Skip to content

Lite babbligt om svensken och sommaren

10 maj, 2011

Under Holodomor var svälten så allvarlig att kannibalism blev en vanlig lösning på den gnagande hunger. Problemet blev så stort att sovjetiska myndigheter fann sig tvungna att sätta upp plakat där man proklamerade att det var en barbarisk gärning att äta sina egna barn…

(Nej, det där funkar inte).

Det återkommande mönstret på östfronten under det andra stora kriget var en trist historia. Kvantitativt överlägsna ryssar med enfaldiga taktiska doktriner gav sig på kvalitativt överlägsna tyskar med logistiskt undermåliga doktriner…

(Helvete, det där går ju inte heller).

S-21 var en gammal skolbyggnad. Salarna där barn lekt kom dock att användas för annat under Pol Pots mardrömsregim…

(Fan!)

Du, käre läsare, kanske undrar vad jag sysslar med. Jag noterade att inläggen märkta ”trams” blivit lite väl återkommande på bloggen och tänkte åtgärda detta genom att skriva om någon riktigt gruvlig händelse. Gärna någon där ondskan i slutändan vinner och där sensmoralen skulle vara: ”gnäll inte läsarjävel, du har det jämförelsevis bra”.

Men det går liksom inte riktigt idag.

Orsaken till detta har redan nämnts tidigare på denna blogg. Det är nämligen ljust ute. Idag kunde jag efter middagen  iförd blott linne och kortbyxor promenera i en och en halv timma utan att för den sakens skull känna mig frusen. Det går liksom inte att skriva om elände när man blir på gott humör så fort man går ut. Eventuellt kommer detta bli ett mönster på den här bloggen om jag fortsätter i något år. Så fort hösten och senvintern börjar kännas långa kanske inläggen om elände börjar torna upp sig igen. Vi får se.

Likväl. Jag får ofta för mig att svenskens förhållande till sommaren är speciellt. Förmodligen delar vi detta med andra nordbor som ej heller skäms bort av soltimmar under årets gång. Jag fantiserar gärna om att sydlänningar inte uppskattar vårens ankomst på samma sätt. Har man sol och vackert väder året om kan en temperaturhöjning på 5-10 grader inte framstå som någon succé. Om man å andra sidan har snömodd, råkyla, hagel, slask och en sol som går ned vid tretiden på eftermiddagen blir sommaren lite speciell.

Vårt förhållande till sommaren och våren framstår ofta som lite rörande. För det första blir vi alltid besvikna. En veckas regn leder regelmässigt till att hela årstiden rubriceras som misslyckad och den värsta i mannaminne. Likväl kan man ge sig katten på att (när vi sitter och huttrar i novembermörkret) vi ser tillbaka på den gångna sommaren som en magisk tid fylld av spontana upptåg och höljd i nostalgins mörka skimmer.

För det andra vill vi alltid att den ska komma igång tidigare än vad den egentligen gör. Undertecknad har vid tillfälle haft utomhuspicknick i mars. Därtill bör tilläggas den återkommande doften av grillkol som sprider ut sig över mitt bostadsområde så fort termometern når 15 plusgrader. Om man till äventyrs undersöker varifrån denna doft härrör ser man alltid någon huttrande karl som tappert står och försöker inbilla sig att vädret egentligen tillåter grillning.

Omvänt blir vi dessutom mäkta upprörda ifall sommarens utblomning stöter på patrull. När det i förra veckan snöade tror jag inte att jag var den ende som kände att det här inte är rättvist. Vi svenskar har ett starkt rättvisepatos. Det är jag övertygad om. Det är nog därför vi så ofta håller på den svagare parten i konflikter. Detta kopplat till vår egenartade blandning av tålighet och gnällighet gör att det inte just är fel att det snöar i maj- problemet är att det inte är rättvist. Går man igenom ett halvårs metrologisk golgotha ska det fan belönas med lite värme (Vad gör Reinfeldt, vad gör Bildt? Det ska fan bli KU-anmälan för det här! Marschbataljon!).

För det tredje är det svårt att komma ifrån hur alla blir gladare så fort solen börjar ligga på. Amerikanerna brukar yra om att juletiden är ”that special time of the year”. Det kanske det är där men det är det verkligen inte här. Där jag bor börjar barn ränna runt i stora flockar kring maj, med allehanda projekt i huvudet. Alla studenter och andra ungdomar liksom skalar av sig kläderna och börjar leende traska runt i sommarmundering (detta slog fel när snön kom). Gamla tanter sitter och bligar misstänksamt på invandrarungdomar som spelar fotboll och gamla gubbar sitter och bligar gillande på solande damer.

Så är det i varje fall för mig och där jag bor. Ångesten, stressen, neuroserna och allt annat vardagsgissel som flyter runt över mig i februari blir hanterbara och i grund och botten skrattretande. Enda nackdelen är att mina inlägg på denna blogg tycks bli glättigare och än mer poänglösa.

Sålunda får den som vill läsa om Holodomor, östfronten eller S-21 snällt vänta tills någon regnig dag seglar upp.

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. Johan G permalink
    10 maj, 2011 23:48

    Äsch – Pol Pot skulle blivit snäll om han fått grilla lite mer flintastek som barn.

    • 11 maj, 2011 00:06

      Det är många statsvetare som pekat på relationen mellan bristen på flintastekar och förekomsten av folkmord.

  2. 12 maj, 2011 12:39

    Länge leve trams och babbel!

  3. Johan G permalink
    15 maj, 2011 10:49

    http://www.svd.se/kultur/understrecket/ny-hitlersyn-kravs-for-att-forsta-nazitiden_6163957.svd

    Intressant om Tysklands främste flintasteksfiende.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: