Skip to content

Till Mor: Katter och Krukväxter

28 mars, 2012

Jag har nyligen flyttat, någonting som i sig alltid är en upplevelse. Som tur var har jag under mina många år av trankil passivitet hunnit hjälpa väldigt många kompisar att byta bostad vilket leder till att jag hade en mängd gentjänster att inkassera. Faktum är att jag förväntade mig att behöva göra mer eller mindre ingenting medan mina vänner/trälar gjorde grovgörat. Dock är det en av fysiker erkänd lag att det är väldigt svårt att få tag på sina kompisar när det är flyttider. Faktum är att de som de facto ställde upp under fanorna var de som jag inte hjälpt att flytta.

Go figure.

Nåväl, i samband med bostadsbytet blev jag delägare av en katt. Min flickvän tycker om katter och går sålunda att citera angående förhållandets framtid med: ”Jag SKA ha katt”. Jag gillar också katter. Hundar förstår jag mig däremot inte på. De låter mycket, kan inte ta hand om sig själv, slabbar ner överallt och förföljer alla de tycker om under gläffs och skall – de påminner m.a.o. lite väl mycket om mig själv för att jag ska känna mig bekväm i deras närvaro.

Katter däremot är bra djur. De är tysta, mjuka och därtill kapabla att slå ihjäl saker (mer som min flickvän alltså). Framförallt hyser de ett upphöjt förakt mot oss människor, vilket man måste respektera. Det underhållande är att de bara tycks tolerera oss klumpiga homo sapiens tills den dag någon uppfinner en konservöppnare konstruerad för tassar. För katter har förstått saker som hundar missat. Hunden tror att den måste vara människans vän och går därmed att köra med, beordra runt och ge dåligt samvete. Katten däremot ser människan på sin höjd som en avancerad apa, en tjänare som den kan få mat och tjänster ifrån. Den har helt enkelt begripit att det är vi som vill ha sällskap och inte tvärtom.

Just den här katten blir jag dock inte klok på. När det bara är hon och jag är det hur mysigt som helst. Jag sitter och läser, hon ligger och sover. Efter ett tag bestämmer jag mig för att aktivera mig och sätter mig och spelar tv-spel, varpå hon fattar samma beslut och lägger sig spinnande i mitt knä. Så förflyter dagen.

Men sedan kommer flickvännen hem och plötsligt blir det annat ljud i skällan. Katten slungar sig mot dörren skrikandes (fri översättning): ”Matte, han är dum mot mig, han slår mig gör något!”. Grovt förtal!

Jag tror förklaringen till detta är att djuret inser att det nu finns någonting bättre i lägenheten (min flickvän) och sålunda ser mig som en konkurrent om mattes uppmärksamhet. Det har förekommit att både jag och kattskrället svansat efter den stackars flickvännen och i munnen på varandra uppsluppet berättat vad vi gjort under dagen (rakt ingenting). Jag har ju här fördelen att jag är större och kan knuffa undan katten men hon har å sin sida klor så det jämnar ut sig i en vacker terrorballans.

Ty så fort den kära flickvännen äntrat lägenheten är det färdigmyst. Nu börjar djuret fräsa åt mig samt utsätta mig för tjuriga och inte minst hostfulla blickar. Hennes främsta insatser görs på natten då hon antingen försöker kväva mig genom att ligga i mitt ansikte eller sterilisera mig genom att trampa på mina ädlare delar. Under dagtid ägnas hennes krafter främst åt störningsaktioner. Katten har tagit för vana att gå lite förstrött över mitt tangentbord när jag försöker skriva saker. Detta resulterar i meningar som aaaaaaaaaaaaagbbbbbbbbbbbbbbklllllll….¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨’’’. Det gör hon inte när det bara är vi två!

Huvudorsaken till att matte är mer populär är nog mycket enkel. Matte ser katten som en riktig varelse, med riktiga behov som måste tas på allvar. Husse (undertecknad) ser kattskrället som en slags vandrande och trevlig möbel. Att mata den ligger inte på mig vilket nog är lika bra, i varje fall om man ska ta hur jag hanterar krukväxter som en fingervisning.

Ty växter har jag faktiskt haft i min gamla lägenhet. De hade en tendens att dyka upp på diverse mystiska vägar för att sedan insjukna och gå en plågsam död tillmötes efter några dagar. Det enda undantaget var en Svärmorstunga som var förskräckande seglivad. Jag kan inte minnas att jag någonsin gav den vatten men misstänker att min inneboende kanske gjorde det (vilket ledde till att han givetvis fick den under vår separation).  Men överlevde gjorde den, en imponerande bedrift med tanke på att kaktusar haft en tendens att avlida efter en längre tid i min närvaro. Det var inte så att jag misskötte dem aktivt. Jag slog dem inte eller så. Det var mer att jag är på tok för förvirrad för att komma ihåg att vattna dem.

(Scheisse! Innebär detta att jag kommer bli en dålig far?)

Nåväl, orsaken till glömskan kan ju i sin tur kokas ner till att jag gav blanka fan i deras vara eller icke vara. Jag menar, blommar är väl fina att titta på men jag förstår mig inte på den upphetsning som somliga känner inför dem. Det går inte att säga så där jättemycket om dem. De är gröna. Och luktar ibland gott. Och min flickvän blir glad när jag ger henne rosor. Det är väl typ det.

Med detta i bakhuvudet framstår det som rimligt att min hushållsuppgift är att dammsuga och inte att utfodra katten. Djuret skulle förmodligen bli en aning utmärglad om den sattes på min av glömska påkallade bantningskur.

Men just detta ointresse för både katter och krukväxter gör ju även att de är lite svåra att skriva om. Detta kan ju även tolkas som en förklaring till varför jag inte skriver om dem så ofta.

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. svärmor permalink
    29 mars, 2012 09:43

    Tack, underbart denna morgon då jag vad tvungen att gå upp tidigt och är väldigt sömnig. Nu vaknar jag med ett stort leende på läpparna.

  2. mor permalink
    29 mars, 2012 11:04

    Tack!

  3. lucidor permalink
    29 mars, 2012 12:01

    Re: Ämnet: Din lismare!!! 😉

    Tycker nog det känns mer samlat och resonerande då du håller dig till dina vanliga ämnen.

  4. bucharga permalink
    29 mars, 2012 13:56

    MAMMA!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: