Skip to content

1914-1989: Å ena sidan

21 maj, 2011

(Del 1 av 3)

Jag tror det var Eric Hobsbawm som menade att 1800-talet var synnerligen långt (1789-1914) emedan 1900-talet var synnerligen kort (1914-1989). Det han menar var givetvis inte att århundradet 1800-talet var längre än andra århundraden utan snarare då att perioden eller eran var det.

Han gjorde även en poäng av att kontrastera våldsutövningen mellan århundradena. T.ex. ska Fredrik Engels ha blivit chockerad över rapporter om civila dödsoffer på Irland. Det är ju en lite annorlunda inställning till kriget än den vi har nuförtiden. Betänk att vi på många sätt accepterar att människor kommer att dö när vi bestämmer oss för en lite FN-insats. Och ej heller bara soldater utan även och i hösta grad civila.

Men det för mig osökt in på vad som torde vara 1900-talets stora paradox. Ty å ena sidan har det förmodligen varit ett av de blodigaste århundradena i världshistorien, grymt och mörkt på en nivå som får äldre tider att se beskedliga ut i jämförelse. Å andra sidan har det även skett så många vackra förbättringar av både världen och människan. Det finns en spänning mellan dessa två faktorer som jag nog aldrig kommer bli klok på. Ska man se 1900-talet som ett århundrade av framsteg eller massgravar?

För å ena sidan:

Under 1900-talet har demokratin spridit sig. Om jag inte missminner mig så var det Churchill som klämde ur sig att demokratin var det sämsta tänkbara av alla politiska system, bortsett från de andra. Och det stämmer. Oavsett hur mycket man kan gnälla över hur långsamt allting är i en demokrati, att inkompetenta partier som SD kommer in i riksdagen p.g.a. folkviljan och att demokratier på det stora hela är mesiga så är systemet ifråga sannolikt det mest rättvisa för de som lever under det. Betänk att alla kan rösta. Alla kan vara med och bestämma. Det är stort och någonting vi egentligen inte reflekterar över tillräckligt ofta. Och med demokratin kommer alla dessa rättigheter. Rätten att tala, trycka och agera fritt. Rättigheter folk är villiga att dö för, rättigheter folk dör för.

Inte nog med att demokratin är bra. Den har dessutom under 1900-talet tagit sig utanför västvärlden. Den bitit sig fast i så tillsynes osannolika platser som Senegal och Indonesien, Japan och Chile. I början av 1900-talet skulle nog ingen, någonsin, tänkt sig att dessa länder skulle styras av och för folket. Men nuförtiden är så fallet. Det går helt enkelt inte längre att påstå att folkstyre bara gäller vita, västerländska män.

Ty kvinnorna har också fått det bättre. Utöver de som faktiskt befinner sig i länder där de erhåller politiska rättigheter finns en ökad medvetenhet om att kvinnor i vissa länder saknar sådana. Det kanske inte låter som så mycket i sig men på något plan krävs det medvetenhet för att någonting ska översättas till praktik.

Till och med Afrika, kontinenten som alltid tas upp som exemplet på uppenbarelseboken förkroppsligad, har fått det bättre. Ty i början av det korta 1900-talet fanns det en suverän stat i Afrika, resten av kontinenten var upphackad i kolonier vilket ofta ledde till att befolkningarna blev utnyttjade, mördade och förslavade. Men sedan 1960-talet har som bekant det stora avkoloniseringen skett. För en del länder har det gått bra (t.ex. Botswana, Senegal), andra har tuffat på (t.ex. Tanzania, Kenya) emedan ytterligare andra sjunkit ner i det hobbesianska naturtillståndet (t.ex. Centralafrikanska republiken, Somalia). Men oavsett hur det gått har åtminstone afrikaner efter mycket om och men fått chansen att vara herrar över sina egna öden. Detta torde vara någonting positivt.

Därtill, om man ska tro Hans Rosling, är det färre människor i världen som svälter än tidigare. Snittinkomsten bland världens fattiga har haft en liten men viktig ökning. T.ex. har ca. 400 miljoner kineser gått från att leva under fattigdomsstrecket till att inte göra det. Deras inkomster är fortfarande mycket låga men de är inte längre tvungna att äta sina barn som under Maos tid. Så svälten är på tillbakagång, om inte annat finns det en ambition att faktiskt utrota den.

Detta är en del av en utveckling som skett under hela 1900-talet vilket är att den breda massan under det gångna århundradet i allt större utsträckning lagt sig till med konsumtionsmönster som var förärade adeln i den gamla världen. Allt detta har ej varit onödigheter som Ipods utan även saker som förbättrat livskvalitén för människan, t.ex. kylskåpet.

Förr i världen var just svälten tillsammans med kriget och pesten de tre stora orosmolnen för gemene man. Vad beträffar krigen har 1900-talet förvisso sett ett antal kolossala, mellanstatliga krig. Dock bör påpekas att prognosen tycks vara att de blir mindre blodiga och ibland även kortare än de äldre krigen. Vi västeuropéer slåss ju överhuvudtaget inte mot varandra längre. Därtill finns det numera lagar mot krigsbrott och liknande som moderna krigare i allt större omfattning efterföljer. Vid fall av förseelser blir de allt oftare lagförda för brott mot mänskligheten Betänk även en sådan sak som att krig för att ta land inte längre accepteras av världssamfundet som faktiskt börjat agera för att få slut på dylika dumheter.

Slutligen har vi pesten, eller de stora folksjukdomarna. Dessa har i allt större omfattning blivit bekämpade och ibland tillochmed utplånade. Just pesten ska tydligen finnas kvar under marken i Centralasien men utgör idag och under 1900-talet inte längre ett större hot för människan. Medicinerna finns dessutom att få tag på billigt vilket leder till att en ökande andel av världens befolkning kan få tillgång till antibiotika, penicillin och vaccin.

Bara en sådan sak som att vi allt mer går mot ett kollektiv. Vi bryr oss faktiskt om människor i andra länder, vilket torde påvisas av de stora mängder pengar som varje år går till projekt för att upprätta demokrati, fred och mänskliga rättigheter bland världens utsatta. Detta att man investerar egna, surt förvärvade skattemedel i andra länder än det egna torde vara något nytt.

Slutligen har förnuftet börjat bli det härskande förhållningssättet till livet och världen. Lagar baserade på religiösa villfarelser blir allt mer sällsynta i västvärlden. Därtill går kyrkan inte längre oemotsagd eftersom det finns ett klart alternativ i form av vetenskapen. Detta har i sin tur lett till att majoriteten av de stora kristna samfunden snällt fått moderniseras och liberaliseras. Ett bra exempel är svenska kyrkan som ju trots allt avskaffat helvetet.

Sammanfattningsvis har 1900-talet präglats av ökad fred, frihet och rättvisa för mänskligheten som kollektiv.

Sett ur detta perspektiv var det ett ljust århundrade.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: