Skip to content

Soldat

19 oktober, 2011

(Eftersom en vän ska iväg till Afghanistan)

”Lasse, Lasse litens lek slutade när Lasse skrek, Lasse han blev hastigt blek av ett skott i magen. Lasse, Lasse, nå än sen? Leken slutar, du med den. Årets stora barnavän flyger över hagen.”

Stig Dagerman

Dulce et decorum est pro patria mori

Horatius

If you could hear, at every jolt, the blood Come gargling from the froth-corrupted lungs, Obscene as cancer, bitter as the cud Of vile, incurable sores on innocent tongues, My friend, you would not tell with such high zest To children ardent for some desperate glory, The old Lie; Dulce et Decorum est Pro patria mori

Wilfred Owen

Then there was the war, and I married it because there was nothing else when I reached the age of falling in love”

Guy Sajer

Jag skrev ju att synen på hjälten varit en som förändrats. Likaså skrev jag också att hjälten ofta varit en militärt skolad person. Dock torde ovanstående citat eventuellt kunna peka på att bilden av soldaten ändrats, och ändrats. Och ändrats.

Ordet soldat kommer från ordet Solidus vilket var ett östromerskt mynt, sålunda är det inte helt svårt att dra slutsatsen att legoknekten var den första krigaren. Soldat är den som får pengar för att dräpa sina medmänniskor. Denna koppling mellan krigskonst och pengar, Ares och mammon, var dock inte självklar under antiken.

Ty som vi alla vet utgjordes t.ex. de grekiska härarna av fria, landägande män. Det var alltså inte någon värnplikt vi talar om eftersom kvinnor, slavar och eventuellt även fattiga inte behövde ställa upp under fanorna. Snarare var det en Plikt som gällde vissa, inte alla. Grekerna hade en mycket exklusiv och exkluderande syn på sitt medborgarskap. Vem som helst kunde verkligen inte bli medborgare utan det var någonting som krävde och gav mycket av/till individen. Fördelarna var t.ex. vissa politiska rättigheter men nackdelarna var att man hade som uttrycklig plikt att försvara staden när kriget kom dånande.

Romarna hade ett snarlikt system. I Roms tidiga historia var det nästan identiskt med grekernas. Välbesuttna män (som hade råd med den dyra utrustning som krävdes för att ställa upp i det tunga infanteriet) förväntades stupa för staden vid skarpt läge. Detta fungerade väl så länge krigen fördes på den italienska halvön med omnejd men mindre bra när krigen blev långa och långväga. Ty de romerska krigarna förväntades vid tiden för de Puniska Krigen befinna sig i fält i flera år, till och med årtionden. De skulle helt sonika slåss till fienden var besegrad och aldrig mer kunde utgöra ett hot. Dylika kampanjer tenderade att ta tid vilket krattade manegen för allehanda problem när soldaterna väl kom hem. Ty det som väntade dem där hemma var ofta sociala problem, gårdar som blivit uppköpta, fruar som övergett och så vidare. Detta gjorde legionernas veteraner till en stor, bullrig och missnöjd opinionsbildare.

Oavsett skillnader mellan de grekiska statstaternas och de romerska systemen fanns det dock en klar likhet. Krigarna var respekterade och ärade. De sågs som de tappra som oegennyttigt Gav Sitt Blod för kollektivets skull. Sålunda kunde de romerska veteranerna ofta räkna med en icke obetydlig portion sympati från allmogen när de ställde sina krav om jord och ordentliga militärpensioner. Av intresse i det romerska fallet är även att det särskilt var det romerska infanteriet (Hastati, Principes, Triari) som hyllades. Kavalleriet (Equites) utgjordes av adeln och var förvisso förnämt folk men saknade absolut den hjältegloria som tillägnades det tunga infanteriet. De förstnämnda hade en tendens att inleda slag med att fly emedan de sistnämnda var de som fick stå fast, spotta sig i nävarna och kämpa på.

Nåväl. Av ovannämnda skäl behövde legionernas urvalsprocess reformeras. Det första steget var att dra ner förmögenhetskravet för de som kunde plockas ut till hären. Detta öppnade en möjlighet för städernas fattiga att sluta upp under fanorna, vilket de även gjorde en masse. Detta var praktiskt då dessa individer t.ex. inte hade något jordbruk där hemma som de behövde oroa sig för. Tvärtom hade de sällan någonting att falla tillbaka på utanför armélivet vilket i sin tur skapade starka band inom legionerna som fick en våldsamt stark esprit de corps.  Det andra steget var att helt och hållet professionalisera hären vilket skedde gradvis men samtidigt ganska naturligt utifrån den proletariatisering som legionerna genomgått. Dessa två steg hade dock en klar nackdel. Detta var att legionärerna alltmer kom att vara trogna legionerna samt sina generaler snarare än staten. Soldaterna blev smärtsamt beroende av sina generaler för lön och framtidsutsikter.

Det fick konsekvenser. Enskilda generaler kom att få stor makt i form av trogna legioner som följde dem i vått och torrt. Sålunda kunde herrar som Sulla, Ceasar, Augustus m.fl. nyttja sina härar för att omkullkasta den rådande ordningen och marschera mot Rom vilket i slutändan tog död på den romerska republiken och födde det romerska imperiet. De fyrahundra åren efter kristi födelse präglades av en myckenhet av romerska inbördeskrig samt kejsare som inte kunde lita på någon annan än sig själva för att leda stora härar. Bilden av soldaten förändrades med detta. Det lilla vi har att utgå ifrån när det gäller 400-talet målar upp en bild av legionärerna som ett nödvändigt ont, de ses vid det här laget som järnklädda vargar som behövs för att skydda gränserna men som det inte går att lita på.

Nåväl. Legionernas utveckling speglar mer generella trender som återkommit under historien. Ty samhällets syn på soldater har baserats på två variabler. Den första är graden av trohet den andra graden av frivillighet.

Soldatens yrke är mycket märkligt. Det går i mångt och mycket ut på att mot monetär ersättning vara beredd att dräpa sin fiende (att stupa för sitt land vinner man ju knappast krig på). Detta är någonting som i de flesta människors öron låter illa. Dock kan den betalde krigaren ha ett gott anseende så länge han uppvisar trohet till någonting större, framförallt det egna kollektivet. I USA t.ex. är knektarna närmast att se som nationalhjältar- höjda över alla skymfer, detta inte minst då de ses som personer som frivilligt ställer upp för att skydda landet och därtill landet framför individen. Helheten framför delen. Om man tar den andra sidan av myntet, de helt trolösa soldaterna, återfinner vi legoknektarna. Det som egentligen skiljer dem från vanliga soldater är att de inte har några högre ideal än solden. Trots detta känner de flesta ren avsmak inför Blackwater och dylika organisationer.

 Den andra variabeln är som sagt graden av frivillighet. Dvs om man har en värnpliktsarmé eller helt professionella soldater. Synen påverkas här av huruvida den aktuella konflikten är rättfärdig eller ej. Yrkessoldater får t.ex. större anseende än värnpliktiga om de ställer upp i en konflikt som är rättfärdig, då framstår frivilligheten som heroisk. Men om konflikten är orättfärdig är det lättare för de värnpliktiga, de har ju inget val medan de frivilliga framstår som skurkaktiga. De har ju själva valt att slåss i ett orättfärdigt krig. Sedan kan detta givetvis kompliceras om man tar t.ex. den israeliska armén som inhemskt ses utkämpa en rättfärdig kamp och av omvärlden ses delta i en orättfärdig dito.

Så vad gäller i det svenska fallet? Vi har ej längre värnpliktiga utan istället proffs. Att dessa skulle göra någon form av statskupp framstår inte som sannolikt. Problemet är snarare den andra variabeln. Via professionaliseringen av den svenska hären har vi eventuellt fått en armé som är mer effektiv. Dock har vi en armé som består av frivilliga vilket gör soldaterna medansvariga till vad det är för typ av konflikt de utkämpar. Från politiskt håll måste man alltså se till att vi bara medverkar i rättfärdiga konflikter. Det stora problemet är dock, som jag ser det, att man överlämpar ansvarsfrågan på de som utkämpar våra krig. Ty den professionella soldaten måste på något plan vara en medveten soldat.

Annars upphör Dulce et decorum est pro patria mori för att ersättas med Dulce et decorum est pro solidus mori.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: