Skip to content

Pestis: ”Och en tredjedel av världen dog…”

15 april, 2012

Jag är förkyld och det är så oerhört synd om mig. Detta beror enligt flickvän på att jag är man och sålunda inte lika härdig som det täcka könet. Själv tror jag det beror på att jag ytterst sällan är sjuk och sålunda kan spara ihop lite självömkan för att använda vid skarpt läge.

Varje gång jag dock blir förkyld hinner jag dock tänka att det skulle kunna vara något värre. Från och till kommer det ju ett larm om att någon variant av influensan ser ut att kunna mutera till en pandemi. När så inte sker brukar forskarvärlden bli häcklad, humanister skakar på huvudet åt de fåniga naturvetarna och internetpöbeln ser larmet som ytterligare ett försök av Bildeberggruppen/Den Internationella Judendomen/Kulturmarxismen att skapa en Världsregering.

Dock är läkarvetenskapens oro för ett pandemiskt utbrott befogad. Ty det finns prejudikat för att vara ängslig.

1200-talet hade varit en relativt bra tid för Europa. De flesta uppfattar nog inte detta århundrade som ett gott århundrade, det var ju under medeltiden trots allt, men denna bild är ganska felaktig. Förvisso hade det varit både krig och korståg under 1200-talet men samtidigt var det först nu som Europa äntligen börjat ta sig ur den gegga av anarki och ignorans som varit resultatet av Roms fall. Arkitekturen, filosofin och litteraturen hade frodats, medellivslängden hade gjort en försiktig ökning, stadslivet hade återigen börjat bli avancerat och plötsligt vågade européer se framåt – mot framtiden – med tillförsikt och hopp snarare än fruktan och oro.

Men sedan kom 1300-talet. Med det kom svälten på 1320-talet som dödade en tredjedel av Europa och med det kom hundraårskriget mellan Frankrike och England. Men det som verkligen tog död på den hoppfulla stämning som börjat infinna sig under det tidigare århundradet kom med skepp från Svarta Havet.

Skeppen hade seglat från den av tartarerna belägrade staden Kaffa. När de anlände till Sicilien i oktober 1347 var besättningen och skeppsråttorna till stor del döda. Det som dräpt dem var inte stäppfolkens pilar, sjöfartens umbäranden eller myteri. Nej, det som dödat dem var något som skulle komma att hemsöka Europa i hundratals år framåt och bli en av de största människodräparna genom tiderna.

Pesten.

Ty det som skeppen bar i sin last var Digerdöden. Denna pandemi spred sig snabbt via människor och djur genom Europa. Pestbakterien sätter sig nämligen i halsen på loppor som sedan smittar råttor, råttorna insjuknar och dör varpå de snabbt utsvultna lopporna byter värddjur till människor. När människan sedan bar på pestsmittade loppor tog det i regel ungefär tolv dagar tills sjukdomen började manifestera sig. Bölder slog ut på människors hals, i arhålorna, i ljumskarna och tillslut dör människan under fruktansvärda kval.

Handelsresande, soldater och flyktingar spred pesten. Först till Italien och sedan till resten av Europa. Folk dog som flugor i städerna och hela landsändar sades vara avfolkade. Människor visste inte vad det var som drabbat dem. De hade ingen förståelse för bakteriologi utan trodde att det var Guds Straff för människan synder. Böner hjälpte dock inte och mycket av pestens fasa tycks ha varit att det var ett hot som inte gick att se men likväl dräpte.

Människor barrikaderade sig för att rida ut stormen, i vissa städer gick man så långt att armborstskyttar beordrades att öppna eld mot alla främlingar som sökte skydd bakom stadsmurarna. Sådana åtgärder hjälpte dock sällan. Om människor lyckades skydda sig från varandra var det ytterst ovanligt att de lyckades avskärma sig från råttorna. Än värre var att lopporna aldrig sågs som ett hot. Tvärtom ansågs loppor vara ett tecken på att man var frisk (dock skulle det vara lagom många, för många eller för få ansågs vara ett sjukdomstecken). Detta innebar att man inte kunde komma åt den verkliga sjukdomskällan.

År 1350 trodde man att det värsta var över. När påven sedan försökte göra bokslut över hur många människor som gått åt under den Stora Döden kom man fram till att ungefär en tredjedel av Europas befolkning dött. En del nutida historiker menar att det snarare handlar om hälften av alla Européer.

Pesten skulle dock återkomma fler gånger med stora och små utbrott fram till 1700-talet. Under erans många konflikter spreds den därtill extra effektivt av de lusiga arméer som traskade runt i Europa samt via de flyktingströmmar som flydde de mer eller mindre otyglade soldathopparnas härjningar. Om ett krig bröt ut samtidigt med en pestepidemi kunde man ganska kallt räkna med att ungefär en tredjedel av alla krigsrelaterade försluster kom av sig sjukdomen (vilket för övrigt är en delanledning till socialhistorikers något snorkiga inställning till krigshistoriker).

Först under 1800-talet började människan få effektiva motmedel mot pesten, varpå den började lämna Europa.

Dock var inte de stora folksjukdomarnas tidevarv inte över. Lagom till att pesten försvann kom istället koleran som under 1800-talet kom att döda tiotals miljoner människor bara på vår kontinent. Kolera spreds via smutsigt vatten vilket givetvis var en effektiv smittobärare i de synnerligen lortiga städerna. T.ex. ska det skrivits långa och lärda texter om ”floran och faunan” i Hamburgs avloppssystem under slutet av 1800-talet. Då folk behöver vatten för att leva dracks det likväl oavsett lukt eller konsistens med förutsägbara utbrott av kolera som konsekvens.

Men den värsta pandemin kom, som så mycket annat elände, under slutet av det första världskriget. Detta var den spanska sjukan.

Denna superinfluensa är märkligt bortglömd, något vi idag inte tänker allt för mycket på. Under tiden mellan 1918 och 1920 var det dock svårt att tänka på något annat. Ty under denna korta tid beräknas strax under 100 miljoner människor ha insjuknat i och dött av ”spanskan”. Åter upprepades mönster från medeltiden. Effektiva motmedel saknades, sjukdomen spreds av Europas arméer, döda låg ruttnande på gatorna, folk isolerade sig, byar utplånades. Till och med Grönland drabbades. Vidriga scener utspelade sig där när insjuknade och försvagade inuitfamiljer blev uppätna av sina egna slädhundar som blivit galna av hunger. Värst drabbades de unga, män och kvinnor av den generation som redan drabbats hårdast av det första världskrigets eld.

För den medeltida staten är den här typen av pandemiska utbrott omöjliga att hantera. Detta är i sig inte märkligt om man ser till det nästan statslösa samhälle som präglade de medeltida nationerna. Men till och med för en modern stat är ovannämnda typ av förlopp nästan ohanterliga. Om en fjärdedel av ett lands arbetsstyrka insjuknar och ansenliga mängder av de sjuka dör uppstår grundproblemet att samhällets resurser just blivit en fjärdedel mindre samtidigt som de återstående resurserna måste fokuseras på de sjuka utöver andra samhällsbärande funktioner. Därtill finns det enorma administrativa problem med att försöka ta hand om så många sjuka människor. Om det inte finns motmedel måste sjuka likväl få vård, om det finns motmedel måste dessa delas ut till medborgarna på något sätt. Att medicinera en hel befolkning är något som kräver en enorm logistisk apparat som vi än idag knappt har i I-länder. Hur det därmed blir för U-länder är ingen vacker tanke.

Med andra ord förblir det stora sjukdomsutbrottet ett av de absolut största hoten för den moderna staten. Även om vi idag skulle hantera en pandemi bättre än man gjorde på 1200-talet innebär inte detta att det skulle gå smärtfritt till.

Hm.

Man kanske inte ska gnälla allt för mycket över att ligga med en förkylning.

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. lucidor permalink
    15 april, 2012 19:58

    Eller så ligger man och ser på TV10, och inspireras av den charmiga engelska dokumentär som visades då? Detta inlägg och föregående är så klart bägge bra, som vanligt. 🙂

    • 16 april, 2012 06:58

      Å tusan. Vad var det? Var blott halvmedveten om kanal 10 existerade. 😀

      Tack! Jag tänkte att du kunde gilla det, inte minst då jag fått för mig att du är någon form av medicinare…

  2. Per permalink
    23 april, 2012 06:44

    Du har det för kärvt b min gode herre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: