är det ju som du vet de inlägggen som jag gillar mest på den här bloggen.
    När man är långt borta blir det lite som att sitta och fika med dig på distans.

    • 24 januari, 2011 17:19

      Ja jag blir lite förvånad över det. Jag har noterat att du och K ofta kommenterar på lite olika inlägg. Du på de som är av denna karaktär (lite tramsiga) och hon på de som mer handlar om känslor och navelskådande. Sedan har vi förståss J och A som mest kommenterar på de som handlar om historia (i J:s fall de om krig).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: