Skip to content

Tänk vad bra vi har det, hur snabbt det gick

14 mars, 2012

Min familj har en liten egenhet. Den är att det är väldigt vanligt i min släkt att få barn sent. Det är förvisso en trend i hela västvärlden men för vår del har det pågått sedan länge. Det lite häftiga är att detta leder till att man väldigt snabbt kommer väldigt långt tillbaka i historien ifall man släktforskar lite.

Så till exempel var min farmors morfar född under 1810-talet. Jag skrev inte fel där, 1810-tal. Alltså under brinnande Napoleonkrig. Förstår du hur länge sedan det är, käre läsare? Med länge sedan menar jag inte tidsmässigt, tidsmässigt sett var 1810 nyss. Nej, jag menar vad som hunnit ske. Ser man till vad som skett sedan dess är 1810 en hel ocean av tid sedan.

Jag vet nu inte speciellt mycket om min farmors morfar men det troliga är att han var jordbrukare eller skogsman (vi har många sådana i släkten) vilket i praktiken innebär ett liv präglat av vedermödor och slit. Ut på fälten eller i skogen, arbeta tills kroppen inte fungerar längre och fortsätt sedan för den delen att arbeta efter det. När min farmors morfar föddes var Sverige fortfarande en auktoritär stat, ekonomin var agrar och industrialiseringen långt borta. Under hans levnad var Sverige som det alltid varit: fattigt, xenofobiskt, bonnigt och fjärran det upplysta Europa. När hans dotterdotter föddes 1901 var Sverige i praktiken fortfarande beskaffat på så vis. Betänk att min farmor hann uppleva ett demokratiskt val där hon (men däremot farfar) p.g.a. sitt kön inte fick rösta.

Om man tar den andra sidan av släkten har vi min mormor som föddes 1906 i Västerbotten. När hon var en liten flicka fick hennes far arbete som skogsman i Norrbotten. Norrbotten under denna tid var ingen lekstuga. Det saknades vägar, el, bebyggelse och rinnande vatten vilket låter helt absurt för en modern svensk som är van till ledans rand vid dessa moderna bekvämligheter.

När sedan vintern kom var det ej heller som det är nu förtiden. Nuförtiden är ju snön jobbig. För mormor och hennes familj var den livsfarlig. Under de långa vintrarna gjorde de som människor gjort i tusentals år och låste in sig i värmen tillsammans med välfyllda förråd med mat. Detta fungerade bra ända tills den vinter då ”soten” kom till byn. Jag har aldrig fått riktig klarhet i vad detta var för sjukdom men vad som skedde är hårresande. Läkaren tillkallades men kom p.g.a. snön inte fram i tid. Detta ledde till att många av byborna insjuknade och av dessa var det flera som dog. Bland dessa hörde ett antal av mormors syskon. Mormor däremot överlevde men soten hade anfrätt hennes ögon vilket gjorde henne synskadad för livet.

Om vi sedan hoppar fram i tiden ungefär 30 år så kommer vi till det andra världskriget under vilket min far föds. När han var en liten gosse fick han röda utslag över hela kroppen. Hans föräldrars reaktion var att binda fast honom vid sängen så att han inte skulle kunna klia sönder dessa varpå de begav sig till en ”klok gumma” (far har varit noggrann med att specificera att detta ”inte var någon trollpacka” vilket i min värld leder till slutsatsen att det fanns sådana också). Av henne fick de någon form av olja som de sedan smörjde in sin lille telning med varpå de röda utslagen gradvis försvann. Att gå till läkaren var vad jag förstått uteslutet. Vi är alltså framme på 1940-talet. I Sverige. Trots det framstår berättelsen som tagen ur Europa Barbarorum.

Slutligen kommer vi till min syster som föddes på 1970-talet. Hon har beskrivit hur hon när hon var liten gick omkring och hade ont i kroppen av oro för att kärnvapnen skulle falla. Ni förstår detta var ju under det kalla kriget och syster-yster föddes mellan Kubakrisen och ABLE-ARCHER. Alltså under den tid då det kalla kriget såg ut att närsomhelst kunna nå den höga temperatur där inte ens bakterier överlever.

Så för att sammanfatta. Min farmors morfar föddes under Napoleonkrigen, hans dotter under Krimkriget, min mormor och farmor innan det första världskriget och den stora avgrunden. Min far föddes under det andra världskriget när jorden höll på att rämna under de totalitära systemens larvfötter och min syster under den tid då mänskligheten på allvar funderade på att bränna sig själv till radioaktiv aska.

Det jag vill peka på med denna lilla släktkrönika är hur bra vi har det idag, men framförallt hur snabbt detta välmående har kommit att välsigna oss. För 200 år sedan funderade Napoleon på att förklara krig mot Ryssland, demokrati var ett skällsord, 100 miljoner människor skulle inom en hundra årsperiod komma att dö i koleran, svälten var alltid nära förestående och människans liv var kort och billigt.

Jag är däremot uppväxt efter murens fall. Jag är född i en demokrati. Jag är född när vaccinet segrat över pesten. Jag lever i en period då mänskligheten har chansen att ta sig själv i kragen och lämna det gamla mörkret bakom sig.

Vad har jag att oroa mig för?

Annonser
One Comment leave one →

Trackbacks

  1. Okänd idiot

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: