Skip to content

Om Waffen-SS: nu blir det komplicerat

13 januari, 2012

Historia kan ibland vara ett svårt ämne. Ty relativt ofta handlar denna akademiserade efterklokhet om att avgöra vad som var rätt, vad som var fel och vad som var löjligt.

Detta gäller dock relativt sällan militärhistoriker. Ty dessa kan ibland vara lite lustiga, förvisso på ett ganska teknokratiskt-groteskt sätt. Särskilt de som har ett mer kvantitativt förhållningssätt. Niklas Zetterling t.ex. kan beskriva helt fasansfulla händelser på ett sätt som gör det svårt att förstå att det andra världskriget handlade om någonting annat än siffror. I hans (utmärkta) verk återfinnar man ofta beskrivningar av hur armé x förlorade 20% av sin styrka när den tillfogade sina motståndare dubbelt så stora förluster.

Niall Fergusson är ett annat exempel. Hans expertområde är främst ekonomisk historia, något som märks i hans krigshistoriska gärning. Där återfinner man mängder av grafer som illusterar antalet dödade på västfronten under det första världskriget och som leder författaren till att konstatera att tyskarna var 33% mer effektiva än sina fiender (dvs. att de tillfogade sina motståndare 33% större förluster).

Så kan det se ut. Kyligt, kliniskt och analytiskt. Inget stör uppställningen av siffor, knappt ens det faktum att siffrorna representerar människoliv. Att sätta sig till doms över historien är av underordnat intresse. Moral är för civilister, på sin höjd kan man bedöma om en militär handling var rimlig eller ej.

Men det finns ett område som gör till och med krigshistoriker upprörda – det är Waffen SS. Det är inte svårt att se varför. Förbandet ifråga var nazismens egen armé. Wehrmacht skulle slåss för Tyskland men Waffen SS skulle däremot slåss för ideologin. Stridsfrågan bland militärhistoriker brukar gälla om detta förband utgjordes av förbrytare eller ”soldater som alla andra”.

Men (och detta är ett men jag kan få fan för) inte ens dessa svartklädda soldater går det att generalisera om – inte fullt så mycket som man kanske kan tro. Jag ska försöka förklara varför.

Waffen SS började som relativt små förband, avsedda för tjänstgöring som Hitlers livgarde (Leibstandarte), intern säkerhet (Das Reich) och som vakter i koncentrationslägrena för politiska fångar (Totenkopf). De valdes utefter politisk renlärighet samt ariska egenskaper (under 1930-talets början kunde man få avslag på ansökan till Waffen SS för att man hade hål i tänderna), fick militär utbildning och utrustning samt förväntades vara Rikets sista försvarslinje.

När kriget så kom skickades de tre förbanden först mot Polen och sedan mot Frankrike. Här var de inte speciellt effektiva i annat avseende än att de var överrepresenterade vad beträffar krigsförbrytelser. Sålunda begåvades de med ett dåligt rykte samt bannor. Därtill ansågs det pinsamt att de tänkta elitförbanden inte gjort bättre ifrån sig. Sålunda fick Waffen SS genomgå utökad utbildning via utlånade officerare från Wehrmacht samt en hel del egna påfund i stil med att låta skyttesoldater genomlida skarpa artilleriangrepp i övningssyfte.

Och det är här det blir krångligt. Ty det var på östfronten från 1941 och framåt som Waffen SS skulle komma att utföra sina största vapenbragder samt även sina största förbrytelser. Därtill växte det väpnade SS så det knakade. När kriget började ta slut var man uppe i 38 divisioner och brigader. Detta var en väldig mängd människor och det är här det börjar bli svårt med generaliseringar.

Ty den som driver tesen (som är mycket berättigad) att Waffen SS var ett elitförband tänker främst på vissa av dessa divisioner, inte samtliga (främst då divisionerna Totenkopf, Leibstandarte, Das Reich, Wiking, Frundsberg, Hoenstaufen, Nordland, Nord och Hitlerjugend). Likaledes är det främst vissa divisioner som man tänker på om man vill föra tesen (som är mycket berättigad) att de var fullkomliga bebisätare (t.ex. divisionerna Florian Geyer, Prinz Eugen, Kama, Maria Theresia, et al).

Så långt verkar det väl lätt att dra generella slutsatser, eller hur? Man skulle utifrån ovan framförda resonemang kunna säga att vissa av förbanden var monster, andra blott skickliga soldater som Gjorde Sin Plikt (non sibi sed patriae osv, etc).

Nå, så lätt är det naturligtvis inte. Ty monster/elitsoldats karakteristikan är en aning flytande. Om man tar t.ex. 3:e divisionen Totenkopf går det att notera att denna ofta framförs som en av de främsta enheterna under hela det andra världskriget. De var de som fick flest riddarkors av alla SS-förband, de som höll Demejansk, intog Kharkov, osv. Dock är det omöjligt att bortse ifrån att de var ett av de brutalaste förbanden i hela den tyska krigsmakten (vilket inte vill säga lite) som brände byar på löpande band i Östeuropa, sköt judar när de kom åt och ibland vägrade ta krigsfångar under flera dagar av strid.

Omvänt kan man ta Florian Geyer divisionen som var framstående i s.k. Banditbekämpning bakom de tyska linjerna. Detta innebar i praktiken etnisk rensning av slaviska folk och aktiv utrotning av judar (bl.a. i Pripyatträsken där soldater ur Florian Geyer försökte dränka hela familjer med judar i de ryska sumpmarkerna). Dock är det svårt att komma ifrån att även dessa gjorde synnerligen bra ifrån sig när de faktiskt hamnade i strid med reguljära förband. Främst mot slutet av kriget när de var det enda tyska enheten under belägringen av Budapest som kan sägas slagits effektivt.

Därtill ska man tillägga att vissa divisioner bara fungerade effektivt som folkmördare (t.ex. Kama och Maria Theresia divisionerna) medan andra inte begick fler krigsförbrytelser än allierade styrkor (t.ex. Frundsberg och Nord).  Slutligen bör även framföras att i vissa länder (läs: Estland) anser vissa fortfarande att östfronten var en nationell befrielsekamp och de frivilliga i Waffen SS nationens förkämpar.

Så att säga att alla Waffen SS soldater var elitsoldater eller folkmördare låter sig inte göras. Möjligen kan man konstatera att många var nazister/extrema anti-kommunister/delaktiga i krigsförbrytelser och att många var duktiga soldater.

Men orsaken till att till och med militärhistoriker blir upprörda när Waffen SS kommer på tal är givetvis att de, liksom alla människor, vill generalisera. Det ser ju så enkelt, naturvetenskapligt och snyggt ut om man kan säga att grupp x var a eller b. I detta sammanhang vill även de döma.

Men döma kan man bara göra om man kan generalisera, och generalisera – ja, det kan man nästan aldrig göra i historia.

Så ibland är historia svårt, även för militärhistoriker.

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. bucharga permalink
    13 januari, 2012 19:05

    Ett svårt dilemma det där. Man kan väl ännu en gång konstatera att generaliseringar inte är de enklaste(eller bästa) saker man kan göra. Waffen SS är högintressant just eftersom de är så svåra att generalisera. Man har fullkomliga HJÄLTAR som Panzer Meyer, papa Hausser och Fritz Christen bredvid massmördare som Bronislav Kaminskij, Oskar Dirlewanger och Herbert von Obwurzer. Historien kan vara väldigt svår ibland…

  2. 22 januari, 2012 01:50

    Tänkvärda ord! Kan rekommendera en amerikansk blogg i ämnet. Det är ju inte utan orsak som det heter att vinnaren skriver historien: http://stabswache-de-euros.blogspot.com/ Väl mött!/TH i Vänersborg.

    • 22 januari, 2012 15:12

      Hej själv.

      Tack så mycket.

      Visst skriver vinnarna historien vilket givetvis leder till en viss skevhet i historieskrivningen. Detta är inte minst beroende av var man bor. Så t.ex. skrevs det relativt lite från västerländskt håll om östfronten under det kalla kriget och likaledes omnämndes Operation Overlord ytterst sparsmakat i sovjetiska beskrivningar av Det Stora Fosterländska Kriget. Sånt är givetvis intressant och ett exempel som tjänar väl är det ovannämnda estiska exemplet.

      Beträffande Stabswache finner jag den personligen vara för okritiskt – fast åt andra hållet. T.ex. noteras med viss förstämning att sidan främst berör perioden 1943-1946, alltså den tid då Waffen-SS största krigsförbrytelser redan var utförda (återigen är Pripyatmorden ett bra exempel då detta utfördes 1941). Tillyttermeravisso fokuserar sidan väl mycket på de förband som s.a.s. befann sig ”i linjen”. De Jugoslaviska eskapaderna utförda av främst bergsjägarförbanden tas t.ex. inte upp vad jag kunnat se. Därtill har sidan en tendens att urskuldra de krigsförbrytelser som faktiskt tas upp, t.ex. fokuserar den främst på allierade repressalier mot Waffen SS efter Malmedymassakern snarare än själva massakern. På samma sätt tas, vad jag kunnat se, ö.h.t. inte Oradour-sur-glane upp, detta trots att Das Reich divisionen under glada former utplånade hela den byn.

      Likväl, alltid trevligt med en kommentar.

  3. En allegorisk dito permalink
    25 januari, 2012 21:44

    Med anledning av mitt jobb som kontraktsanställd analytiker och konsult för enstaka uppdrag på denna sida skall jag nu komma med mitt utlåtande.
    Uppdragets syfte: Är OI nazist och waffen-ss sympatisör?
    För att svara rakt på sak på frågan så tycker jag att det är ett tydligt nej. OI går upprepade gånger in på att det är ett kontroversiellt ämne och visar på en problematiserande nerv på att fallet inte var så enkelt att alla var goda soldater och goda erradikatörer. Men det är också här problemen börjar. Rent kulturellt sätt så finns det en fast förankrad tradition (jag talar givetvis om mitt eget perspektiv) som säger att Wehrmacht förde krig och SS var med där det behövdes, men när det inte behövdes så brände de byar av rent egoist perversa skäl. Detta är givetvis en oerhörd generalisering men jag tror ändock att det är den gemena åsikten om ämnet. Givetvis blir det då även svårt att se bortom att du på dina ställen försvarar SS existens, då i egenskap av krigsinstrument och ej operationskniv, och det är här som jag tror att det blir problematiskt till en sådan nivå att du bad mig göra denna analys. Kort sagt tror jag nog att istället för att ha perspektivet ”dom stred tappert med mördade också oskyldiga” tror jag att ett perspektiv med fokus på lokalisering kanske skulle varit mer fruktbar dvs: När SS divisionen Florian Geyer befann sig i Pripiyat hade de order om att göra sig av med lokalbefolkningen” och ”När SS divisionen Florian Geyer befann sig i Budapest under det tyska elastiska återtåget…”. På ett sätt har du gjort dig skyldig till den generalisering som du så mycket förkastade. För i detta har du bakat in ett sorts personlighetsdrag i divisonen (de var duktiga men också onda) istället för att kanske fokusera på vilken uppgift de hade att lösa på en viss geografisk punkt. Jag tror att genom att fokusera på geografin, lokalen eller rummet så kommer du undan många av de problem som du tampades med och lägger s a s det dömande perspektivet hos läsaren istället.
    I mångt och mycket tror jag att det är det kulturhistoriska läget av idag som gör att när folk tänker SS tänker de Aushwisch, dödskallehjälmar och brända byar och inte så mycket soldatmaterial. Inlägget som så är därför kontroversiellt för att de ifrågasätter ett kulturellt perspektiv och det är en gång som är väldigt svårbalanserad. Jag vet inte om jag hade lyckats reda ut det. Hoppas detta var till någon sorts hjälp.

    • 26 januari, 2012 20:06

      Hr Konsult du har utfört din uppgift mycket väl. Bra jobbat och tack.

      Några kommentarer:

      ” Rent kulturellt sätt så finns det en fast förankrad tradition (jag talar givetvis om mitt eget perspektiv) som säger att Wehrmacht förde krig och SS var med där det behövdes, men när det inte behövdes så brände de byar av rent egoist perversa skäl”

      Det är just detta jag var ute efter en aning. Ty den kulturella bilden stämmer delvis om vissa av ss-förbanden och då särskilt de som kämpade längre tider på Östfronten. Ty även om även Whermacht var smittade av diverse idéer om ariska övermän etcetera så var detta ett särskilt starkt drag hos Waffen-SS. Detta ledde givetvis att Genèvekonventionen inte sågs som någonting som man behövde ta allt för allvarligt på. Möjligen så borde jag tryckt mer på den ideologiska kopplingen mellan SS och partiet men som mitt försvar så försöker jag för det mesta hålla inläggen inom 1000 ord.

      ” Givetvis blir det då även svårt att se bortom att du på dina ställen försvarar SS existens”

      Detta görs verkligen inte med avsikt. Hade jag fått bestämma hade SS som organisation aldrig upprättats. Min syn i detta inläggs sammanhang (eller ”kontext” :P) är mer att de fanns och sålunda måste gå att analysera.

      ” För i detta har du bakat in ett sorts personlighetsdrag i divisonen (de var duktiga men också onda) istället för att kanske fokusera på vilken uppgift de hade att lösa på en viss geografisk punkt.”

      Detta finner jag vara en ytterst legitim invändning. Detta då personalen på lägre nivåer inom SS-divisionerna byttes ut i ganska rask takt p.g.a. de mycket höga förlusterna. Kanske borde man koncentrera sig mer på vilka som styrde förbanden och när.

      Vad beträffar just Florian Geyer undrar jag dock om detta skulle vara helt fruktbart då de betedde sig gräsligt under hela kriget. Detta har mycket med deras status som kavalleridivision att göra eftersom sådana var svåra att använda för något annat än partisanbekämpning och spaningsuppgifter.

      Jag satt och funderade en aning på om man kunde göra uppdelningen bergsjägare, kavallerister = folkmördare och pansar, pansargrenadjärer = elitsoldater. Tanken var på något plan att om man ser till de olika förbandstypernas uppgifter så var de förstnämnda ofta bakom fronten med allt vad de innebar och de sistnämnda vid fronten vilket om inte annat torde ge mindre tid för krigsförbrytelser. Detta lider ju dock av att det fanns ett antal undantag från denna tumregel och då blir det ju en generalisering. Därtill verkar fronttjänstgöring inte hejdat vissa förband att bete sig som monster.

      Dock. Tack, återigen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: