Skip to content

Om manlighet, män och det svagare könet

7 februari, 2011

Senast jag kände mig riktigt manlig var någon gång i maj förra året. En kompis skulle flytta och då hon inte är speciellt stark behövde hon lite hjälp av några Starka Karlar. Sagt och gjort ryckte jag och två kompisar in för att demonstrera vår hormonstinna manlighet. Det blev en myckenhet av frustande, bullrande och svärande som det alltid blir när pojkar under trettio får lyfta och bära saker. När dylika dåd därutöver ska utföras av en grupp väna akademiker som samtliga håller på att bygga elfenbenstorn av varierande höjd förstärks givetvis detta. Likadant brukar det vara när jag blir ombedd att byta något däck, borra i någon vägg eller öppna någon burk.

Att från och till känna sig manlig är dock inte samma sak som att vara manlig. Faktum är att jag känner en person som går att kalla manlig. Han är stark, modig, försvarar kvinnor från våldsamma män, snusar, har jobbat inom gruvindustrin och är nu förmodligen på väg mot Afghanistan (för att: ”dräpa de onda och skydda de svaga”). Från och till träffar man på pubben eller i klassrummet i och för sig någon som tror sig vara manlig men dessa individer är regelmässigt inte det. Ty de flesta som låtsas eller försöker vara manliga lyckas bara framstå som macho. Detta är inte manlighet. Att vara macho är framförallt att a) framstå som en idiot b) framstå som bögig eftersom det nästan bara är andra karlar som är imponerade av machomän.

Men för att återgå till min ende manlige kompis. Notera nu gärna att de attribut jag gav honom är klassiskt manliga, nästan ridderliga. Problemet med detta är att de egenskaper som utgör den klassiska manligheten inte är speciellt efterfrågade i dagens samhälle. Vi kan ta fysiskt mod som exempel. Med detta menas att man med fara för liv och lem gör någonting modigt. Detta kopplas ofta till män eftersom det är en egenskap som behövs för klassiskt manliga yrken såsom soldatyrket. De 23 000 svenskar som stod vid Breitenfeld 1631 var till exempel i högsta grad fysiskt modiga. Men i dagens samhälle behöver man inte vara modig. Själv har jag varit riktigt modig en gång. Då riskerade jag eventuellt livet för att en annan befann sig i livsfara. Dock räknas detta knappt då jag inte var det minsta rädd när det hände, och definitionen av mod måsta på något plan innefatta att man övervinner rädsla (och jag är inte rädd för något utöver fönsterkuvert) jag tänkte att det nog ordnar sig trotsallt. Därtill gör detta enskilda fall av mod mig knappast till en manlig person eftersom det snarare var ett undantag i mitt stillsamma liv. Poängen är helt enkelt att mod, liksom andra klassikt manliga egenskaper ytterst sällan efterfrågas nu för tiden.

Och det gör det svårt för oss män. Ty om man får lära sig hela livet att vissa egenskaper är det som gör en till en medlem av det egna könet och samtidigt får lära sig att dessa attribut antingen är korkade eller onödiga blir det problematiskt. De damer/flickor/kvinnor  jag känner gör det verkligen inte lättare för oss. När jag frågar dem vad de söker i sin karl är det ofta ett sorgligt virrigt sammelsurium av å ena sidan styrka, mod, dådkraft, självsäkerhet, händighet och å andra sidan lyhördhet, känslighet, matlagningsintresse, omtänksamhet och känslosamhet. Med andra ord efterfrågas en obehaglig hybrid av Wolverine och Ernst Kirchsteiger. Detta leder givetvis till ytterligare förvirring bland oss män då de två attributen är svåra att sammanföra.

Eftersom de klassiskt manliga egenskaperna sålunda inte står så högt i kurs längre tycks en del killar göra misstaget att istället bli vad de tror är mer kvinnliga. Problemet här är att deras dåliga kvinnosyn leder till att de inbillar sig att manliga och kvinnliga egenskaper står i någon form av motsatsförhållande. Detta är för mig obegripligt. Utöver hur lätt de tar på det där med att bajsa är de tjejer jag känner inte mycket konstigare än någon annan. Ofta premieras ju starka och självständiga kvinnor vilket också är märkligt för det får det att låta som att dessa skulle vara någon form av anomali bland det andra könet. Jag känner ju nu ingen kvinna som inte är både stark och självständig så detta är i mina ögon lite kuriöst. De killar som dock blir mer som tjejer blir tvärtom veka och menlösa.

Därmed är lösningen på vad som ibland kallas manlighetens kris inte att förbli klassiskt manlig och det är ej heller att bli mer ”kvinnlig”. Eventuellt behövs en ny mansroll. Då våra klassiska egenskaper inte längre behövs kanske det får bli att omfamna vår roll som det svagare könet. Samtidigt tycks det mig som att de flesta män jag känner inte längre tänker i termer av kön. De flesta killar i min närhet kan laga mat, prata om sina känslor, skryta om bra handgrantskast i lumpen, fascineras över den kvinnliga fysionomin, trösta sina ledsna vänner, shoppa kläder, köra bil och se på fotboll. Med andra ord är de/vi varken klassiskt kvinnliga eller klassiskt manliga. Orsaken till att de/vi är förvirrade över vad som är manligt och vad som kvinnligt har sällan med hur de/vi agerar eller intresserar sig för utan snarare för vad de/vi förväntas vara intresserade av. Manlighetens kris skulle sålunda kunna lösas genom att folk slutade utgå ifrån att någon är intresserad av motorfordon bara för att denne har ett par testiklar.

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. libertarianen permalink
    7 februari, 2011 15:32

    mycket bra inlägg m.

  2. En allegorisk dito permalink
    10 februari, 2011 09:40

    ”Kvinnan gör mannen…” sort of speak

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: