Skip to content

Ja, vad trodde ni: saker som jag tycker är överskattade

29 september, 2011

Whiskey: Det är gott, absolut. Men det finns dock en nästan pervers aura kring drycken. En del människor får den att framstå som ambrosia när de talar om den och kan sitta i timmar sniffandes, sörplandes och diskuterandes dess arom, smak och karaktär. Det de glömmer är att det är en god men dyr rusdryck som har fina substitut i cognac, calvados, rom etc.

Barack Obama: Om man ser till de förutsättningar han hade när han fick sitt ämbete tycker jag att han gjort ett ganska bra jobb. Han fick trots allt en havererande amerikansk ekonomi, två krig och en lånekris i knät. Dessa har han faktiskt hanterat om än kanske inte löst. Men ser man till de helt orimliga förväntningar som han hade på sig får man även hävda han blev grovt överskattad. Hans väljare var i extas på valmöte efter valmöte och i övrigt nyktra politiska analytiker dräglade nästan över denne tilltänkte messiasgestallt. När det sedan visar sig att han är en amerikansk president vilket innebär en hel del restriktioner vad beträffar maktutövning är det många som nu känt sig svikna och tyckt sig kunna jämföra honom med Bush II (vilket inte är rimligt).

Det är lite synd om karln, inte undra på att han börjar bli gråhårig.

Spanien: Detta är ett land som många svenska flyttar till för att det är så fint, sydländskt och osvenskt. Jag har varit i Spanien tre gånger av halvfrivilliga skäl och förstår mig inte på svenskars frenetiska flängande till detta land. Matkulturen består av bitar av korv och ost med olja på. Imponerande. Den allmänna kulturen består av lättja och indolens samt en generös portion machismo.  Naturen består av öken och en och annan strand. Historien slutar vara intressant någonstans kring slaget vid Rocroi. Vad återstår? Ingenting som man inte kan hitta i Frankrike eller Italien. Spanien är och förblir en lightversion av båda dessa länder.

Lawrence of Arabia: Om man tittar igenom något bukigt verk om vilka filmer som bör ses, vilka filmer som är bra, vilka filmer som är beviset på att gud finns, eller dylikt finns den här filmen alltid med. Detta är obegripligt. Det är förvisso en väldigt snygg film med långa vackra tagningar av soluppgångar i öknen etc. Men den fallerar på mer eller mindre alla andra punkter. Skådespeleriet lider av att det är en epik från 1960-talet vilket i praktiken innebär att skådespelande inte får förekomma. Manuset är en räcka plattityder, lögner och trivialiteter och därtill är den ungefär två timmar för lång. Men det värsta är nog den äckelkäcka hurtbullestämning som ligger över produktionen som en våt filt.  

Islam som hot: Jag vet att jag ältat det här förut men det verkar ju aldrig få något genomslag i den allmänna diskussionen. Men om det har tillkommit någon ny läsare som på allvar tror att Islam kan hota oss i västvärlden betänk följande: 1) Eurabia”tanken” är förfelad. Om vi utgår ifrån att muslimer via en högre nativitet ska ta över Europa och utropa ett nytt kalifat talar vi om ett ivrigt barnafödande i flera generationer. Om vi lägger till att vi måste räkna bort alla muslimer som är sekulära eller icke-islamister (dvs. den överväldigande majoriteten) talar vi om ett barnalstrande som skulle ta hundratals år. Tro mig, människor förändras på kortare tid. 2) Militärt är ingen muslimsk nation kapabel att projicera makt till varken Europa eller Nordamerika. Om du oroar dig för Irans kärnvapenkapacitet och deras geografiska närhet till Israel går att konstatera följande: regimen i Teheran har idag tillräckligt många konventionella robotar för jämna Israel med marken. Likväl har den inte gjort det. Kan det vara så att uppmaningar från Achma-dinner-jacket om att Israel måste bort bara är en massa varmluft? Kanske det kanske. 3) Terrorism är inget hot. Inte vad terroristerna själva utför i varje fall, våra egna staters reaktion är däremot en annan femma.

Kräftor: En kräftskiva kan vara trevlig, visst, och den förvuxna krillen man förtär kan vara god, absolut. Men är den så god att vi behöver en hel jämmrans tradition som kretsar kring djuret ifråga? Eftersom jag är en politiskt korrekt kulturmarxist med batikhäxetendenser tycker jag att vi kunde ha kebabskivor istället. Då hade vi sluppit hela det där joxet med att ta ur kräftorna och sedan rada upp deras bajssträngar längs tallrikarna. (Förvisso är det som Martin Kellerman säger: är det någonting som är vidrigt i fisk och skaldjur finns det alltid någon göteborgare som tycker att just det är det ”göttaste” ”kastar du bort bajssträngarna?! De e de göttaste. Ta dom och gör en macka”)

Journalisters tillförlitlighet, förmåga och kompetens att uttala sig om historia: Ni tror att jag tänker på Herman. Det gör jag inte, det är att storma igenom en öppen dörr. Jag tänker ej heller på Bosse Schön för honom har jag redan gnällt på annorstädes på denna blogg och jag har redan upprepat mig i detta inlägg. Till saken hör att journalister i hela världen tycks tro att de kan uttala sig om historia med någon form av auktoritet, gärna i bokform och gärna trots att de saknar både utbildning och fallenhet för dylika upptåg. I vissa fall (England) fungerar det likväl bra för att de gör ett bra grundarbete och därtill har en annan infallsvinkel än historiker av facket. Men i andra fall (Sverige) fungerar det inte alls eftersom de försöker göra precis det som historiker gör- men sämre.

Därtill tycks hela journalistkåren hysa ett upphöjt förakt för att, ni vet, faktiskt läsa på om en fråga innan man uttalar sig om den. Istället verkar de göra snabba wikipediasökningar, hitta någonting de tycker stämmer med den egna världsuppfattningen för att sedan dra hissnande generaliseringar utifrån detta.

Det mest hårresande exemplet i närtod på detta är den lilla debatt som utkämpades mellan Jan Guillou och Jackie Jakubowski. Den sistnämnde beskyllde den förstnämnde för historierevisionism och den förstnämnde den sistnämnde för idioti. Det värsta är dock att båda kom med vad som i mina ögon framstod som en kombination av felaktiga och ignoranta utsagor. Den som hade minst fel var nog Guillou men detta är blott grader i helvetet. Ty Jakubowskis skeva historiesyn gör det ytterligt svårt att förklara t.ex. Tyska Askaris under det första världskriget. Därtill vägrar han göra jämförelser (förvisso kräver hans tes just att han inte gör jämförelser då allting som befinner sig i isolatets vakuum framstår som unikt) och refererar till politiska filosofer snarare än historiker för att stödja den framförda tesen.

Det båda herrarna lyckas med är att konstruera argument gjorda av halm snarare än historia. Jag är övertygad om att de kan sina saker när det gäller journalism och ordsmideri, men kolonialismens historia är de helt uppenbart inte rustade att uttala sig om.

Annonser
One Comment leave one →

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: