Skip to content

Extremer: cirkeln sluts

29 mars, 2012

(Så var det avklarat, back to normal)

Är det någonting som kommit att prägla vår syn på 1900-talet så är de totalitära ideologierna, nazismen och kommunismen. Att man säger ”totalitära” om dem, benämner dem som ett block, kan låta märkligt om man betänker att ideologierna är ganska olika varandra i teorin. Ty i teorin handlar nazismen om ett stortyskland, rent från alla icke-arier, militariserat, lett enl. s.k. Führerprincip och med ett stort livsrum i Öst (vilket gör det något kuriöst att det idag finns ryska nazister, var ska de ha sitt livsrum? Kanada?). Kommunismen däremot handlar i grund och botten om ett kollektiviserat jordbruk, en centralt planerad industri där arbetarna äger produktionsmedlen och där var och en ska kunna få efter behov och ge efter förmåga.

Så långt, ganska olika.

I praktiken är de dock mer eller mindre synonyma. Det är samma arbetsläger, samma förtryck, samma brist på individuella rättigheter, samma övervakning, samma ineffektivitet, samma trampande på människan som om hon vore en insekt. Sålunda är det ganska passande att ge dem ett gemensamt namn. Jag tror det var Hannah Arendt som var först ut med att mynta eller åtminstone popularisera begreppet totalitarism. Med detta menas ett förtryck så högoktanigt att det liksom spränger det auktoritära och blir någonting än värre. Höger och vänsterskalor är i sammahanget inte meningsfulla eftersom det som definierar det totalitära inte är ideologi så mycket som den närmast totala ofriheten. Den konstant övervakade, förminskade och stympade människan. På denna nivå blir vad som ursprungligen varit höger eller vänster ett. Människan ska inte bara göra som regimen utan tänka som regimen.

Cirkeln sluts i förtryckets tecken.

Nu finns det som tur är inga sådana system längre. Utöver Nordkorea och tills nyligen Turkmenistan. Men ideologier av det extrema slaget finns kvar. Under början av 1990-talet representerades de på högerkanten av skinheads som drog runt i Sverige och hailade framför vad de inbilskt ansåg vara svenskt.

[Här kan det för övrigt vara på sin plats att fråga sig vad fan som hänt med högerextremismen. På början av 1900-talet var dess representanter monokelförskedda män med ridpiska vars efternamn började med d’ eller von som förläst sig på Nietzsche. För dem var begrepp såsom Plikt och Ära fysiska entiteter som vägde tungt och katastrofalt på deras epålettprydda axlar. Nuförtiden är högerextremister antingen vrålande apor (utan nackar) eller blekfeta konspirationsteoretiker (utan axlar) som båda skriar ut sitt hat mot det de tror är annorlunda. Det är väl Addes och Musses fel då populariserade eländet.]

Men högern hade under det tidiga 1990-talet sin motsvarighet. Den förkortades AFA. Många tycks ha en tendens att romantisera denna gruppering då de Tog Upp Kampen mot extremhögern och jag kan för mitt liv inte begripa varför. Tvärtom är den största skillnaden i min värld mellan de två grupperingarna att den ena sidan rakade av sig håret och att den andra lät bli. Ty om man skärskådar de tvenne går det raskt att notera de eländiga likheterna. Samma förakt för demokratin, samma våldsromantik, samma intolerans mot avvikande åsikter och samma fantasilösa benägenhet att ta till våld snarare än samtal.

Jag bryr mig inte om ifall en person påstår sig gilla Marx eller Hitler, kastar man en gatsten mot en annan individ har man just skrivit ur sig ur det civiliserade samhället.

Cirkeln sluts i våldets tecken.

Idag tycks inte Kampen mellan de två sidorna av det bedrövliga myntet utkämpas på gator och torg utan snarare på internet. Orsaken till det är nog dels att man på så vis når fler människor, dels att det är jobbigt att slåss på riktigt.

Här kan man väl tycka att skillnaderna borde börja bli påtagliga. Om man studerar Kommunisternas Blogg eller Fria Tider tycks de ju skriva om olika saker. Den förstnämnda ogillar USA, den sistnämnda invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet. Men skärskådar man skräpet går det att notera att huvudfienderna är gemensamma. Ty både internethögern och internetvänstern ogillar i regel både staten och demokratin (även om de båda säger sig tycka om det sistnämnda som bara behöver ”modifieras” lite). Men framförallt består likheten av att de båda sidorna tycks vara drabbade av svårartad paranoid-schizofreni. Så fort man straffar hjärnan och läser det som skrivs på nätet av de extrema delarna av högern eller vänstern presenteras alltid en väv av lögner och konspirationer som turligt nog nu avslöjas av ett gäng ägg – förvisso inte beskaffade med en utbildning men däremot med ett bredbandsmodem.

Dessa konspirationer går oavsett politisk färg ut på att någon ljuger för oss. ”Någon” kan i detta fall vara (och är för det mesta) samtliga privata aktörer, samtliga offentliga aktörer, hela media och därtill omvärlden i största allmänhet. Sanningen går givetvis att återfinna på nätet via diverse dubiösa bloggar med namn i stil med Israelwatch.com eller något åt det hållet. Konspirationen är med andra ord allomfattande och gäller egentligen allt som inte säger emot det egna politiska narrativet (dvs. lösa spekulationer och förutfattade meningar). Här enas höger och vänster, i en snårskog av konspirationer och mörker.

Cirkeln sluts i idiotins tecken.

Annonser
6 kommentarer leave one →
  1. Gustaf permalink
    30 mars, 2012 09:52

    John Cleese har, föga förvånande, beskrivit detta bra http://youtu.be/HLNhPMQnWu4 För övrigt är det en mycket trevlig blogg du har.

    • 30 mars, 2012 14:24

      Tack!

      Dock blir man ju lite avundsjuk på hr. Cleese. Han lyckas ju på tre minuter uttrycka det som tar mig 800 ord.

      • lucidor permalink
        30 mars, 2012 14:40

        Var det där bara 800 ord? 😀

        Jag uppskattar att du återkommit mer vanliga ämnen. Inga katter, men en skarp analys, kryddad med en viss syrlighet och råsopar åt idioter. Andra idioter, alltså. Trevlig helg!

      • 30 mars, 2012 14:50

        Hm, ja det kanske var lite mer… det har tendens att dra iväg ibland.

        Som tur är har jag mer eller mindre uttömt det som finns att säga om katter m.m. Krig och lidande finns det dock en hel del kvar att orda om av den enkla orsaken att udnertecknad är en nörd. 😛

        Ska inte du börja blogga igen? Jag tyckte den var rätt bra.

      • lucidor permalink
        30 mars, 2012 15:44

        Jo, jag vet. Försöker så smått. Det blev ett inlägg i dag med. Tyvärr inte så värst långt.

  2. mor permalink
    30 mars, 2012 18:21

    OK. Jag ska aldrig andas mer om fridsammare ämnen, även om det ibland känns tungt att läsa flera eländes-bloggar på raken. Å andra sidan kändes det där med katter och krukväxter inte riktigt som du, men ett gott försök var det. Åter till ordningen mao.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: