Skip to content

Teori och empiri

27 april, 2011

Hitler hade en varg. Det är inte så många som känner till det men nazisterna hade en väldig vurm för djur och djurskydd. Detta är givetvis äcklande då man kunde få fängelse för plågsamma djurförsök men däremot medalj för samma experiment på människor (judar och slaver stod givetvis under djuren). Tyskarna sades vara lika vargen, ädla, starka, i flock osv. Sålunda fann Goebbels det lämpligt att ge Führern en varg som han kunde ha med sig vid fototillfällen och liknande. Problemet var att man inte var klipsk nog att ta en någorlunda tam ulv från någon djurpark utan fångade istället bara in en best från skogen. Den visade sig vara synnerligen folkilsken, inte ens Otto Günche- Hitlers skräckinjagande livvakt tordes gå i närheten av djuret (och då ska man beakta att Günsche hade tjänstgjort mot ryssarna på östfronten i divisionen Liebstandarte och fått otaliga utmärkelser för mod och skador). Därav fick man placera vargen i Wolfsschanze (en stridsledningscentral i öst) där den inte behövde vara alltför nära folk. Dock skall den likväl bitit Hitlers butler en kväll. Führern fann detta lustigt och skaldade att ”det är inte vargen som är elak, det är butlern som är långsam”. Detta har senare setts av en del historiker som en metafor för anfallet mot Polen.

Vad är nu problemet med den här historien? Jo, det är att den är påhittad. Eller fel, det är mycket som stämmer (somligt gör det inte tidsmässigt) men historiens huvudperson, vargen, är någonting jag hittat på (jag drömde faktiskt det här vilket är lite oroväckande). Om du, käre läsare, gick med på berättelsen kan du se det här som en liten övning i källkritik.

För källor kan verkligen vara problematiska. Särskilt när det gäller den långa perioden innan 1500-talet när människor var än mer obegripliga än idag. Där får man ofta utgå ifrån arkeologin. Problemet då är naturligtvis att arkeologerna kan säga oss att någon bodde där, att någon slogs där, att några begravdes där. Men sällan varför. Och då varför är den viktigaste av alla frågor en historiker kan syssla med är denne tvungen att gå över till krönikorna. Dessa är inte nödvändigtvis tillförlitliga då den medeltida människan hade en tendens att överdriva. Därtill var krönikörerna knappast oberoende då de i regel var anställda av någon potentat vilket i sin tur ledde till att de skarvade en hel del. Konsekvensen av detta för historikern är att denne måste använda sig av flera källor och om allt då pekar åt ett håll stämmer det förmodligen.

Jag vidhåller likväl att historia som ämne har en kusligt stark empiri. Ge mig en kyrkbok och jag kan beskriva liv och död i en by för 400 år sedan, dessutom detaljerat. Jag kan ofta dessutom gissa mig till ett litet varför.

Det är dock inte detta historiker sysslar med på universiteten. Här har historien allt oftare blivit historien om historien. Det framstår som att man inte söker beskriva vad eller varför som hände. Istället har man blivit allt mer förhäxad av teorier. Man tar alltså en teoretiker och tolkar sedan ett historiskt förlopp utifrån denne. Detta är i mina ögon inte att skriva historia. Det är inte deskriptiv historia, det är inte analyserande historia, det är inte komparativ historia. Det är helt enkelt inte historia. Ty om man bestämmer sig för att se hur Foucault skulle sett på det romerska juridiska systemet gör man just det. Dvs. man undersöker vad någon annan forskare kanske skulle trott om ett historiskt förlopp (som man inte heller förstår sig på riktigt, inte minst för att teoretiska historiker kan sina teorier men i regel är pinsamt dåliga på empirin). Med andra ord håller man snarare på med någon form av litteraturtolkning än att beskriva hur och varför något hände (ty det jobbet är inte och kommer aldrig att bli färdigt).

En invändning mot detta skulle givetvis kunna vara att t.ex. social och kulturhistoria går att betrakta som teorier men likväl har gett historikerna en ökad förståelse för dåtiden. Detta går jag absolut inte med på. Både social och kulturhistoria kommer förvisso ofta med ett teoretiskt ramverk (fokus på ekonomiska processer och reformer osv.) men skillnaden är att de två går att använda utan att svälja medhängande teorier eftersom de utgör ett annat fokus på vad som skall forskas om istället för att utröna vad någon skägglav kanske hade trott om en eller annan händelse.

Det för oss dessutom in på nästa problem med alltför teoribunden forskning. Det är att den är modebaserad. Man gör inget som är beständigt. I början av 1990-talet var det fashionabelt att syssla med postmodernistisk forskning (grovt förenklat: ”allt är relativt”, djupt grabbar). Det måste finnas en uppsjö med postmoderna avhandlingar som idag är oanvändbara och obegripliga eftersom postmodernismen inte är i ropet längre. Jämför detta med The Decline and Fall of the Roman Empire som skrevs på slutet av 1700-talet och fortfarande står sig. Det är att göra någonting beständigt inom historiaämnet.

Och detta leder till det sista problemet i den moderna historieforskningen som jag tänker ta upp. Det är att det som skrivs på universiteten inte kommer ut till allmogen. Avhandlingar läses av försvinnande få. Likaså de böcker som grånande professorer häver ur sig. Detta är enligt mig ett enormt problem. Humanister måste alltid försvara sin verksamhet mot träskallar till naturvetare som inte kan förstå samhällsnyttan i vår forskning (bara för att de lyckats fixa penicillin, vaccin, antibiotika, etc.). Historia är en av få humanistiska vetenskaper som faktiskt har ett bra försvar. Det är att man måste lära sig av historia för att inte upprepa det förgångnas misstag. Men universiteten vägrar göra detta. När de inte skriver om fotbollsrörelsen ur Derridas perspektiv skriver de okynneshistoria om t.ex. portvaktarnas i Norrköpings historia. När de m.a.o. bestämmer sig för att beskriva vad och varför något hände väljer de att skriva om någonting som helt enkelt inte går att betrakta som viktigt (dvs. den historia som handlar om hur vi i nutiden har påverkats av det förflutna). Istället överlämnas den viktiga historien och den folkbildande missionen till journalister och statsvetare som är plågsamt dåliga på ämnet.

Därmed inte sagt att historiker inte ska använda sig av teorier eller beskriva mutterns utveckling. Det är bara det att vi i Sverige nästan helt övergivit den politiska historien på universiteten och om vi inte aktar oss kommer vi överge socialhistorian också till förmån för teoretikerna.

Och då kommer historiker kunna teori och inte empiri och ingen kommer kunna avgöra huruvida Hitler hade en varg eller inte.

Annonser
14 kommentarer leave one →
  1. Per permalink
    27 april, 2011 22:03

    Det bästa du skrivit på denna blogg. Kan inte göra annat än instämma.

  2. Per permalink
    28 april, 2011 09:33

    Plötsligt händer det.

  3. kajsatankar permalink
    28 april, 2011 20:52

    Fan så bra rutet!

  4. unbekannter Idiot permalink
    29 april, 2011 17:54

    Not: Leibstandarte, inte ”Lieb”

    …men det låter ju vackert annars : ”Kärleksstandarte” 🙂

    (eller var felstavningen en del av försöket till historieförfalskning? :P)

    • 29 april, 2011 17:57

      Njä, det var klantighet och koffeinbrist :p. Vem är du?

      • unbekannter Idiot permalink
        5 maj, 2011 21:53

        Jag är bara en random skummis, som hört att ett blivande stjärnskott på den akademiska natthimlen bloggar här 🙂

      • 6 maj, 2011 08:41

        Det var kryptiskt.

  5. Grå Riddare permalink
    2 maj, 2011 22:13

    Klockrent!

  6. Libertarianen permalink
    3 maj, 2011 21:28

    Hitler var en chund ? maybe… ?

  7. En allegorisk dito permalink
    4 maj, 2011 17:46

    Låt en liten trött man få säga sitt. Det är ju intressant problem absolut, men enligt ditt perspektiv finns det i så fall någon historia som kan tolkas som historia då även ”historiker” som Giddens gjorde ett urval och tolkade materialet utifrån sina erfarenheter. Det är väl ändå inte hugget i sten att det Giddens säger som romarikets faktiskt var så? Så det man eg. får då är Romariket accordning to Giddens, liksom Herman Lindqvist tolkar historien utifrån sina preferenser (ett alltför välkänt faktum). Så även om Faucault var teoretiker och skrev om allahända saker så var likväl hans studie om övervakningen och straffet ett intressant och banande studie, men likväl var det vad F ansåg om saker och ting utifrån sitt habitus (jag vet jag pluggar sociologi, så släng det inte i mitt ansikte på fredag) Så även när du min goda OI kommer skriva historia om Östfronten 1942 så kommer du att göra ett urval av fakta som kommer göra att din historia blir just din, dvs. historia accordning to OI:s eller m.a.o. OI:s teori.

    • 4 maj, 2011 18:26

      Den lilla trötta mannen skall hörsammas!

      Givetvis blir Clio fjättrad vid sin tid och sin författare. Man skall ej heller få för sig att det räcker med att läsa en bok om ett ämne för att med säkerhet kunna uttala sig om det. Jag har tidigare på den här bloggen och i din närvaro ondgjort mig över statsvetare och andra dilettanter som lider av denna vanföreställning. Tvärtom hävdar jag att man måste läsa mängder av olika författare för att kunna få någonting som liknar en bild av vad som faktiskt hände. Så långt är vi överens.

      Anledningen till att jag tog upp Gibbons alster var som en slags motvikt mot den typ av modebaserad historia som jag tycker plågar alltför teoritunga författare. Dvs. han skrev för mycket länge sedan, hans verk ger fortfarande en ganska bra (om än lite raljerande) bild av varför Rom föll.

      Mitt främsta problem med att falla tillbaka på teorier för mycket är att det blir ytterligare en tolkning. Om jag skriver något om östfronten kommer detta mycket riktigt vara min tolkning av de stora och fruktansvärda händelserna där. Likväl, detta är en tolkning. Om jag bestämmer mig för att tolka östfronten utifrån en annan författare blir detta ytterligare en tolkning. Man kommer som jag ser det ytterligare ett steg ifrån att beskriva vad som hände.

      Sen vill jag påpeka att jag inte har något egentligt emot att man använder sig av teorier om de faktiskt hjälper, vilket de kan. Mitt problem är dels att det finns en tendens att slaviskt använda teorier och därmed inte beskriva vad som hände utan snarare teorin, dels att teoribyggandet underminerar det jag brukar kalla historiens mission. Som sagt, allmogen i Sverige är inte intresserade av teoretiker eller teorier. De är däremot intresserade av historia. Tråkigt nog är det tvärtom vad beträffar akademiska historiker. De förhäxas för ofta av själva teorin snarare än hur den kan användas eller, återigen, vad som faktiskt hände. Därmed tappar vi allmogen som utelämnas åt t.ex. Herman (och jag skulle inte ha någonting emot honom om det inte vore för att han hittar på).

      Men vi kan snacka mer om detta på Fredag.

    • kajsatankar permalink
      4 maj, 2011 18:34

      En nyfiken psykologstudent som ej har kunskaper om historia eller dess teorier ens i närheten av Idiotens* eller den allegoriska ditons kommer härmed med en undran från ett utanförperspektiv.

      Min tolkning av det hela är att nu eventuellt pratar om olika saker, rätta mig om jag har fel. OI skriver, som jag uppfattat det, om att applicera en teori på en historisk händelse och därefter tolka om historiens skeenden därefter och hur han tycker att detta är ”fel” sätt att se på historia. AD i sin tur menar att historian alltid tolkas utifrån betraktarens ögon och därför studeras all historia utifrån en viss teori. Jag tolkar AD:s kommentar som om detta skulle vara ungefär samma som det förstnämnda,men det jag funderar på, som jag frågar er, är om det inte ändå är en skillnad i detta? För tolkar man historien medvetet ur en teori så är det just tolkande man håller på med – man försöker att FÖRKLARA historiska skeenden. Jag funderar på om OI:s utgångspunkt istället är att han vill BESKRIVA historien. Givetvis kommer han att göra det ur sin synvinkeln, men målet är alltså medvetet ett annat.

      Är jag något på spåret, eller har jag missförstått er?

      (* OI: Du kan redigera i efterhand i AD:s kommentar här på WordPress för att ta bort ditt namn, om du skulle vilja det.)

  8. kajsatankar permalink
    4 maj, 2011 18:34

    OI: Oj, såg inte ditt svar innan jag postade…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: