Skip to content

Krig i skuggorna: ”Spy vs Spy stuff”

27 mars, 2012

Ni vet, de sköt bin Laden. Med tanke på föregående inlägg känns det rimligt att påminna om detta. Men sköt honom gjorde de.

Hela den operationen framstår som någonting som kommer bli en mycket bra film. Det skulle göra sig så bra som en av de där nya actionrullarna som egentligen inte innehåller så värst mycket action utan snarare en hel del polisarbete och väntande.

För manuset skrevs mer eller mindre via själva operationen. Tänk er själva. En grupp amerikanska underrättelsetjänstoperatörer övervakar tortyren av ett antal misstänkta islamister i, säg, Uzbekistan (där President Karimovs rättssystem involverar den beprövade förhörsmetoden att koka folk i olja och andra oundgängligheter) och plötsligt finner de någon som skrikande påstår sig känna någon. Denne andre någon känner en tredje någon som i sin tur känner en kurir som påstår sig gå bin Ladens ärenden. När detta är fastställt kan pojkarna i DEVGRU kallas in. De flyger helikopter under pakistansk radar, hittar bin Laden, skjuter bin Laden och åker hem. Eftertext.

Hela operationen är/kommer att bli en bra film. Tänk er själva scenen när operatörerna ska iväg från bin Ladens lya och märker att en av deras helikoptrar inte fungerar. Dyrbara minuter går medan operatörerna fipplar med fosforgranater och pakistanierna mobiliserar sig. Det kommer bli s-j-u-k-t spännande. Faktum är att en film redan är på väg. Den ska som tur är vara regisserad av Kathryn Bigelow, hon som gjorde den utmärkta The Hurt Locker (en god vän tyckte i och för sig att detta var dåliga nyheter då han fann det en bättre idé att ge Michael Bay 2 miljarder och ”lite konstnärlig frihet”).

Orsaken till att det kommer bli en bra film tror jag är att det som faktiskt hände är något som man skulle säga ”det där är omöjligt” om man såg det på film men då det faktiskt skett blir reaktionen en annan.

För det skulle kunna gått som det gjorde 1979 när DEVGRU:s vapenbröder Delta Force skulle befria den amerikanska gisslan i Iran. Operationen kallades (naturligtvis) Eagle Claw och var minutiöst planerad. I korthet skulle operatörerna åka helikopter från ett hangarfartyg, landa utanför Teheran vid en vägremsa som ingen (ingen!) använde för att sedan åka lastbil till den amerikanska ambassaden där gisslan hölls, frita denna för att sedan extrahera. Det som faktiskt skedde hade varit roligt om det inte vore för att människor fick sätta livet till.

Ty det första som mötte Delta Force när de steg av sina helikoptrar var en busslast med iranska turister som häpet körde förbi och fotograferade de kisande amerikanerna. Bussen stoppades och plötsligt hade operatörerna fångar på halsen. Medan man funderade på vad tusan man skulle göra med dessa åkte en lastbil förbi på den ”otrafikerade” vägremsan. En något skjutglad operatör avfyrade ett antitankvapen mot lastbilen, träffade och noterade via ett femtio meter högt eldklot att lastbilen varit fylld med bensin. Då sagda moln syntes tydligt till det närbelägna Teheran antogs de iranska säkerhetsstyrkorna nu vara medvetna om att någonting var på tok, sålunda fattades beslut om att operationen måste avbrytas. Tråkigt nog var man tvungen att omorganisera helikoptrarna innan avfärd. En av dessa drabbades av en elakartad kastvind, landade på en annan helikopter och exploderade.

Kontentan blev att Delta Force var tvungna att lämna kvar nästan all sin materiell (samt ett antal förvirrade iranska turister) för att överhuvudtaget kunna få hem alla soldater. Sagda materiell var mycket avancerad och togs tacksamt emot av den iranska regimen.

Ridå.

Om du jämför dessa två operationer med varandra inser du säkert, käre läsare, att båda lika gärna kunde gått snett. Den här typen av militära förehavanden är extremt svåra att utföra. Därtill är de regelmässigt hemliga vilket gör dem lite svåra att skriva om.

Dock finns det flera andra exempel på precis hur svårt det är med den här typen av hemliga skuggkrig. På film ser det väldigt simpelt ut eftersom det regelmässigt är hjälten själv som utför den Hemliga Operationen. I verkligheten är det annorlunda.

Ta t.ex. amerikanernas försök att infiltrera kommunistregimer under det Kalla Kriget. Saken var den att det visade sig att totalitära system är extremt svåra att nästla sig in i. En av de få saker dessa statsformer är bra på är nämligen att hålla koll på vilka människor som bor var, går var, gör vad och med vem. Det gör dem nästintill omöjliga att ta sig in i och än svårare att faktiskt sabotera när man väl är inne. Särskilt om man är ett öppet, demokratiskt samhälle vilket i underrättelsetjänstsammanhang är liktydigt med att vara ett såll. T.ex. kom västmakterna på idén att gräva en gång under Berlinmuren för att haka fast lite avlyssningstrådar i det militära telefonnätet på andra sidan. Via detta fick man givetvis en hel del matnyttig information om startberedda sovjetiska pansardivisioner och östtyska elitförband som När Som Helst kunde strömma in över Check Point Charlie. Några årtionden av lyssnande och antecknande senare avslöjades det tråkigt nog att Moskva känt till hela upptåget ungefär samma stund man satte första spaden i marken för att bygga gången. Den information man insamlat blev av förståliga skäl ifrågasatt.

Och på ett likande sätt gick det när man försökte infiltrera fienden under Korea- och Vietnamkrigen. I fallet Korea försökte man luftlandsätta operatörer i Kina och Nordkorea som sedan medelst radio skulle rapportera vad de såg och helst ställa till ofog i största allmänhet. Dessa operatörer var vältrände, rikligt utrustade och motiverade. De övade i månader för sitt uppdrag och kunde nästan alltid p.g.a. utseende och språk smälta in i lokalbefolkningen. Väl på marken blev de i regel tillfångatagna av fienden inom ett dygn. Sedan blev de under glada former torterade tills de gick med på att via medhavd radio kalla in förstärkningar och gärna avancerad teknologi till den punkt (av kommunisterna nu noga övervakad) där de blivit landsatta– vilket givetvis skedde.

I Vietnam var läget annorlunda. Här hade amerikanerna åtminstone Sydvietnam att utgå ifrån vilket gjorde det något lättare att infiltrera Nordsidan. Det var ju bara att promenera över gränsen. I detta syfte bildades SOG (denna förkortning står för det något eufemistiska Studies and Observations Group) och underställdes CIA. Återigen var manskapet något av det bästa som fanns tillgänglit. Rekryter togs från specialförband, utrustningen var så avancerad att den till stor del var hemligstämplad och utbildningen var högkvalitativ med en fokus på djungelkrigföring, infiltration, extraktion och informationsinsamling. År 1968 hade alla operationer i Nordvietnam kollapsat och en stor del av SOG:s operatörer jagats ner och dödats. Många utsattes därtill för samma radioknep som inträffat under Koreakriget.

Kontentan av allt detta är helt enkelt att denna typ av operationer är synnerligen svåra. Det är sällan eller aldrig något fel på manskapet eller förberedelserna. Felet har snarast legat hos fienden. Ty de fiender västvärlden bekämpat sedan det andra världskriget har antingen varit synnerligen hemlighetsfull eller totalitär, eller både och. Detta ger dessa fiender otaliga nackdelar men en av de få fördelar de har är att de är mycket svåra att infiltrera och bekämpa i skuggorna.

Men det kan ju förståss vara en delanledning till att en film om bin Ladens död kan komma att bli så bra. Vi kan tänka att: ”Den här gången gick det åtminstone”.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. lucidor permalink
    27 mars, 2012 20:38

    Intressant, som alltid! Tummen upp för din allmänbildning!

  2. mor permalink
    28 mars, 2012 18:58

    Min son! Skulle du kunna skriva något om tex dina krukväxter någon gång? Eller K:s katt? Eller något annat fredligt och jordnära från den lilla världen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: