Skip to content

Om en civilisation som föll

12 november, 2011
tags:

Rom föll aldrig. Eller, ja det föll men kanske inte som man tänker sig när man hör att någonting faller. Ty om någonting, inte minst ett imperium, faller tänker man sig gärna en apokalyps, eld och aska, krig och blod. Man tänker sig den hastiga och dramatiska undergången.

Nå så var det inte riktigt i fallet romarriket. Ty där vissa imperier fallit med ett brak föll Rom med ett gny. Man brukar av tradition datera västroms slut år 476 e.kr. Detta framstår dock i mina ögon som något arbiträrt. Det som hände då var i praktiken att den siste västromerske kejsaren (passande nog kallade Romulus) avsattes av Ostrogoterna. Men fallet hade redan varit långt och långsamt. Det som skett hade förvisso ofta varit våldsamt. Hunner hade härjat, vandaler vandaliserat, goter hade tilltvingat sig delar av det västra imperiet och en formlig diaspora av folkslag hade strömmat över både Rhen och Donau. Detta hade inte mötts med passivitet av romarna. Deras härar hade kämpat hårt mot invasionerna och tilldragit sig stora förluster. Ett stort problem hade dock varit att romare även slagits mot romare. Det fanns sällan någon enad front mot invasionerna, istället var många generaler upptagna med att vända sina vapen mot statsmakten i syfte att själva ta kontroll över imperiet. Kombinationen av externt tryck och intern röta tycks ha lett till slutet för Västrom.

Denna dramatik hade dock skett under en hundraårsperiod. Så sent som på 450-talet var vanliga romare övertygade om att imperiet skulle fortsätta som det alltid gjort (betänk att Rom kontrollerat medelhavet längre än t.ex. Sverige till dags dato funnits). Man skulle resa sig ur den senaste tidens problem och sedan få saker och ting på rätt spår igen. Detta var även en inställning människorna i staden Rom tycktes ha efter år 476. Man fortsatte med sina politiska ränker, man talade fortfarande latin, man ansåg sig vara romare.

Det som hände var inget fall som vi tänker oss ett fall utan snarare att staten långsamt vittrade bort. Rom kollapsade inte för att utlänningar kom travandes med vapen i hand utan snarare p.g.a. att staten upphörde att ha förmågan att upprätthålla kontroll över samhället. Och när det väl börjat falla fortsatte det att falla och i fallet tog imperiet med sig hela Västeuropa där staten långsamt upphörde som koncept.

Så sent som på 500-talet lagade man fortfarande akvedukter. Men några hundra år senare var det ingen som mindes hur man gjorde. Detsamma gällde den romerska byråkratin. När Franker började härska i Frankrike, Vicigoter i Iberia och Ostrogoter i Italien tog de inledningsvis hjälp av den myllrande massa av grå eminenser som utbildats för tjänstgöring i det västromerska imperiet. Dessa byråkrater skötte plikttroget sina sysslor åt sina nya härskare och gjorde sitt bästa för att utbilda sina efterträdare. Men för varje generation blev byråkratin lite sämre. Man glömde under århundradena bort hur man gjorde för att styra en stat, hur man skulle administrera stora folk- och landmassor. Läskunnigheten sjönk gradvis i hela Västeuropa. De riken som kom att efterträda det västromerska imperiet sköttes allt mindre effektivt, särskilt i jämförelse med deras föregångare. Lag och ordning skipades allt oftare med godtyckligt våld. Lagom till 1000-talet hade rötan i Europa gått så långt att vissa historiker talat om statslösa samhällen. Karl den Store rike såg t.ex. imponerande ut om man ser det på en karta, med det område han faktiskt hade kontroll över begränsades i praktiken till den plats hans armé befann sig på. Hans efterträdare for inte bättre. Tvärtom ska en av dessa, Lothar II, helt avskaffat skatter i sitt rike eftersom det inte fanns någon möjlighet att driva in sådana effektivt. Därtill hade myntsystemet urholkats så till den grad att det fanns dussintals lokala valutor i varje landsända vilket ytterligare försvårade en standardiserad skatteindrivning. Lothar fann det sålunda för gott att ta ut skatter lite när han kunde och då blott i natura.

Perioden mellan 476 och 1000 präglades alltså av ett statens långsamma förfall. Först under 1100-talet började Europa ta sig på fötter igen. Först då började stater kunna utöva sin gärning med någon form av effektivitet men lika effektivt som den romerska staten blev inte statsutövning förens på 1600-talet. De civilisationer som nu fanns var mycket annorlunda än den som nått vägs ende år 476

Poängen med detta är något otillfredsställande. Den är nämligen att när civilisationer går under rasar de inte utan de vittrar snarare. Man märker det helt enkelt inte. De flesta människor utgår nog ifrån att den rådande ordningen skall vara beständig för överskådlig framtid. Vi är ju i regel övertygade om att just vår tid är höjden på någon utvecklingskurva (samtidigt som vi alltid tror att apokalypsen står bakom knuten) och att denna svindlande topp skall förbli den utsiktspunkt varifrån vi åskådar världen.

 Därtill är vardagen alltid det mest påtagliga. Min far berättade en gång att han knappast noterade att muren föll eftersom han hade fullt upp med att hämta min syster från en ridning. Sensmoralen med detta är givetvis att världshändelser av vikt lätt försvinner i vardagens brus (”Jaha, vi har en arabisk vår. Det var väl trevligt. Men nu måste jag styra upp den där mikroekonomitentan”).

Och så är det nog även när civilisationer faller. Man noterar att något stort hänt men kan inte se konsekvenserna då de kommer så långsamt och vardagen framstår som så mycket mer vital. Så kommer det kanske även vara när vår civilisation faller samman. Vi kommer notera det men inte märka det. Kanske står vi inför, under eller efter fallet när detta skrivs.

Kanske lagar vi just nu bara våra akvedukter.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: