Skip to content

För att citera Rick Perry: ”oops”

15 november, 2011

Tusan också! Jag har ju helt glömt bort att bloggen fyller ett år. Precis som alla ettåringar fungerar den bara lite halvtomhalvt, är i behov av kärlek (tack Johan G) och uppmärksamhet (tack sitestats).

Så hur (eller för den delen varför) firar man en bloggs ettårsdag? Det givna svaret är givetvis att läsa igenom de tidiga inläggen och se om det skett någon utveckling samt analysera vilka utfästelser som gjordes i det första inlägget och kontrastera dessa med hur det faktiskt blev.

Man ja, vilket år det blev. Nyhetsåret har ju varit helt uppåt väggarna. Arabisk vår, dödade diktatorer, jordbävningar och härdsmälta i Japan, tragedin i Norge, etcetera. Framtida historiker kommer gå tillbaka till 2011 och se det som början-på-x (de kommer inte ha någon som helst täckning för detta men att tolka det på så vis kan man ju alltid).

På det personliga planet har det också varit en blandad kompott. Studiemässigt har det mesta å ena sidan gått att sammanfatta med det eminenta ordet ”röv” (det lantliga ordet ”röv” är ju trotsallt att föredra framför det mer urbana ”arsle” vid användandet av invektiv).  Eller ja. Statsvetenskapen gick ju bra.

Å andra sidan (och vad viktigare är) har jag ju blivit med flickvän. Det är någonting som jag tycker om och mina läsare sannolikt ogillar. Den trogne läsaren har säkert noterat att de personliga inläggen blivit färre. Detta eftersom det inte känns helt snällt att börja skriva 800-ordsinlägg om mitt kärleksliv då detta inte bara innefattar mig utan även Henne. Då återstår sånt som jag gillar att skriva om och som ni läsare ogillar att läsa om.

Men nåväl. Hur har då bloggen utvecklats? Tja, den blev inte riktigt som jag tänkt mig. I det absolut första inlägget hävdade jag att det inte skulle bli några personliga inlägg – på den punkten har jag fallerat. I våras mådde jag inte så bra, särskilt inte i februari och då blev det personligt och många inlägg. Nu mår jag å andra sidan prima vilket resulterar i få och opersonliga inlägg.

Lustigt hur det där har en direkt korrelation med antalet läsare. Hm.

Inläggen i sig har följt en liknande bana. De har förvisso blivit mer välskrivna men den andra sidan av myntet är att de blivit tråkigare. Jag vet i tusan vad det här beror på men språket var nog gladare i den här bloggens begynnelse. Nu är det byråkratiskt är jag rädd- jag skyller på statsvetenskapen. Eller ja, jag har i och för sig alltid varit en pretentiös jävel.

Att inläggen därtill blivit färre är nog en produkt av att jag plötsligt fått så mycket annat att göra. Den orddiarré som jag drabbade er med i våras är lättare att upprätthålla om man håller på med en D-uppsats och varje rast i arbetet kan användas till att skriva ett inlägg. Nu är det istället flickvän och nationalekonomi som är prioriteringarna (inställningen till det sistnämnda går att sammanfatta med ”Morituri te salutant”).

Någonting som dock inte upphör när det gäller bloggandet är däremot den eviga frågan ”vilka i helvete är det som läser det här”? Ni hör ju inte av er så ofta men ni förblir ju ungefär lika många (kring 30 individer per dag eftersom jag inte skriver så ofta längre). Jag börjar utveckla tendenser till paranoia över det här. Det finns ju en klar risk att ni läser mina små utgjutelser lite grann som undertecknad läser Kommunisternas Blogg och Fria Tider, dvs som ren lyteskomik.

Men om man nu återgår till det första inlägget går det även att konstatera att jag uppenbarligen var orolig över att fler skulle säga emot mina många utsagor om världen. Detta har knappt skett vilket är ganska förvånande med tanke på att jag aldrig gjort en enda källreferens för någonting.

Överhuvudtaget.

 Eller ja, Rikard som företrädde Svenskarnas Parti (titta gärna in på deras hemsida, det är svårt att hitta roligare läsning om man har någon känsla för historia/politik/ironi) gjorde ju ett försök men jag tyckte sagda försök lämnade en del att önska. Oavsett är det trevligt att ni tror på vad jag skriver men till de av er som pluggar historia på gymnasienivå och hittar hit via google-sökningen ”storjordbruk i öst” (15 personer så här långt) använd inte en blogg som källa. Er lärare kommer halstra er.

Sammanfattningsvis: Det har varit ett intressant år. Det har varit kul att blogga. Jag kommer fortsätta med det. Hör av er om ni önskar något specifikt ämne.

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. lucidor permalink
    15 november, 2011 19:46

    Grattis, och tack för omnämnandet!

    Jag tycker nog inte att språket blivit så mycket sämre. Det skimrar av skrivglädje och emellanåt har du riktiga pärlor av samma kaliber som de Frans G Bengtsson skämmer bort oss med.

    Får man önska ett ämne så är det ”Hur fel får historia vara, och ändå vara bra historia?” – Jag har själv läst en del latin, och fascineras över hur de flesta klassiska författare ibland lägger sig mer vinn om att ungdomen ska fostras till moraliska romardygder, än att historien ska bli helt rätt. Samma ibland lite slappa förhållande till sanningen hittar vi ofta hos ovan nämnde Bengtsson och hans delvis samtide Alf Henriksson.

    Förslaget till ämne är att du ställer Bengtssons Karl XII:s levnad bredvid nån lite mer vederhäftig biografi om du läst nån. Frans G Bengtsson är ju dessutom inte historiker av facket, och möjligen kan man fråga sig hur en historiker med Frans stilistiska ådra skulle uttryckt sig. Själv ställer han upp premisserna rätt bra i det egna förordet, att det inte finns några källkritiska ambitioner, utan att han främst ser sig som historieberättare.

    Möjligen skulle han avstått stycken som:
    ”Förteckningen över Karl XII:s officierare, även när den är lika koncis och fri från lyrik som en logaritmtabell, är bland annat en av de vackraste adelskalendrar, som kan finnas; och Sveriges stoltaste riddarhus är, kan man säga, det som Poltavas torva täcker. Ty där, med den gamla visans ord, där ligga de hjältar slagna.”

    (Se där: ett stycke till och med Svenskarnas Parti torde kunna ta ad notam 😉 )

    Blogga på, och ta mitt förslag som nåt jag själv grunnat på, och inte som ett villkor för att jag ska fortsätta läsa bloggen!

    • 15 november, 2011 20:53

      Hej.
      Som alltid, tack för de snälla orden (en delanledning till just omnämnandet är ju just dessa).
      Kul idé. Jag kan fundera lite och se om jag kommer fram till något.

      Som jag ser det är väl själva frågeställningen lite beroende på huruvida man har ambition eller ej att skriva Historia eller historia. Du tar ju upp FGB och det är väl ett bra exempel på historia med just ambitionen att det ska vara läsvärt snarare än sant (tänker på den förvisso skönlitterära Röde Orm). Så länge författaren också är tydlig med detta ser jag (ivarjefall) inget större problem.

      Man kan ju kontrastera detta med Herman som snarare vill skriva Historia, alltså en beskrivning av vad som faktiskt hände, men likväl har en fallenhet för att skarva en hel del och därtill komma dragandes med skrönor. Det är väl just ambitionen i detta fall som är problemet. Jag tror få historiker av facket skulle ha några större invändningar mot FGB:s beskrivningar av detta skäl samtidigt som de flesta ogillar Herman av ovannämnda anledning.

      Å tredje sidan tänker jag att det hela kanske även är en aningen beroende av huruvida händelsen var nyss eller inte. Om man tänker sig att Herman eller FGB, eller Alf Henriksson (en favorit f.ö.) eller för den delen Jan Guillou skulle tillgripa samma typ av ganska svepande utsagor samt aningen vaga källhantering om, säg, Förintelsen tror jag att detta skulle ses som mindre acceptabelt. Men om man skriver om äldre tider än 1900-talet kan man nog komma undan med ganska mycket eftersom källäget innan är så pass mycket sämre.

      Samtidigt, när det gäller FGB:s stilistiska ådra så tänker jag att den store (Store) Englund nog kan platsa. Om man t.ex. läser skildring av svenska soldater före och efter Breitenfeld i Ofredsår, samt härens marsch mot Danmark i Den Oövervinnerlige (”stritsvant folk under solblekta standard”) tycker åtminstone jag att man kan återfinna en liknande skrivarglädje. Om än kanske med bättre källkritik. 😛

      Och ja, SP skulle älska den där prosan (det gör jag också i och för sig). Kolla som sagt gärna in deras sida, särskilt när de går igenom vad som är Sverige och Svenskarna. Det är mycket dravel om att det i Våra Ådror Forsar Samma Blod som de karoliner som stod vid Narva etcetera. 🙂
      Ha’t

  2. lucidor permalink
    15 november, 2011 21:45

    Mmmm, Peter Englunds Oövervinnerlige är onekligen ”där uppe” och tävlar om toppnoteringarna bland mina historiska böcker. P.E. är dessutom trevlig, svarar på mejl och ”Rasar mot Ranelid” då och då. 🙂 En annan historiker jag gillat sista tiden är Piers Brendon ”Den mörka dalen” – svepande, riktigt fint tänkt, om trettiotalet.

    Jag undrar om inte ditt inlägg där kvalificerar som ungefär det jag ville läsa. Skiljelinjen mellan riktig historia och skrönor får gärna vara markerad, och ju längre bakåt, desto mer plats för de senare. Finns mer att säga i ett helt bloginlägg?

    Jag ska in och läsa lite. ”Private mode” i browsern är väl att rekomendera? 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: