Skip to content

Historisk humor: den farsartade östfronten

12 september, 2011

Historia kan faktiskt vara roligt. Inte bara på så vis att det är intressant utan roligt som i humoristiskt. Det gäller nog främst och givetvis social- och kulturhistoria. Det är ju via dessa förgreningar inom ämnet man får reda på att franska bönder under 1200-talet kunde tvingas att nattetid slå på sjöar med påkar- detta för att grodorna skulle hålla sig lugna och inte störa den lokale härskarens nattsömn.

Men krigshistoria kan också ha en viss humor- det kan vara roligt. I varje fall så länge man kan förtränga att humorn ofta består av misstag och inkompetens vilket i krig har konsekvensen att människor, ni vet, dör.

Ett av de bättre exemplen på detta är östfronten under det första världskriget. Medan östfronten under det andra stora kriget har ihågkommits som ett mardrömslikt blodbad har dess föregångare under det föregående kriget beskrivits som ”en burlesk”.

Orsakerna till detta har (givetvis) med de tre aktörerna att göra (Tsar-Ryssland, Kaiserns Tyskland och Österrike-Ungern). Ty av dessa var det blott en som uppvisade någon form av kompetens. Denna var (givetvis) Tyskland. Tyskarna vann en klar majoritet av de strider de utkämpade, hade ett välfungerande logistiksystem och skickliga generaler. Dock tabbade även tyskarna sig ibland. Det förekom t.ex. att tyska förband p.g.a. bristfällig flygspaning och frontens blotta omfattning dråsade rätt in i ryska formationer utan varken förberedelser eller understöd vilket fick blodiga och förutsägbara konsekvenser.

Dylika misstag framstår dock som försumbara om man jämför med den hissnande inkompetens som uppvisades av den ryska armén. I den fanns så många strukturella problem att det är svårt att veta var man ska börja. Ett var att kavalleriet och artilleriets sätt att utse befäl präglades av aristokratiska villfarelser om det Blå Blodets överlägsenhet över utbildning, erfarenhet eller fallenhet för militära spörsmål. Infanteriet var å sin sida mer meritokratiskt men just detta gjorde att det uppstod klassklyftor mellan vapenslagen och att de sällan varken tyckte om varandra eller samarbetade. Istället kunde man kallt räkna med att alla gjorde lite som de kände för under slagen. Sålunda kunde ryska soldater ingalunda räkna med artilleriunderstöd i strid. Dels för att artilleristerna maniskt sparade på sina granater ”ut-ifall-att”, dels för att infanterister sågs som ”boskap” av artilleristerna. Kavalleristerna å sin sida gjorde sällan någonting överhuvudtaget utöver att se stiliga ut långt bakom fronten där de effektivt saboterade den ryska logistiken och glada plundrade lokalbefolkningarna.

Ett annat problem för ryssarna var den stora bristen på skickliga generaler. Dessa utsågs sällan eller aldrig utifrån sådana trista företeelser såsom duglighet utan snarare utifrån hur nära de befann sig tsaren. Detta resulterade i en generalskår som (bortsett från Brusilov) antingen bestod av inavlade vrak eller dementa farbröder. Då de alla var män av hovet var det av stor vikt att de kom bra överens på det personliga planet- vilket de sällan gjorde. De såg med upphöjt förakt på sina bondesoldater (som de på sin höjd utbildade i konsten att göra tjurrusningar mot kulsprutor) och förföll med illa dold förtjusning till segdragna trätor om oförrätter som kunde vara tiotals år gamla. Dessa grälsjuka herrars kommunikation mellan varandra har beskrivits som ”sporadisk och lakonisk” vilket givetvis försvårade samordningen av arméerna. Logistik och samband var frågor de fann sövande vilket i det första fallet ledde till att var fjärde rysk soldat hade ett gevär (vilket sågs som en förbättring) och i det andra fallet till att meddelanden mellan förbanden gastades ut på alla radiofrekvenser okodat (vilket i praktiken ledde till att tyskarna regelmässigt visste vad ryssarna skulle företa sig ungefär samtidig som ryssarna själva gjorde det). Sjukvård var likaledes någonting de ogillade att tänka på, med resultatet att den ryska hären vid invasionen av Östtyskland förfogade över blott 30,000 sjukhussängar- vilket nätt och jämnt täckte antalet fall av syfilis i armén.

De evigt lidande ryska meniga led av ungefär samma kvalitéer och lyten som ryska soldater uppvisat sedan greve Tolstoys dagar. De var härdiga, modiga och stryktåliga men också illitterata, odisciplinerade och obekanta med modern teknologi (det hände att de högg ner telegrafstolpar för att med dessa koka thé- vilket i praktiken ledde till att sambandet mellan de ryska arméerna kollapsade). Därtill kunde de vara ganska virriga. T.ex. var ett återkommande problem att de ”glömde” att ta med sig sin materiell (hur man glömmer en tung granatkastare är givetvis svårt att förstå, det är inte ett par bilnycklar vi talar om).

Att östfronten ändå förblev en krigsskådeplats i tre år och inte slutade de första veckorna p.g.a. ovannämnda ryska missöden har helt och hållet sin grund i den upphöjda brist på kompetens som uppvisades av tyskarnas allierade, Österrike-Ungern. Innan kriget hade de (mycket få) som faktiskt fick göra värnplikt utsatts för en utbildning som beskrivits likna ”glada sommarferier” där ”vinet flödade och kvinnorna var vackra”. Detta var givetvis trevligt men kanske inte idealiskt för att förbereda unga män för krig.

När konflikten så kom var Österrike-Ungerns lika uppsvällda som ineffektiva byråkrati allt annat än förberedd för det totala kriget. Som ett exempel kan tas artilleriministeriet som lyckades förse armén med ungefär en tjugondel av den mängd granater hären behövde för att överhuvudtaget kunna slåss. Nöjda med denna prestation lutade sig sedan ministeriets tjänstemän tillbaka i en sky av orubblig självgodhet.

Ytterligare problem uppstod p.g.a. Österrike-Ungerns multinationella karaktär. Tjeckerna ville inte, ungrarna drevs av ”fanatism och kleptomani”, serberna ville helst slåss mot regimen i Wien och bosniakerna gick bara att använda mot icke-slaverna på sydfronten.

Mobiliseringen av dubbelmonarkins arméer blev farsartad. Av outgrundliga skäl beslutade man att alla tåg mot fronten skulle gå i samma hastighet, vilket i praktiken innebar att alla tåg kom att åka i samma takt som det långsammaste tåget på den sämsta järnvägen (ungefär i cyckeltakt). Soldaterna på tågen fick ofta ingen mat då denna slarvats bort och när de väl fick den kunde det ske att utspisningen kom mitt i natten, följd av två timmars sömn och sedan ytterligare ett skrovmål (i Haseks Den Modige Soldaten Svejk finns ett illustrativt exempel på detta; en general blir galen och vägrar att avancera förens alla hans knektar blivit utrustade med 2 kg emmentalerost). Vid fronten var österrikarna vid anfall bara vagt medvetna var deras fiender kunde tänkas hålla hus och vid försvar drabbade av ett tillstånd av ”nästan spansk-habsburgsk serenitet och navelskådande”.

Nå, sånt här tycker jag är kul i varje fall. Någon kan nu invända att detta ingalunda är roligt utan på sin höjd galghumoristiskt. Dock är detta mer eller mindre min poäng. Den historiska humorn är ofta synnerligen mörk- det som är roligt är ofta fruktansvärt och det som inte är roligt önskar man att det inte hade hänt.

Eller som jag sa till mina gäster på kastellet: ”man blir så här av att läsa historia”.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. lucidor permalink
    12 september, 2011 19:29

    Det här var roligt. Det förra inlägget enbart hjärtskärande. Det är väl så historien är. Av och till riktigt sedelärande och humoristisk, men sällan odelat rolig. Skrev du inte lite om en annan av historiens dråpliga gestalter – Cadorna – tidigare?

    Skulle du nån gång få lust att förkovra dig i antiken rekomenderas följande podcast, förresten: http://thehistoryofrome.typepad.com/

    • 12 september, 2011 22:43

      Halloj. Bytt namn ser jag!

      Vilken tur!

      Cadorna förtjänar nästan ett eget inlägg- karln var ju inte lite vrickad.

      Den podcasten ska jag ta och kolla upp!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: