Skip to content

BubbleBoys: Diktarons svansång

8 mars, 2011

”Vi hade det ju så bra” gnydde Gaddafi från sitt skyddsrum när upproret var inne på sin tredje dag. Han lät lite grann som en försmådd make som var mitt i en skilsmässa. Vad som även var påtagligt var att han faktiskt tycktes vara förvånad, på allvar, över att Libyens folk reste sig efter årtionden av förtryck.

Det som händer i Libyen nu är intressant av flera skäl. Inte minst hur vår syn på Gaddafi förändrats över en natt. Länge har han varit en internationell pajas, en hovnarr som vi dragit på på mungiporna åt. Eller som svd uttryckte det: ”en excentrisk tältare”. Men nu när han börjar använda attackflyg och stridsvagnar mot sin egen befolkning blir det annorlunda. Helt plötsligt visar han despotens tänder och plötsligt inser vi vilket monster han är. Det högintensiva våldet blir givetvis mer upprörande än det lågintensiva.

Men framförallt är just hans förvåning fascinerande. Den är knappast utan historiska föregångare. En diktator är ingen dununge. Han har en tendens att utplåna politiska oppositioner med stor brutalitet och avrätta rådgivare som kommer med obehaglig sanningar. Fördelen med detta är givetvis att han slipper folk som lägger sig i hans maktutövning samt såna där beklagliga företeelser såsom ”verkligheten”. Nackdelen är å andra sidan att den stab av professionella brunnäsor som han omger sig med inte är mycket till rådgivare. De är medlöpare som dels är nöjda med sina lukrativa jobb och dels rädda om sina liv. Detta leder till att de inte gärna kommer med information som utgör en fara för det första eller sista. Detta leder i sin tur till att diktatorn löper risken att hamna i en bubbla, helt avskild från verkligheten utifrån vilken det blir svårt att fatta beslut.

Ett ganska klassiskt exempel på detta är Saddam Hussein. Denne bestämde sig mot både råd och sans att invadera Iran september 1980. Detta skulle givetvis bli en kort affär som skulle ge Hussein både ekonomiska och geopolitiska fördelar. Åtta år senare hade 800 000-1 300 000 människor dödats, gränserna förblev de samma och både Iran och Irak var ekonomiskt utmattade. Saddams irrtåg in i Iran har ofta hänvisats till att det helt enkelt inte fanns någon som vågade säga emot honom. När han frågade om företaget skulle bli framgångsrikt svarade livrädda rådgivare ”givetvis” och detta var den information diktatorn utgick ifrån.

Ett annat exempel är naturligt nog 1900-talets ärkedespot, Adolf Hitler. Beslutet att gå in i Sovjetunionen 1941 var i högsta grad hans och även om tyska generaler trodde att det möjligtvis kunde gå satte de sig på tvären när man faktiskt skulle rycka in. Hitler gav dem ett halvår att rusta upp den tyska krigsmakten. Här lyssnade Führern med andra ord med ett halvt öra. När generalerna vintern 1942 ville inta defensiva positioner längre ifrån Moskva gjorde han det däremot inte utan krävde att varje centimeter tagen terräng Skulle Hållas till Sista Man” och Sista Patron. Förmodligen var det blott Stalins klåfingrighet som räddade Wehrmacht. Ju längre och sämre kriget gick desto mindre lyssnade Hitler och efter 20:e Juli attentatet lyssnade han inte alls. När Ryssarna stod och knackade på dörren april 1945 hade Hitler avrättat eller avskedat alla som invände mot hans allt mer verklighetsfrämmande infall och planer. Ända tills han tog sitt liv yrade han om motanfall med divisioner som sedan länge var nedmyllade på östfronten.

Diktatorns isolering kan bli helt absurd. En inte fullt så känd diktator var Francisco Macias Nguema. Denne var Ekvatorialguineas diktator mellan 1968 och 1979. Afrika har drabbats av många osedvanligt elakartade diktatorer men Nguema är nog den ende som man måste fråga sig om han inte var kliniskt vansinnig. Han var en kleptokrat av rang, dödade 50 000- 80 000 av sina undersåtar och lyckades få ytterligare 60 000 (detta av en befolkning på 300 000- 500 000) att fly landet som kallades för ”Afrikas Dachau”. Efter att ha utsett sig själv till ett ”unikt mirakel” försvann han ut i regnskogen tillsammans med statskassan som han la i ett litet skjul där den sakta ruttnade bort. Hans personkult var lika allomfattande som den var bisarr. Han lyckades inbilla stora delar av sin befolkning att han var en odödlig trollkarl, något som han själv tycks ha trott på. När armén slutligen tröttnade på hans något excentriska ledarskap och gjorde revolt var man tvungen att hyra in en grupp (berusade) marockanska legoknektar för att avrätta despoten. Befolkningen tordes inte då Nguema hotade med förbannelser och besvärjelser mot den som höjde sin hand mot honom.

Det finns fler exempel på detta. Särskilt när diktatorns isolation och terror slår tillbaks mot honom själv. Mest delikat är nog det faktum att Stalin förmodligen dog på grund av sina lakejers fruktan för honom. Han fick nämligen en hjärnblödning och tynade långsamt bort i sitt sovrum. Hans innersta krets vågade inte gå in förens det var för sent (och då väntade de även en aning till för att försäkra sig om att lillefar faktiskt skulle dö).

Hur blir det med Libyen då? Tja, Gaddafi tycks både villig och kapabel att ta livet av halva sitt folk om så krävs för att vara kvar vid makten. Men oavsett hur det går för de modiga människor som nu står mot flygplan, attackhelikoptrar och stridsvagnar är anden ur flaskan. En viktig del av att det ska bli någon form av revolt är att människor blir medvetna om att det överhuvudtaget är möjligt. Även om denna revolution slutar i blodbad och slakt av revolutionärer tror jag att det i det långa loppet är kört för regimen. Förr eller senare kommer upproret tillbaka för att kasta omkull diktatorn och han kommer vara så illa tvungen att stirra ner i en exekutionsavdelnings gevärspipor.

Och då kommer han säga: ”Vi hade det ju så bra”.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: