Skip to content

Det moderna kriget, våldsmonopolet och terrorismen

26 april, 2011

När vi tänker oss krig tänker vi oss nog någonting i stil med det som jag beskrev i förra inlägget. Arméer. Artilleri. Höga Förluster. Bajonett På. Om vi lägger till flyg och stridsvagnar har vi nog den gängse bilden av det moderna kriget. Nation mot nation i den Clausewitzianska duellen mellan stater. Men innan jag fortsätter kan du, käre läsare, återigen dra dig till minnes förlusterna i slaget jag beskrev nedan. 20,000 stupade på en dag. Jämför nu detta med de sammanlagda förlusterna hela västvärlden tagit efter snart tio år i Afghanistan. Strax under 2400 på strax under tio år. Det är alltså ungefär en åttondel av förlusterna för Storbritannien 1:a Juli 1916. Eller en sextioåttondel av de franska förlusterna vid Verdun samma år. Eller kanske en tvåhundrafemitondel av de sovjetiska stupade vid Moskva 1941.

Likväl kallar vi både Afghanistan och det Andra Världskriget för samma sak. Nämligen krig. Världskrigen brukar förvisso och med rätta framhållas som krigföringens anomalier. Likväl går det enkelt att konstatera att en mängd mellanstatliga konflikter sedan, säg, 1815 varit långt blodigare än Afghanistan (se: Napoleonkrigen, Krimkriget, Koreakriget, Vietnamkriget, Iran-Irak kriget, etcetera). Att det skär sig lite i jämförelsen är inte konstigt ty Afghanistan ska inte ses som ett krig utan som ett modernt krig.

För om man ser till majoriteten av konflikterna efter det andra världskriget går det lätt att konstatera att majoriteten av dessa inte varit mellanstatliga utan inomstatliga. De har inte varit oblodiga heller, ca 20,000,000 människor beräknas ha dödats p.g.a. konflikter under det kalla kriget.

Det moderna kriget är annorlunda. En eller flera av kombattanterna utgörs inte av en stat utan istället av kvasi-reguljära förband som slåss mot en regim. Dessa styrkor är lättbeväpnade, dåligt disciplinerade och har ett lågt stridsvärde (jämför gärna USA mot talibanerna vad beträffar materiell). Men denna ”lätthet” är även en fördel för den nye krigaren. För det första gör det honom rörlig, vilket han måste vara då han helst praktiserar gerillakrig. För det andra gör det honom svår att bekämpa med konventionella medel. Detta beror på att den västerländska, moderna krigskonsten kan sägas ha två grundpelare som båda är ineffektiva mot den nya fienden. Den första pelaren är tysk (rörlighet, initiativförmåga) den andra är amerikansk (eldkraft, hög teknologi och en fokus på att slå ut fi:s logistik). Detta är dock verkningslöst mot den moderne fienden. Han ser ofta ut som en civilist vilket gör den tyska pelaren poänglös och saknar i regel logistiklinjer vilket slår ut den amerikanska. Därtill slåss han för andra saker än man gjorde i det gamla kriget. Förr utkämpades krig för ideologier, resurser och terräng men det moderna kriget kretsar däremot kring religion och etnicitet.

Detta beror förmodligen på att vi västerlänningar sällan krigar på riktigt nu för tiden. Vi gör interventioner och vi bombar. Men krigar; det gör vi sällan (särskilt inte vi européer). Istället har det moderna kriget utkämpats i och av länder i den tredje världen. Här har nationella gränser dragna av västerlänningar utan någon hänsyn till lokala förhållanden ställt till med tragedi efter tragedi. Afrika har varit särskilt plågat av detta ty när de nationella frihetskamperna var över uppstod talrika fall när folkgrupp x styrde folkgrupp y och religion z ogillade båda grupperna. Då började krigen igen och då de ofta fördes mot svaga eller rent av fallerande stater (t.ex. Afghanistan, Nigeria, Algeriet, Somalia m.fl.) kunde de fortgå länge. Då den icke-statliga sidan inte behöver speciellt mycket utrustning eller förnödenheter kan han nämligen hålla på i evigheter, särskilt om man kopplar detta till ovannämnda problem med att bekämpa den nye fienden. Då det hela lätt tar karaktären av Kaldors identitetskrig blir de moderna krigen dessutom ofta mycket brutala historier. Målen är inte längre att ta terräng utan att kontrollera eller fördriva befolkningar och detta görs med plågsam fantasilöshet med våld.  Till och med när krigen inledningsvis varit mellan stater (Liberia-Sierra Leone, Zaire mot alla andra, osv.) har de ofta degenererat till 30-årigakriget-pastischer med mängder av ivrigt plundrande icke-statliga aktörer.

Det detta pekar på är en privatisering av våldet i de moderna krigen. Detta gäller ej heller blott krigsherrar i Afrika och Centralasien utan även oss i väst. Amerikanernas faiblesse för privatiseringar ledde i förlängningen till Bushadministrationens flitiga användande av ”vaktbolag”, dvs. moderna legoknektar, i Irak och Afghanistan. Detta gäller inte heller bara jänkarna. Svenska flottan funderar tydligen på att hyra in folk för att skydda fartyg mot pirater och danskarna gör det redan. I Storbritannien har det förekommit att vaktbolag hyrts in för att skydda privatpersoner och under 2010 hade vi i EU strax under 250 terrorattentat enligt Europol (samtliga av ickestatliga aktörer, tre av islamistgrupper).

Ty terrorism bör likaledes ses som en del av privatiseringen av våldsmonopolet, terrorister företräder ju sällan eller aldrig en stat. Dessa grupper är dock i regel regionala eller till och med nationella till sin karaktär (t.ex. ETA, IRA, Hamas, Tamilska Tigrarna, FIS, GLA, et al). Al Qaida sticker ut i detta sammanhang då de har mer globala ambitioner.

Vad är nu slutsatsen av allt detta? Den första är en glad nyhet. Om både första världskriget och konflikten i Afghanistan bör betraktas som krig har västerlandets krig blivit långt mindre blodiga de senaste hundra åren (även vad beträffar civila offer). Det andra är också en god nyhet. Om det stora hotet mot oss nuförtiden är terrorism så är detta ett nästintill försumbart hot. Någon elak människa har räknat ut att det är troligare att amerikaner dör av åsknedslag än av terrorism, detta trots att stämningen i amerikansk media och politik hetsar allmogen till att förvänta sig ett nytt 9/11 närsomhelst. Och om man skall vara lite kylig går det att konstatera att inte ens 9/11 utgjorde ett hot mot USA som stat, ivarjefall inte mot andra än individerna som utgör samhället. Betänk att internt våld, fetma och trafikolyckor dödar mångdubbelt fler än 9/11-attentatet år efter år utan att USA för den sakens skull kollapsar. Istället är det givetvis hur stater svarar på hotet som utgör faran mot vår civilisation. Ty det nya kriget kan svårligen skada moderna, västerländska, stabila demokratier via sitt våld. Det är snarare vår rädsla och våra klumpiga reaktioner som är farliga (vilket är precis var terroristerna vill, n.b.)

Ty den mest lyckade terroristattacken var inte 9/11 utan snarare de två skotten i Sarajevo. Skotten var i sig inget hot mot någon stat. Däremot ledde staternas reaktion till att Europa kastades in i en nytt århundrade av barbari. Bl.a. ledde de till att 20,000 britter dödades den första Juli 1916, varav hundratals var från en så avlägsen plats som Newfoundland.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. Johan G permalink
    26 april, 2011 22:21

    En riktigt bra uppföljare på förra posten. Du måste fortsätta blogga!

    Baader Meinhof hade väl också som uttryckligt mål att med sina handlingar i första hand få staten att visa sitt rätta ansikte då de förde kampanjen mot västtyska staten?

    • 26 april, 2011 23:01

      Tack, och tack. Jo, det är det intryck jag fått. Man kan ju tycka att de misslyckades något då västtyska staten förvisso tog i med hårdhandskarna men ingalunda blev den fascistiska diktatur som RAF trodde fanns under den välmående fasaden.

  2. 8 januari, 2013 13:28

    Tack för intressant läsning o bra inspiration till en skoluppgift!!

    • 8 januari, 2013 13:42

      Tack så mycket! Kul att kunna inspirera och lycka till.

      Ett tips från en blivande lärare, använd inte en blogg som en källa. Försök hitta böcker eller artiklar som skriver om samma ämne.

      Ha det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: