Skip to content

Framtidens Historia

24 januari, 2011

Jag ogillar tanken om hur den kommer skrivas. Mitt tänkta yrke gör att jag har en viss inblick i hur förbaskat dömande vi kan vara om det förflutna. Och inte bara när det gäller krig och folkmord, tråkigheter som lätt väcker moralisk anstöt, utan även det förflutnas vardag. Ty när man läser om franska bönder som dräller omkring i medeltidens mörker är det rätt lätt att tänka att de var idioter. De trodde på alla möjliga dumheter, gjorde alla möjliga dumheter och de tyckte alla möjliga dumheter.

Samtidigt är det en irriterande tanke hur det kommer se ut i historieböckerna om 20 år, eller 100 år eller varför inte 1000 år. Vi kan nog vara ganska säkra på att de kommer känna till huvuddragen av vår historia men kommer se annorlunda på de Stora Händelserna. Ty det tycks mig som om att dåtidens och framtidens historiesyn korsbefruktar varandra. Det de som levde i det förflutna fann viktigt skrev de av förklarliga skäl mycket om och därav känner vi till dessa händelser, ofta med en förbluffande hög grad av skärpa. Dock ser vi annorlunda på det än vad det förgångna gjorde. Ta 1960-talet som exempel. Pragvåren såg de samtida som en stor, fruktansvärd och viktig händelse och det gör vi också. Men om man å andra sidan tar 68-rörelsen är det annorlunda. De som var aktiva och revolutionära på den tiden ansåg (och anser ibland fortfarande) att deras tid, gärningar och åsikter var det viktigaste som hänt. Vi å andra ser 68:orna som halvtramsiga haschrökare som vi nuförtiden klappar på huvudet med generad retorik. Detta beror nog på två saker. Den första att det nog aldrig funnits en grupp där diskrepansen mellan ambitioner och resultat blev så stor. Den andra är att det i vissa länder (t.ex. Frankrike) är lite magstarkt att i retrospekt läsa om hur ungdomar från den övre medelklassen gjorde revolution genom att spöa poliser från arbetarklassen (givetvis för den obildade arbetarklassens eget bästa). Min poäng är alltså att vi känner till de Stora Händelserna men ser på dem med helt andra ögon än händelsernas samtid. Detta är nog för att vi har hela bilden av det förgångna klar för oss. Den samtid vi lever i är omöjlig att se på samma sätt eftersom det finns så oerhört många händelser som alla kan visa sig historiska men inte kommer att bli det (tänk återigen på den där frukosten 1914).

Om hundra år kanske elfte septemberattentaten och kriget mot terrorismen ses som historisk kuriosa, förvisso med imponerande bilder men likväl något som mest är intressant för de mer nitiska av krigshistorikerna. Istället kanske den ekonomiska kris som vi fortfarande lider av är det som ses som den viktigaste händelsen. Det blir kanske här man i framtiden kommer tycka sig se den definitiva punkten när USA slutade vara en hypermakt och Kina samt EU tog över tyglarna över världspolitiken. Eller så kanske det blir vår indolens kring miljöfrågor som det kommer skrivas om. Om resterna av den svenska civilisationen sitter och kurar på Kebnekaises sluttningar p.g.a. den globala uppvärmningen kommer historiker skriva ytterst moraliserande om det tidiga 2000-talets politiska letargi och frågan Varför Ingen Gjorde Något I Tid kommer ställas upprepade gånger.

Och tänk sedan om 1000 år. Tänk vad vi själva vet om vad som hände i världen för över 1000 år sedan. Vi kan ta Karl den Store som exempel. Vi vet att han fanns, vi har en vag aning om vad han sysslade med, vi känner till en del om hans fälttåg, moralism, religiösa vurm och byråkratiska intresse. Men våra källor är få (de som slumpen lagt i våra händer för att parafrasera A.J.P. Taylor) och knappast tillräckligt många för att göra så många välgrundade tolkningar. Det går att tänka sig att det kommer se liknande ut år 3011 när någon Okänd Idiot bestämmer sig för att skriva om det tidiga 2000-talet. Kanske kommer Irakkriget beskrivas på följande sätt:

… Och den svarte fursten Saddam bombade därmed hela Europa medelst kärnvapen. Konung George Bush II fann detta vara en styggelse. Han reste sig från sin tron i den stora hallen Pentagon, fattade sin automatkarbin och eskade sina främsta hirdmän Darth Cheney och Lord Rumsfeld att följa honom. Tillsammans redo de i spetsen för det stora pansaranfallet mot Baghdad. Irakierna voro ett folk stöpt i mörker. Till och med kvinnor och barn vände sina vapen mot de amerikanska härarna vilket krönikörerna vi känner som FOX-news beskrev för att få fram sanningen fair and balanced…”

Och betänk då, käre läsare, hur lite de kommer skriva om dig. Om du har tur kommer du vara en del av en grupp som analyseras.

Någon av mina gnälligare läsare kan nu komma med invändningen att detta inte spelar någon roll eftersom vi ändå kommer vara döda när historien skrivs. Detta är sant. Jag gruvar mig inte över detta utan störs bara av det. Värre blir när mina vänsterradikala barn frågar varför jag var emot Irakkriget eftersom det visade sig leda till hela mellanösterns demokratisering trettio år senare.

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. Grå Riddare permalink
    25 januari, 2011 14:24

    Intressant ämne och något frustrerande. Själv ställer jag mig mer frågande om våra efterlevande ens kommer få vara med och skriva historia,. De segrande skriver historien brukar det ju heta. Och just nu ser det ju allt annat än ljust ut för den västerländska civilisationen.

    Våra sydländska bröder har problem att få ekonomin att gå ihop och har svårt att inse att man faktiskt måste jobba för att kunna ta del av en högre livsstandard. En gammal ärorik stat som Storbrittanien skär ner på sin försvarsbudget samtidigt som de stolta Fransmännen, Italienarna och Tyskarna säljer militär materiell till (den sovande?) Björnen i Öster.

    Här hemma har våra politiker bestämt att det aldrig mer kommer att finnas någon hotbild mot Sverige och är livrädda för att faktiskt använda de få medel (NBG) vi har för att hävda EU:s intressen .

    Så att EU skulle ta över efter USA som dominerande världsmakt är nog bara en dröm i nuläget. I alla fall tills folk inser att det behövs militära muskler för att backa upp sina intressen.

    Men man kan ju hoppas att framtidens historia lektioner handlar om stolta Europeiska härförare som förde traditionerna från Leonidas, Otto den store, Karl Martel och Johan III Sobieski med flera vidare i kampen mot horderna både Öster och Söder.

    • 25 januari, 2011 15:14

      Förglöm ej juten. Leopard II:or över stora bält kan förhoppningsvis bli en verklighet.

      • Grå Riddare permalink
        25 januari, 2011 16:31

        Vi skickade en förtrupp dit för ett femtontals år sedan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: