Skip to content

Om Verkligheten

19 maj, 2011

Eller kanske snarare ”om verklighetsuppfattningar”.

På senare tid tycker jag att jag stött på allt fler perspektiv på världen som står i motsatsförhållande till mitt eget (dvs. de är felaktiga). Det är för de mesta intressant och ofta kul, ty man inser så mycket tydligare att det går att se verkligheten på ofantligt olika sätt.

T.ex. har jag en kompis som jag träffar en gång varannan söndag. Jag har ingen aning om vad han heter, han har aldrig varit inne i min lägenhet och enda anledningen till att han vet vad jag heter är att det står på min dörr. Personen ifråga är från Jehovas Vittnen och tycks ha tagit på sig det martyrium som det måste vara att försöka omvända undertecknad till den sanna läran. Problemet är nämligen att vi har helt olika världsuppfattningar. Han menar t.ex. att jorden är 6,000 år gammal, att dinosaurier travade runt i edens lustgård samt att Noah mycket riktigt byggde en enorm ark där alla världens djur och växter huserades (jag har frågat flera gånger hur pingvinerna kom till mellanöstern och varför man nödvändigtvis var tvungen att ta med sig smittkoppsbakterien). Han är dock väldigt trevlig och ganska tålmodig, därtill är det kul att för en gångs skull träffa någon som inte är kristen utan Kristen. Ty de flesta svenska kristna jag träffat är det mest av traditionsbundna skäl, ofta lite lojt troende på ”något”, etcetera. Så är icke fallet med min kompis. Han tror på varje litet ord i bibeln och hävdar att han aldrig någonsin tolkar någonting utan följer det som står rakt av.

Ett annat ganska bra exempel på avvikande verklighetsuppfattningar är mer eller mindre alla jag känner som är politiskt aktiva. Då jag är något historieintresserad finns det sålunda en ambition om att försöka se världen som den är (hur nära man nu i slutändan kan komma detta mål).  Bland politiskt aktiva är så icke fallet. De har snarare en tendens att utgå ifrån hur världen borde vara och tycker ofta att detta är fullgoda argument. Detta kan bli något frustrerande. På krogen träffade jag för något halvår sedan en person som ansåg att det var oviktigt att diskutera det dåvarande politiska läget – snarare ville han utgå ifrån att sossarna styrde vår Nation och hur mycket bättre allt skulle vara då. Det som är irriterande med detta är att det är lite svårt att diskutera om den man försöker upprätta sagda diskussion med utgår från annat än hur det är. Jag skulle gärna vilja att det inte rådde några krig i världen, detta innebär dock inte att så är fallet eller att det är en fruktbar utgångspunkt när man ska diskutera freds- och konfliktforskning.

Ytterligare ett exempel är den föreläsare jag har just nu. Personen i fråga är lite lätt vänsteranstruken. Detta skulle inte göra så mycket såtillvida det inte hade påverkat hennes undervisning. De flesta föreläsare tenderar trots allt att försöka hålla sina politiska värderingar utanför sin roll som lärare. Så gör inte hon. Tvärtom faktiskt. I hennes föreläsningar får man ganska raskt klart för sig att alla internationella gärningar utövade av EU eller USA (såsom uppmuntran till demokrati i tredje världen) egentligen är någonting som Adolf Eichmann kokade ihop grunden till och som västvärlden nu agerar utifrån. Vad beträffar det ”socialistiska alternativet” som ”tråkigt nog” inte längre är aktuellt uppvisas däremot stor förståelse. Den sovjetiska invasionen av Afghanistan (1,000,000 döda) måste ”ses i sitt perspektiv” emedan Det Stora Språnget (20,000,000-45,000,000 döda) avfärdas med en axelryckning. Därtill får man även lära sig att kineserna hade det bättre under Maos tid (då de åt sina barn p.g.a. svält) än idag (då de inte gör det) eftersom ifall motsatsen skulle hävdas skulle detta motverka föreläsarens argumentation att ”liberalisering av ekonomier aldrig hjälpt någon fattig människa”.

Det mest spektakulära exemplet på en annorlunda världsbild har dock uppvisats av de tjejkompisar som dräller omkring i mitt liv (och som omnämns ömsom kärleksfullt, ömsom frustrerat på denna blogg). Ty jag och Den Som Känner Mig Bäst hade en diskussion för ett tag sedan. Det hela handlade om mina lyten (ett kärt ämne). Förvånande nog var det dock inte att jag pratar i sömnen, är en dålig människa eller min tendens att bli rosenrasande över småsaker som var den främsta åtalspunkten. Nej, istället var det att jag ofta glömmer att klippa tånaglarna och därtill ofta uppträder i trasiga strumpor. Jag tyckte inte att detta var så farligt men fick lära mig att det var ett brott mot Europa-, Geneve-, och Haagkonventionerna. Efter en ganska ettrig diskussion om ämnet retirerade hon hem till en annan kompis och talade ut. Denna andra person (som ska bli psykolog) gjorde inte det enda rätta (dvs. dela ut psykofarmaka till den uppenbart vansinniga människan) utan höll istället med. En vecka senare var det en tredje tös som noterade mina strumpors beklagliga tillstånd och i effekt mina ovårdade tånaglar. Då gick det så här:

Tös3: ”Du har trasiga strumpor.”

OI: ”Ja…?

T3: ”Men OI, tror du verkligen att du någonsin kommer få en ny flickvän om du har trasiga strumpor?

OI: ”…?

T3: ”X har hela strumpor

OI: ”Ja…?

T3: ”Och han har en flickvän”.

OI: ”Ja…?

T3: ”Precis!

OI: ”Vänta nu, menar du att det finns en korrelation mellan mina håliga strumpor och att jag inte har en tjej?

T3: ”Självfallet!

I alla dessa fall finns det givetvis en chans att det är jag som har fel. Det har jag dock bara haft fyra gånger i mitt liv. Dessutom är det min blogg så jag har tolkningsföreträde. Sålunda framstår den rimliga slutsatsen vara att kristna fundamentalister, politiskt aktiva, socialistiska föreläsare och alla mina tjejkompisar är galna.

Annonser
8 kommentarer leave one →
  1. 19 maj, 2011 21:11

    Gillar hur det här inlägget avancerade från Jehovas Vittnen till håliga strumpor. Eventuella övriga kommentarer tänker jag lämna osagda.

  2. Johan G permalink
    20 maj, 2011 00:35

    Jag gillar (som jag så ofta tidigare sagt) din blogg. Detta stycke är synnerligen välformulerat: ”Därtill får man även lära sig att kineserna hade det bättre under Maos tid (då de åt sina barn p.g.a. svält) än idag (då de inte gör det) ”

    Jag vill dock försöka påpeka ett missförstånd som du verkar dela med många andra: Psykologer får inte skriva ut medicin, de har inte ens förskrivningsrätt på Alvedon. Skulle du behöva lite Haldol eller annat smarrigt får du vända dig till en _psykiater._

    Rätt ska vara rätt, du vet. 😉

  3. kerstin permalink
    20 maj, 2011 11:06

    Jag håller med Johan G. Skulle just informera dig om detta med förskrivningsrätt, men hann inte först.

  4. stnc permalink
    23 maj, 2011 11:55

    jag förstår varför du valt att bygga upp detta inlägg utifrån viktighet, som avslutningsvis exploderar i de håliga strumporna. Dock ställer jag mig, liksom du, något skeptisk till deras viktighet.

    • 23 maj, 2011 12:13

      Med tanke på den orkan av protester som uppstått över detta är jag glad att se att åtminstone en av mina tjejkompisar inte finner håliga strumpor upprörande.

Trackbacks

  1. En vit kavaj | Kajsatankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: