Skip to content

Drömmen om den Nya Människan

9 maj, 2012

När man ser ut över världen är det lätt att undra vad det är för fel på mänskligheten. Måste vi verkligen vara så brutala, giriga och småsinta som vi är? Borde inte Framsteget under de senaste 300 åren gjort oss bättre? Borde det inte gjort oss till Nya Människor?

Att skapa en ny människa är något som hör 1900-talets idévärld till. Under tidigmodern tid och medeltiden var människors världsuppfattning gärna statisk. Bönder skulle förbli bönder och herrar förbli herrar i en av Gud instiftad och sålunda rättfärdig ordning.

Men i och med upplysningen och industrialiseringen förändras detta. Det första fenomenet får människan att börja hylla det egna förnuftet och inte minst den egna kapaciteten att förändra naturen och tillochmed världen. Den andra företeelsen gav oss européer möjligheten att åtminstone teoretiskt sjösätta dessa nya drömmar.

Idén om den Nya Människan kom också att bli någonting som präglade 1900-talets första, katastrofala, hälft. Den nya människan, eller övermänniskan, skulle skapas. Mänskligheten skulle göras starkare, renare, bättre. Då det nya var det goda som skulle komma ledde detta ofta och gärna till det logiska felslutet att det som kommit tidigare och nu fanns var ruttet och förljuget. Världen var en smutsig plats men som via en kollektiv ansträngning kunde renas.

Innan det första världskriget var kanske det bästa exemplet på denna tankegång de italienska futuristerna. Detta är samlingsnamnet för ett antal konstnärer och filosofer som hyllade maskinen, det blänkande stålet, den mekaniska rörelsen och de möjligheter som den industrialiserade staten gav. De hyllade även Den Stora Katastrofen – kriget. Många av dem skrev oden till Den Renande Elden, om brinnande städer och floder som flöt röda av blod. Ty ut ur katastrofen skulle en Ny Människa träda, likt fågeln Fenix ur askan, härdad av umbärande och därmed bättre på alla upptänkliga sätt.

Detta går att se i mycket av futuristernas konst. Det kanske kändaste och för den delen kusligaste verket är Umberto Boccionis Kontinuitetens former i rummet (1913). Denna bastanta kopparstaty föreställer en man utan armar men med muskulösa ben samt begåvad med horn och taggar som syntes evolverat för att skydda honom mot en ogästvänlig omvärld. Ansiktet är en uttryckslös hjälm och kroppen ser ut att röra sig framåt mot ett enormt tryck via sin rena Vilja. Den Nya Människans seger över materian. Det kusliga med detta verk är framförallt om man sätter det i förhållande till de umbäranden italienska soldater skulle genomlida två år senare i alperna. Mot den stålstorm som det industrialiserade kriget kunde släppa loss hjälpte rakt inte den enskildes Vilja.

Efter kriget dök det upp en märklig form av litteraturgenre som spred sig framförallt i Centraleuropa. Denna var Frontskildringen. Denna typ av böcker var inte av Remarques karaktär utan bör snarare liknas vid efterapningar av Ernst Jüngers literära alster. Regelmässigt handlade Frontskildringen om unga män som fjunig drog ut i världskrigets krevadmoln och härdade kom hem. Fienden var egentligen inte soldaterna på andra sidan ingenmansland utan snarare de kvinnor och judar som väntade där hemma. Dessa var svaga men farliga varelser som i Frontlitteraturen behövde tuktas och bekämpas. Detta då de via lockelser och degenerering stod i vägen för Den Nye Mannen.

Futuristerna och Frontskildrarna var helt och klart på högerkanten. Man ska dock inte inbilla sig någonting sådant som att vänstern var förskonad från tanken om Den Nya Människan. Tvärtom faktiskt, detta då en av 1900-talets många egenheter var att mycket av det mest extrema politiska idégodset gick att återfinna på båda sidorna av det politikska spektrumet.

Så kom man även i Sovjetunionen att sträva efter Den Nya Människan. En skillnad mellan kommunister och futurister var att där de sistnämnda sökte den Underbara Katastrofen för sina mål ville de förstnämnda snarare konstruera övermänniskan. Detta skedde ibland oerhört bokstavligt. Maskiner konstruerades t.ex. i vilka man skulle placera en arbetares arm i. Sedan skulle maskinen tvinga armen upp och ned i flera timmar tills arbetaren rent instinktivt skulle kunna slå det perfekta hammarslaget. Andra, och obehagligare, försök gjordes på biologisk väg. Så ska den berömde sovjetiske agronomen och kvacksalvaren Trofim Lysenko försökt blanda schimpanser och människor i ett försök att skapa en slags supersoldater som skulle leveraras till den röda armén. Gulag var för övrigt även det något som användes för att göra om mänskligheten – i varje fall inledningsvis. Tanken var att klassförrädare och annat oknytt via hårt arbete skulle gå att omvända. De som råkade dö i processen var självfallet för veka till och börja med för att passa in den Ny Sköna Värld Lenin m.fl. sökte skapa.

Kommunisterna skilde sig även från futuristerna på ett annat sätt. Futuristerna tänkte sig nämligen att de dåliga i mänskligheten och de veka människorna skulle utrotas via Den Stora Katastrofen. Kommunisterna i Sovjetunionen (och Kina, Vietnam, Kampuchea, osv, etc.) var återigen mer handgripliga. Den utopi de lovat Folket ville ju nu inte dyka upp vilket givetvis måste bero på sabotage varpå terror mot sagda Folk var den lösning sovjetiska politiker kunde komma på. Men till och med i terrorn fanns även drag av vägen mot den Nya Människan. Ty den gamla mänskligheten var enligt kommunisterna nerlusad med diverse ogräs som måste utrotas. När detta väl var gjort skulle bara de rena återstå, övertalade av propaganda och härdade av lidande.

Den andra sidan av det totalitära myntet, nazismen, var givetvis inte annorlunda på den här punkten. De kombinerade dock futuristernas katastrof med kommunisternas handfasthet. Ty nazisterna trodde att man på vetenskaplig väg skulle kunna förbättra och rena mänskligheten. Ett exempel på hur detta skulle gå till var faktiskt den nazistiska välfärdsstaten som syftade till att hålla arierna rena och hela. Ett annat var Aktion T4, nazisternas eutanasiprogram, som skulle rensa ut det som i deras värld förblev orent ur folkstammen: utvecklingsstörda och vansinniga. De olika försöken att få bort judarna ur Tyskland som ändade i Förintelsen var givetvis även de något som åtminstone delvis gjordes för att på lång sikt kunna skapa en Ny Människa.

Detta var dock handgripligheterna. Den stora katastrofen var givetvis det krig som Hitler alltid tänkte sig skulle utkämpas förr eller senare – helst mot kommunisterna i öst. Då kriget ansågs vara både härdande och renande planerade man från början för att det en dag skulle drabba Europa återigen. I detta syfte byggde man bl.a. monument över de många man antog skulle stupa i kommande konflikter men just nu hade den dåliga smaken att leva. När det tredje riket sedan gått segrande ur den Underbara Katastorfen tänkte sig Hitler och framförallt Himmler att kriget likväl skulle fortsätta. De nationer Nazityskland förslavat skulle man från och till bekämpa i en slags lågintensiv krigföring, allt för att se till att den tyska folkstammen hölls ren.

I och med Nazismens apokalyptiska sammanbrott är det lätt att tro att drömmen om den nya mäniskan blev ett avslutat kapitel. Detta är dock en naiv tro. Samtliga kommuniststater (särskilt det Demokratiska Kampuchea) mördade för att få bort den gamla ruttna mänskligheten och skapa den Nya Människan som skulle kunna skapa Den Nya Världen. Man ska ej glömma att de steriliseringsprojekt av återfallsförbrytare och otursamma som bl.a. ägde rum i Sverige långt in på 1960-talet var ett utslag av precis samma grundtanke – hoppet om att kunna skapa en ny mänsklighet genom att rota ut det dåliga.

Det otäckaste med alla dessa försöka att via våld eller katastrofer uppnå den nya och bättre mänskligheten är att de flesta av mörkermännen som låg bakom dem faktiskt på allvar syntes ha mänsklighetens bästa för ögonen. Till och med Hitler trodde att han gjorde det han gjorde för Folkets bästa, det var bara det att en väldig massa andra folk skulle behöva gå under för utopins skull. Men när detta väl var gjort skulle blott de rena återstå. De rena skulle utgöra mänskligheten. Det kusligaste är alltså att de kunde övertyga sig om att det de gjorde utfördes av nödvändiga, rentav altruistiska skäl.

Nu är de stora projekten dock över. Ingen skulle idag försöka sig på att skapa en Ny Människa. Detta gör att när vi ser ut över den brutala, giriga och småsinta mänskligheten får vi vara nöjda med den människa vi har.

Och tacka gud för att vi inte söker skapa en Ny.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: