Skip to content

Om gnällande, nationalism, kaffefilter, indolens, nihilism, media och mer därtill

11 mars, 2011

Vi svenskar hör nog till världens gnälligaste folk. I varje fall när vi är i vårt land. Då gnäller vi. Om vi å andra sidan är utomlands är det annat ljud i skällan, då undrar vi konstant varför det inte är samma Standard och Service i Togo som det är hemma i Linköping. Med andra ord gnäller vi då också men då gnäller vi på ett nationalistiskt sätt över hur det borde vara. Detta är i sig inget unikt för svenskar. Sydeuropéer brukar ofta bli anklagade för att vara sköna, avslappnade, osv. Detta stämmer dock bara när de befinner sig på hemmaplan. Jag har aldrig träffat en fransk, italiensk eller spansk (usch!) utbytesstudent som inte konstant gnyr över att det a) är kö i Sverige b)är kallt i Sverige (åk inte till ett subarktiskt land om du ogillar kyla).

När vi är hemma i den trygga norden gnäller vi som sagt. Vi gnäller på tågen, vi gnäller på politikerna, kommunen, landstingen, vi gnäller på att vi inte får tillräckligt mycket csn/lön/ledighet, över att barnen inte kan börja uppföra sig som normala barn, över att vi är ensamma, över att vi har för många vänner, över att vi inte orkar, över att vi är hungriga, över att vi inte blir accepterade av omvärlden, över att Sverige är för vekt, över att Sverige är hårt, över att våren aldrig vill komma, över att snön inte vill falla. Etcetera.

Faktum är att det till och med finns en unik kulturell institution för gnällande som är statlig (dvs. det går skattemedel till att den skall fortsätta drivas). Denna är inte JK, eller JO (de behövs trots allt) utan snarare Ring P1. Ring p1 är ett av otaliga exempel på att vi egentligen inte borde gnälla. Där andra stater använder stridsvagnar för att krossa yttrandefriheten stödjer vår stat ett radioprogram som ofta handlar om att just den sittande regimen måste störtas (ibland med våld).

Det lite paradoxala här är att å ena sidan gnäller vi svenskar mycket på vårt land, samtidigt finns det nog få folk som är så stolta över sin Nation som svenskarna. Ni vet, den svenska självgodheten och allt det där. Samtidigt är problemet att så fort man blir lite ödmjuk som svensk kommer FN och förstör allting. Den organisationen brukar ha den dåliga smaken att utnämna oss till ett av de absolut bästa länderna att bo i, konstant.

Vi borde sålunda inte gnälla. Det vi har är ju trots allt I-landsproblem. När jag står där på morgonen och noterar att det inte finns några kaffefilter borde jag tänka på det där AIDS-smittade barnet som inte har någon mat men däremot hutuer i hälarna. Vilket jävla I-landsproblem att sakna kaffefilter. Samtidigt är I-landsproblem också problem. Det är de vi har att jobba med när vi känner oss gnälliga. Vi kan inte gärna hålla på och jämföra oss med folk i tredje världen hela tiden. Inte minst för att det leder till att uteliggare i Sverige inte borde gnälla då de alltid kan jämföra sig med sina kollegor i Ashgabat. Därtill blir det lite fel om man hela tiden ska tänka på det där lilla svarta barnet som har det sämre. Det blir som om jag borde vara glad för att han har det illa så att jag själv kan uppskatta hur bra jag har det.

Så man får gnälla, även om man inte ska det. Dock finns det någonting som gör mig obekväm med gnällandet. Ty vi gnäller alltid över så små saker. Vi gnäller över att vi har lite ont i ryggen, slut på kaffefilter ogillar att dagens ungdom inte håller upp dörren för oss. Allt vi gnäller över är små pastorala företeelser utan någon som helst relevans för någon annan än oss själva. Det vi gnäller över torde även vara det vi helst vill få ändrat i världen eftersom det är vad vi tar upp oftast när vi ska ge förslag på vad som bör åtgärdas. Upprörda blir vi också, men bara ibland och bara tillfälligt. Kvällstidningarnas löpsedlar tappade tillexempel intresset för den nuvarande nordafrikanska branden efter bara några dagar. Löpsedlarna fick istället lov att skildra någons ”kräkkollaps” eller ”tårar i direktsändning”. Nu kan man ju alltid resonera att detta är kvällstidningarna och inte svenska folket. Dock är de två kvällsblaskorna de bäst säljande tidningarna i Sverige vilket torde indikera att de skriver om sådant som vi är intresserade av och vill läsa om.

Det jag vill komma till är att ingen bryr sig. Inte egentligen. Om du käre läsare verkligen brydde dig om Libyen skulle du smuggla vapen till revolutionen, om du verkligen brydde dig om Burma skulle du åka ner dit och gå med i de gerillagrupper som finns ute i djunglerna och om du verkligen brydde dig om de där svältande barnen skulle du jobba som volontärarbetare i Kongo.  Men det gör du inte och inte jag heller.Ty för varje katastrof som kommer, tillochmed om den är i Sverige, så kommer vardagen med alla dess tillsynes viktiga oviktigheter att inkräkta för att sabotera vår upprördhet och vårt engagemang.

Min syster (en av de två intellektuella personer jag känner) sa någon gång att vår tids största synd är att vi vill bli underhållna. Det hon menade var att vi i Sverige och västvärlden har löst allt. Vi har skapat samhällen där människor inte behöver oroa sig för någonting egentligen. Vi har kommit till en grad av utveckling där man kan födas och nå den naturliga dödsdagen utan att behöva kämpa överhuvudtaget (i varje fall om man jämför med alla tidigare generationer och med resten av världen). All den energi som andra lagt och lägger ner på sin blotta överlevnad skulle vi kunna investera i att göra världen till en fantastisk plats. Men det gör vi inte, vi underhåller oss istället.

Sedan ringer vi P1 för att avslöja hur eländigt vi har det.

Annonser
One Comment leave one →
  1. Ulrika permalink
    31 mars, 2011 22:21

    Det där med Ring P1 som statligt finansierad spottkopp var det roligaste jag läst sedan jag tog studenten. Det ska jag citera någonstans! Återkommer om var.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: