Skip to content

Tröttsamma debatter

4 mars, 2011

(Nej, min dator funkar inte och eftersom två vänner ringt pga förra inlägget och låtit oroliga: nej jag är inte suicidal på grund av detta).

Det finns en del debatter man bara blir trött på och av. Debatter där båda sidors argument är både tröttsamma och förutsägbara.

En sådan är debatten om Israel-Palestina frågan. Här är stridslinjerna så skarpt dragna att den som försöker ta sig ut i det ingenmansland av retorik som är debattens gråskalor löper risk att bli beskjuten av båda sidor. Ena sidan skriar ”antisemiter” så fort någon påpekar att man helst inte skall använda vit fosfor mot dagis. Andra sidan skränar ”folkmord” så fort Israelerna replikerar på raketbeskjutningar mot civila mål varpå andra sidan skakar på huvudet och säger att det är ”ironiskt” att judar nu återskapar Förintelsen. Den ena sidan babblar hela tiden om att israelerna ”har rätt att försvara sig” (vilket ingen vettig människa ifrågasätter) medan den andra yrar om att spädbarn är något som man inte ska köra över med stridsvagnar (vilket ingen vettig människa ifrågasätter). Sen har vi det här tramset om att ”vi var där först”. Det är väldigt passande att folkgrupper som kämpar om några kvadratmeter öken beter sig som barn i en sandlåda. Så där sa jag nämligen också när jag och Linda gick på dagis och vi inte ville att Hannes skulle vara med. Den ena sidan säger ”-vi blev fördrivna 1948!” varpå den andra svarar ”-men NF gav oss mandat att bo här på 30-talet!”, ”-men vi hade nationalism på 1800-talet!”, ”-det hade vi också!”, ”-men vi kom hit redan på 800-talet!”, ”-men vi blev fördrivna på 100-talet!”, ”-men bibeln beskriver philistiner och det låter som Palestinier!”. Dessa argument passar fåntrattar och inte vuxna människor. Framförallt spelar det ingen roll nu vem som var där först. Det akuta är att lösa den aktuella konflikten, inte att smida nya stridsyxor av gamla oförrätter.

Och på tal om utlänningar har debatten om SD varit nästan lika tröttsam. En del verkar ha inbillat sig att partiet ifråga är nazister. Detta vittnar om en hissnande ytlig insikt i både nazismen och sverigedemokraterna som parti. Addes gamla dårskapsideologi är nämligen nästan omöjlig att applicera på någon nation utöver den tyska. Dessutom kretsar den kring antisemitism vilket SD verkligen inte uppvisar. Tvärtom stödjer de entusiastiskt Israel (eftersom Israel flitigt dödar muslimer får man anta). Sen har vi den andra sidan som hävdar att SD är ett parti som alla andra. Det är inte sant. Läs deras partiprogram med någon form av öppen inställning, käre läsare, och du kommer komma fram till att de inte är ett vanligt parti utan snarare ett ovanligt klåfingrigt dito. SD är inte onda, de är bara inkompetenta.

Och via SD kommer man lätt in på integrationsdebatten som är minst lika hopplös. Ena sidan hävdar att allt som är dåligt med Sverige går att härleda till de där farliga muslimerna medan den andra underförstått hävdar att det inte finns minsta problem med svensk integrationspolitik. Till de som håller sig till den första inställningen (en åsikt som gärna luftas av högerextrema ”nättidningar”, dvs. gruppbloggar) kan jag rapporter att om de som kommer till Sverige var sådana våldsverkare som de utmålas som skulle jag aldrig våga mig ut på stan obeväpnad. Jag bor i Ryd, i närheten av Skäggetorp och är uppvuxen i närheten av Södertälje. Där jag bor nu ser jag dagligen fler slöjor än jag gjorde när jag var i Istanbul och likväl har jag aldrig varit med om något våld eller ens att någon muslim varit otrevlig mot mig. Till den andra sidan måste jag fråga hur det kommer sig att så många invandrare är arbetslösa, kan knagglig svenska, känner sig alienerade, är nostalgiska till hemlandet och varför så många som varit på våra flyktingförläggningar visat tecken på PTSD.

Problemet med alla dessa tröttsamma debatter (eller ”diskurser” som de fåniga statsvetarna tycker om att kalla dem) är att de är politiserade.  Så fort någon känner att de har någon politisk poäng att vinna på någon fråga tycks det som att man måste förenkla den till en sån schimpansnivå att plebejerna förstår den. Jag förstår varför man gör så. I politiken vill man allt mer ha slagord istället för politik för att mobilisera väljarna. Problemet är att detta leder till att politiker och debattörer framstår som mer korkade än vad de egentligen är. Detta leder i sin tur till politikerförakt vilket i sin tur är ett hot mot demokratin.

Slutligen leder alla politiserade debatter till att man missar allt vad gråzoner heter och därmed det som egentligen är Frågan. Ty verkligheten utgörs av gråzoner. Framförallt är det paradoxalt att vuxna människor inte greppar detta. Själv har jag gjort en totalvändning sedan tonåren på denna punkt. Jag var då extremt säker på min uppfattning om verkligheten men å andra sidan oerhört osäker på vad som var min personligheten. Numera är jag trygg i min person men alltmer oförmögen att svara på frågor om världen med ett svar.

Sålunda: för att rädda vår västerländska demokrati måste vi bekämpa medialiseringen av politiken, bort med de enkla svaren på de komplicerade frågorna och in med de segdragna riksdagsdebatterna och de talrika experterna.

Problemet med detta är väl att vi proller skulle finna politiken än tråkigare.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: