Skip to content

Hitler, djävulen, nazismen och helvetet

14 februari, 2011

En gång i tiden var djävulen en varelse som präster skrämde sina församlingar med. Helvetet var någonting som de fromma kunde beskåda i kyrkorna och katedralerna runt om i Europa. De kunde förfasas över de syndigas lidande och sedan sträva efter att leva goda liv så de skulle slippa en evighet av pina. Sedan kom 1900-talet och uppenbarelseboken blev sekulariserad.

Jag skrev ju tidigare att atombomben gjort apokalypsen till en sekulär angelägenhet. Detsamma gäller nog Hitler och nazismen. Ty om vi idag tänker oss ondskan tänker vi inte längre på hin håle med sina bockfötter utan snarare på Adolf Hitler och hans lilla mustasch. I honom tycker vi oss se ondskan förkroppsligad. Inte bara det utan i hans verk återfinner vi även det sekulariserade helvetet. Ty vad kan man annat kalla Förintelsen än för just helvetet på jorden? Dock finns det en ganska markant skillnad mellan Förintelsen och det bibliska helvetet. I det sistnämnda är det nämligen de onda och syndiga som skulle straffas (och enligt Dante leder ej heller felaktig religionstillhörighet till elden, Saladin återfinns ju som bekant i limbus). I Förintelsen var det mer eller mindre tvärtom. De som pinades hade inte nödvändigtvis gjort något fel, de hade bara råkat födas som fel etnicitet.

Likväl påminner vår syn på Holocaust mycket om den gamla synen på helvetet. När vi läser våra historieböcker ses Förintelsen gärna som en slags varning för vad det moderna samhället kan göra ifall fel personer sitter på för mycket makt. Dvs. en varning för vad som kan hända om man gör fel.

Dock finns det problem med detta. Det första är det mest uppenbara, det är att vi inte egentligen förstår Förintelsen. Oavsett hur mycket man läser om de där barnen som blev gasade en masse, eller de där små tanterna som fick bakhuvudet sönderskjutet i öst så förstår man inte egentligen hur det gick till. Likaledes kan vi inte förstå förövarna egentligen. Oavsett hur mycket man läser om grupptänkande, institutionalisering, Millgram, osv. når man förr eller en senare en gräns när man helt enkelt inte förstår. Man läser om det hela, man ser förklaringarna men man förstår dem inte. Judt hade som sagt rätt när han skrev att vi inte längre lär oss historia utan snarare uppmärksammar den. Grossman visade sig profetisk när han undrade (i Treblinka) om vi människor någonsin kan finna styrkan inom oss för att förstå vad som faktiskt hände där.

En bidragande orsak till detta är det andra vilket är vår syn på Hitler själv. Som sagt är han det närmsta vi har djävulen i vår agnostiska kultur. Få filmer eller författare framställer honom som något annat än ett monster (vilket han givetvis var) ibland redan under barndomen. Ofta vill historiker hitta den där punkten när Hitler blev Hitler. Det var kanske under barndomen, hans far slog honom ju, det kanske var som fattig konstnär, det kanske var i skyttegravarna etcetera. Det fatala problemet med detta är att i våra försök att förstå Hitler har vi gjort honom oförstålig. Ty hans gärningar var så omänskliga att vi gärna ser honom själv som något annat än en människa. Detta är bisarrt. Många historiker beskriver honom nästan som en övernaturlig djävulsgestallt som kunde hypnotisera folk via sin blotta utstrålning. Man gör därmed Hitler till något mer än en människa, dvs. man fortsätter den syn som nazisterna själva hade på sin Führer. Man missar även den stora poängen med Hitler och det är att han just var en människa vilket givetvis är det som är verkligt fasaväckande.

Hitler och Förintelsen har gått från att vara historia till att bli symboler och symboler kan aldrig förstås som annat än just symboler.

Samtidigt har vårt nya helvete och vår nya djävul haft en dålig inverkan på historieämnet. Jag har själv påvisat i en längre uppsats att Förintelsen har en tendens att tränga undan 1900-talets andra vederstyggligheter. En demoskopundersökning för några år sedan bland ungdomar i min egen ålder gjorde gällande att 95% kände till Auschwitz men att blott 10% kände till GULAG (denna siffra skulle nog varit än mer tröstlös om ungdomarna skulle fått frågan vad t.ex. Kolyma, Vorkuta eller Norilsk var för något). Detta ger sken av att det finns ytterligare ett problem med vår syn på och vårt sätt att hantera Förintelsen. Detta är eventuellt att vi i våra frenetiska försök att förstå och uppmärksamma en förbrytelse dömer oss själva att glömma alla andra brott. Om hundra år kommer nog ingen minnas de avhuggna händerna i Belgiska Kongo, barnen som blev uppätna av sina föräldrar under Holdomor, de som gick under i det armeniska folkmordet, de som blev torterade i S-21, de som frös ihjäl i Dalstroigruvan, de som slaktades i Rwanda, de som mördades av Nguema, de som utplånades i Irak under 1930-talet, de som brändes ihjäl under Vietnamkriget, de som svalts till döds av Mao, de som blev uppätna av Bokassa, de som sköts av Stalin, de som dränktes av Jakobinerna, de som mördades under operation Barbarossa, de som krossades av sina medmänniskor.

Men Hitler och Auschwitz svarta portar kommer de minnas. Men de kommer inte förstå någotdera.

Annonser
One Comment leave one →
  1. Grå Riddare permalink
    14 februari, 2011 22:20

    Svaret på varför förintelsen har denna oproportionerliga ställning i vårat medvetande vet både du och är alltför icke PK för att säga rakt ut.

    Det är ett allvarligt problem att det är så extremt tabu att överhuvudtaget ifågasätta den gängse bilden av förintelsen. Skulle en historiker göra detta, även på ett seriöst sätt, blir han i princip akademiskt död och hans karriär får troligtvis ett abrupt slut. För att inte tala om att han (om jag minns rätt) riskerar fängelse i flera länder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: