Skip to content

Dysfunktionella jävla skitvärld

1 mars, 2012

Det är inte mycket som går rätt just nu, känns det som i varje fall som. För egen del går det utmärkt vilket leder till att man nästan får dåligt samvete så fort man drabbar sig själv med att läsa, höra eller se nyheterna. För om man går omkring och känner att det går bra med förhållande, VFU, lägenhetsbyte, etcetera och sålunda har mage att vara glad över detta känner man sig som en stor skit så fort man inser att det går åt pipsvängen med resten av världen.

Vi kan ju börja med den delikata situationen i Syrien. Smaka på den, den riktigt smälter i munnen. Ty den illustrerar effektivt allt som är fel med FN och därmed i praktiken världssamfundet.

Det var ju så att åtminstone jag hade visst hopp om att Förenta Nationerna skulle lyckas dra sig upp ur det moras av misslyckanden som varit organisationens signum under 1990-talet och det tidiga 2000-talet (se: misslyckandet att hantera Jugoslavien, Irak, Afrika i allmänhet och Darfur, Rwanda, Sierra Leone, Liberia, Kongo i synnerhet, osv). Orsaken till denna missriktade hoppfullhet var givetvis FN:s förmåga att faktiskt följa den egna lagstiftningen (R2P) och åtgärda byfånen Gaddafis flygstridskrafter samt pansarstyrkor. Där någonstans framstod det en liten stund som om FN kanske skulle kunna gaska upp sig och bli den kraft för Fred och Ordning den var tänkt att vara.

Sedan kom den lilla tråkigheten att Assad inte vill vara sämre än sin far och återskapa massakern i Hama (15,000-40,000 döda) fast i en annan stad, Homs (7,500 döda i hela Syrien så här långt). Det går väl i släkten, lite som alkoholism.

Orsaken till att FN inte gör någonting har givetvis att göra med det faktum att organisationen inte fungerar speciellt väl. Det blir lätt så när man bestämmer sig att ha världens största vapenexportörer som permanenta medlemar av säkerhetsrådet, varav två är auktoritära stater. Jag förstår att det framstod som nödvändigt efter det andra världskriget att ge stormakterna lite större inflytande så att de skulle haka på det stora projektet. Men idag är varken Storbritannien eller Frankrike stormakter längre, därtill är hela tanken med nationer med permanent vetorätt en lysande skissering för en organisation försatt i permanent handlingsförlamning. Tillyttermera visso är det idag absurt att vi har en slags internationell regering vars legitimitet härstammar från det stora kriget för sjuttio år sedan. Vad gör t.ex. den halvbarbariserade, helauktoritära staten Ryssland i säkerhetsrådet? Varför är Tyskland och Indien inte med i samma församling?

Av ovannämnda skäl kommer det väl bli med Syrien som det blir med de flesta andra folkmord och förbrytelser – världen skickar ut En Stark Protest (diplomatspråk för ”fy”), ojjar sig, tvår sin händer, hävdar att Det Aldrig Får Ske Igen, att det Aldrig Får Glömmas, för att sedan under stilla gnolande just glömma.

Ett land om vilket man däremot kan hålla eventuella förväntningar på en stabilt låg nivå är Grekland. Att nationens eländiga befolkning börjat jämföra Tyskland med Nazityskland på mer eller mindre slentrianmässig tillika daglig basis för att tyskarna nu försöker hjälpa grekerna är äcklande. Att de sedan har mage att gnälla på EU som också försöker hjälpa till när Grekland varit en av de största bidragstagarna inom den Europeiska Unionen sedan landets inträde på 1980-talet är löjeväckand. Vad grekerna tycks vara oförmögna att förstå är att det i högsta grad ligger i deras intresse att EU består. Ty hur gick det på den gamla onda tiden när en nation i Europa hade skraltig ekonomi, ineffektiv statsförvaltning och inkompetenta ledare? Jo de blev uppätna av sina grannar – införlivade i mer effektiva riken. En av huvudanledningarna till att så inte är fallet idag stavas EU. Den som tvivlar på Unionens förmåga att stävja konflikter kan för det första ta och nämna ett krig som utkämpats mellan två EU-medlemar samt för det andra fundera lite grann på när det var senast som Västeuropa hade 70 år av intern fred. Att EU-projektet då ska hamna i svajning, till min fasa och idioters glädje, och därtill p.g.a. en sådan dagisnation som Grekland är att strö salt i såren.

Och på tal om svajning fortsätter USA att se skakigt ut. Inte nog med detta så har det republikanska primärvalet gått från komedi till parodi till tragedi. Det var roligt när Donald Trump var med. Det var parodiskt när Herman Cain avgick (och i sitt avskedstal till sina anhängare citerade Pokemon – the movie) samt när New Gingrich avslöjade att han skulle sätta upp kolonier på månen (detta skulle ske under hans andra mandatperiod som president och kolonin skulle därtill få ansöka om delstatsskap när den uppnått en betryggande folkmängd). Men nu, när den nye Någon-Annan-Än-Romney-Kandidaten stavas Rick Santorum är det bara tragiskt. USA som nation har historiskt lyckats få fram presidenter såsom Lincoln, Roosevelt, Eisenhower, m.fl. funderar i nutid på allvar att rösta fram en manlig Sarah Palin till den person som ska sitta på världens största kärnvapenarsenal. Så fort karln öppnar munnen oroar jag mig för att det sjunde inseglet ska brytas – inte konstigt att hegemonen är på dekis.

Nu kanske du tycker att jag verkar okarakteristiskt negativ, käre läsare. Relativt ofta brukar jag ju ändå skriva saker i stil med att Allt Alltid Blir Bättre, etc. Jag tror orsaken till detta är mycket simpel. När man mår bra kan man inte längre fokusera på hur illa det är med en själv utan ser istället hur illa det står till med världen, emedan när man mår dåligt ser man bara det positiva i omvärlden p.g.a. ett behov av att se ljust på… något.

Individen förändras alltså, men världen förblir densamma.

Annonser
One Comment leave one →
  1. svärmor permalink
    2 mars, 2012 13:35

    BRAAA!”!!!!!
    Kerstin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: