Skip to content

Glada överraskningar på bio och filmens förmodade djup

1 april, 2011

Jag skrev ju tidigare om överskattade filmer vilket passar mitt sätt att se glaset som halvtomt. Likväl tycker Den Som Känner Mig Bäst att jag ska börja se glaset som halvfullt i stället, sålunda uppstod detta inlägg.

Ty jag tycker verkligen om film. En gång i tiden hade jag och Den Jag Bor Med sannskyldiga cineastiska orgier där vi såg på kvalitetsfilm i ett dygn oavbrutet. Nu har intresset som tur är lugnat ner sig de senaste fem åren men jag tycker fortfarande mycket om att gå på bio, egentligen oavsett vad som skall ses. Ty min inställning har börjat bli att till och med dåliga filmer kan vara kul att se. Ta den uppsjö av skräp i skräckgenren som gjordes under 1950 och 1960-talet. Här återfinns sådana klassiker som Robot vs the Aztec Mummy eller The Creeping Terror. Vad gäller den förstnämnda torde blott titeln vara eggande, i den sistnämnda utgörs monstret av några ihopsydda mattor. Efter att ha blivit utsatt för dylika cinematiska stålbad blir till och med en kväll med kvalificerat skräp såsom Clash of the Titans njutbar.

För mycket som går på bio är verkligen bara strunt. Det mesta som man känner att man borde se på bio är av Avatar-karaktär, det vill säga den typ av film vars enda behållning är dess storslagenhet vilket gör att den blir omöjlig att se på DVD. Nej, i hemmets trygga vrå skall man ägna sig åt de filmer som innehåller ett bra manus, duktiga skådespelare och en bra handling. Döm min irritation när en återkommande känsla av att gå igenom de pretentiösa klassiker som florerar i min bukiga filmhylla varit en av besvikelse. Häromdagen tragglade jag mig igenom Bernardo Bertolucci’s 1900. Den var både snygg och välspelad men efter fem timmar vill man gärna att en film skall komma fram till en mer imponerande sensmoral än att ”socialister-är-goda-faschister-är-onda-kapitalister-är-ondskans-lakejer!”. Ett annat exempel är när jag och Den Jag Bor Med skulle se Krzyztof Kieslowski’s röda, vita och blå filmer. De var ganska bra- men när man äntligen tar sig tid att se en trilogi som så ofta framhålls som peaken av filmiskt geni vill man gärna ha en annan eftersmak än att de var ”helt okej”.

Men å andra sidan har jag nu på senare tid sett en hel räcka filmer som gjort mig oväntat glatt överraskad. Det senaste exemplet var The Adjustment Bureau. Denna såg jag i måndags och förväntade mig absolut ingenting (den rubricerades som en blandning av Inception och Bourne-trillogin – Hu!). Men den var faktiskt bra. Riktigt bra. Handlingen var skranglig, slutet tramsigt och slutscenerna löjliga. Men det den hade var oväntat bra skådespeleri och inte minst kemi av och mellan de två huvudrollsinnehavarna. Därtill var den delvis riktigt rolig, skildringen av änglar som gråa byråkrater var fantastisk. Ett annat exempel på när man inte har några förväntningar var när jag och en vän gick och såg Tropa de Elite på Sturebiografen i Stockholm. Vi gick in och förväntade oss mer eller mindre inget, vi gick därifrån och (i egenskap av två spröda akademiker) frustade av adrenalin. Ett tredje exempel är när jag och ytterligare en kompis såg Kick-Ass. Här förväntade vi oss en rakt av dålig film vilket givetvis ledde till att den blev fantastisk i våra ögon när den visade sig vara ganska bra.

Så det uppenbara är givetvis att förväntningar påverkar omdömet (ge mig nobelpriset i banala uttalanden). I fallen där jag blivit besviken har förväntningarna varit höga emedan de där jag blivit glatt överraskad har de varit försumbara.

En invändning som mina mer pubertala läsare kan göra är förståss att jag inte ”förstått” varken Bertolucci eller Kieslowski samt att de filmer jag tog ut som sådan som jag gillade inte är ”djupa”. Den första invändningen bemöts med a) håll käften b) det har jag visst, jag fann bara att det som skulle förstås inte var så imponerande. Den andra invändningen är underhållande då jag allt mer börjar ana att ”djupa” är de filmer som man själv gillar. Jag har sedan jag var sexton älskat Akira Kurosawa och hans De Sju Samurajerna. Den stora skillnaden är att jag då skulle påstått att just den filmen är djup, vilket den verkligen inte är. Den är väldigt (väldigt, väldigt) bra men inte just djup. I allmänhet gjorde Kurosawa rätt få filmer som var speciellt djupa (Att Leva och/eller möjligtvis Rashomon är de möjliga undantagen) men detta förtar på intet vis hans gärning som filmmakare. Och detsamma gäller ett otal regissörer som ibland framhålls som just djupa. Varken Kubrick eller Bergman eller Lang eller Passolini eller Fellini (onani) eller Herzog eller Polanski eller Allen eller Godard eller Truffaut eller, eller, eller, gör/gjorde filmer som är lika djupa som det Mill, Hobbes, et al skrev. Saken är att alla dessa regissörer gjorde filmer som var väldigt bra (förutom Fellini, han gjorde bara trams) men som på tok för ofta misstas för djupa eftersom de blivit klassiker.

Nej, tycker man om film tycker man om filmer för vad de är. Tycker man verkligen om film har man förmågan att tycka om alla filmer, från sådana bottennapp som Manos the Hands of Fate och Bad Taste till sådana fantastiska skapelser som Kocken, Tjuven, hans Fru och Hennes Älskare och Cermonin.

Och ja, det här var ett positivt inlägg.

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. Grå Riddare permalink
    1 april, 2011 16:34

    Man får akta sig för ”where the fuck is your chin” syndromet helt enkelt.

  2. En allegorisk dito permalink
    10 april, 2011 11:12

    Det var som tusan. Om jag inte kände dig bättre skulle jag tro att du var en guldskimmrande envåldshärskare (Lukachenka i Vitryssland) som just stigit ner från sin piedistal och som med öppnade armar och rosande ord hyllar och välkomnar folket till att dela styret med honom. 😉

  3. Libertarianen permalink
    18 april, 2011 20:27

    jag vet dock att du ser fram emot Atlas Shrugged 🙂
    ha det så bra i Berlin!

    • 18 april, 2011 21:07

      Jag undrar om den kommer till Sverige… den har spelat in ganska dåligt i USA.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: