Skip to content

Historiska siffor

11 juli, 2011

Siffran noll var en viktig upptäckt/uppfinning. Inte bara för att man nu hade en siffra som betecknade just ingenting utan kanske framförallt för att det blev så mycket lättare att räkna. Innan, om man skulle räkna till t.ex. tio, var man i många kulturer tvungen att skriva IIIIIIIIII – istället för det mer överskådliga 10. Med detta kunde matematiken ta några raska språng framåt och med den även tekniken, astrologin, ja rent av naturvetenskapen. Siffran noll är så viktig att en del historiker menar att det var de indo-arabiska kulturernas viktigaste bidrag till vetenskapen (något som folk som ogillar indier eller araber torde finna passande).

För det finns faktiskt historiker som skriver om siffrornas historia. De beskriver siffrorna, matematiken, deras utveckling och vad de ledde till. Detta utgör inte en stor del av den historia som publiceras vilket kan framstå som märkligt då matematiken ibland framhålls som den näst viktigaste av alla mänskliga uppfinningar efter språket. Orsaken är dock enkel. Historien om siffrorna är helt enkelt tråkig att läsa. Oavsett hur viktig den är så kommer t.ex. slaget vid Tjerkassy (som inte ledde till någonting) alltid att utgöra mer dramatisk och spännande läsning.

Men siffror är likväl någonting som historiker ofta associeras med. Främst vad beträffar två typer av siffor.

Den första kategorin är nog årtalen (”Historia, är inte det bara en massa årtal” får jag ibland höra). Historiker anklagas ofta för att sitta och rabbla årtal och likaledes sträcker sig ofta den gängse  historiekunskapen till just årtal. Förbluffande många av mina historiskt ointresserade vänner känner t.ex. till att Westfaliska freden undertecknades 1648. En del vet även att detta var slutet på det Trettioårigakriget. Tillsynes okunniga människor kan ofta, av någon anledning, även mekaniskt räkna upp 1066 och 1453. 1789, 1939-1945 och (ibland) 1914-1918 brukar även finnas i folks medvetande.

Vad dessa årtal innebär i historieskrivningen brukar däremot inte höra till den vanligaste kunskapen. Vad ledde Westfaliska freden till? Eller vad var egentligen 1066? Vad hände 1453? Detta är följdfrågor som man av artighetsskäl inte skall ställa när folk börjar rabbla årtal.

Samtidigt är de historiska årtalen ganska ofta slumpmässiga. 1453 föll förvisso Konstantinopel men detta var givetvis en process som hållit på i århundraden. Att staden föll var egentligen bara slutklämmen på och sedermera symbolen för Bysans långa fall och Turkarnas uppgång. Och slutade verkligen det första världskriget 1918? Blodiga strider direkt kopplade och ibland utkämpade av aktörerna i Det Stora Kriget pågick i Östeuropa fram till 1923. Och började det andra stora kriget verkligen 1939? I Europa ja, men konflikten hade varit igång sedan länge i Asien.

Årtalen är med sin exakthet med andra ord betryggande men samtidigt missvisande på grund av sin precision.

Den andra kategorin siffror som ibland associeras med historia är de som skapas av de arma historiker som vadar igenom de likhögar som historien alstrar. Här är sifforna ibland makalöst precisa. Under Stalins Stora Terror avrättades t.ex. 681,692 människor. Detta är nästan medeltida exakthet.

Andra likhögar är å andra sidan mycket oexakta. Maos Stora Språng uppskattas ha dödat allt emellan 5,000,000 och 43,000,000 människor. Likaledes såg jag en gång i en lärobok att Hitlers invasion av Sovjetunionen krävde 20,000,000-100,000,000 (!)dödsoffer. Detta har att göra med dels att det är mycket svårt att kvantifiera vissa förbrytelser men också dels på grund av att varken Operation Barbarossa eller Stora Språnget har den laddning som t.ex. Förintelsen har.

För just när det gäller hur många judar som mördades av och i Nazityskland får siffor helt plötsligt en moralisk anstrykning. Själv blev jag en gång kallad antisemit för att jag hävdade att siffran 6,000,000 inte stämmer- det handlar sannolikt 5,400,000-5,700,000 (beroende på om man räknar in de rumänska pogromerna eller inte). Min poäng var givetvis inte att Förintelsen inte skett utan snarare att vår bild av den är felaktig (återigen, lejonparten av de mördade dödades med kulor och svält- inte gas).

Oavsett kan det ibland framstå som en aning redundant att bråka om det var 10,000,000 eller 20,000,000 som dödades av Stalin. När man börjar komma upp i miljontals döda övergår det redan allas fattningsförmåga och huruvida någonting då är 26 eller 28 miljoner kan framstå som oviktigt. Det viktiga att lära sig är att det handlade om miljontals, inte om exakt hur många miljoner. Å andra sidan bör man alltid komma ihåg att varje siffra hit eller dit i detta fall handlar om ett människoliv, och då blir det hela helt plötsligt och återigen av största vikt att dokumentera med exakthet. Timothy Snyder föreslog därför att man skulle tänka sig Förintelsen som 5,400,000 x 1 döda.

Oavsett och slutligen: siffror är med andra ord ganska luriga när det gäller historieskrivning. Årtalsexercis framstår ofta som någonting vi idag sysslar med för att skapa ordning i det förgångna. Människor tycker ju i grund och botten om att systematisera och kategorisera för att göra saker och ting begripliga. Detta leder till att det andra världskriget måste ha börjat 1939 oavsett om det var så i verkligheten eller inte- annars tappar vi överblick över förloppen och då tappar vi förståelse och då tappar vi historien.

Likaså är de hårda strider som utkämpas om hur många som dödades i det kriget eller det folkmordet även där för att skapa struktur. Att säga att ”jättemånga” dog ger än mindre förståelse än ifall man säger att 5,400,000 dog- detta oavsett det faktum att vi aldrig kommer nå någon konsensus om hur många exakt som dog. Det kommer alltid att finnas en viss osäkerhet.

Oavsett önskar man för det mesta att den siffra som man kommit fram till när man räknade likhögarna hade varit noll.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. Johan G permalink
    12 juli, 2011 18:08

    Du jobbar på stilen fortfarande och utvecklas. Det ser bättre och bättre ut och jag har inget att klaga på. Frans G Bengtsson och Peter Englund får passa sig på bokhandelsdiskarna snart!

    • 18 juli, 2011 22:33

      Oerhört nice uttryckt. Likväl, nästa inlägg kommer att dröja. Men tack!

  2. En allegorisk dito permalink
    24 juli, 2011 13:11

    Jag får instämma med tidigare talare att stilen växer. Sluta blogga och skriv en bok så du får ändan ur vagnen.

Trackbacks

  1. Två obehagliga tavlor | Okänd idiot

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: