Skip to content

Prestigen

2 juli, 2012

När den holländske apotekaren Christean Porret avled 1628 lämnade han efter sig ett större dödsbo. Utöver pengar, egendom och lösöre fanns där ett kuriosakabinett. Inför utförsäljningen av detsamma återfann man i detta (utöver ett otal målningar och snäckskal) en fågel utan ben, noshörningständer, en boll av ebenholts, en liten krokodil, en stor krokodil samt ”ett enastående bo fyllt av märkliga små varelser”.

Kuriosakabinett är eller var ungefär vad det låter som.  Kabinett fyllda med kuriösa föremål. När vi svenskar plundrade Prag 1648 lyckades vi bland annat få med den österrikiske kejsarens kabinett som bl.a. innehöll en mumie. Föremålen var med andra ord ovanliga och därtill ofta dyra, det var knappast den arma bondebefolkningen som hade råd med objekt värdiga ett kuriosakabinett. Nej, snarare var det adeln, kungarna och i fallet Holland den välmående, urbana medelklassen.

Kabinetten var alltså fyllda med prestigeobjekt. Det jag menar med prestige i detta fall är inte bara föremål eller egenskaper som är dyra utan de ska därtill även vara ovanliga. Inte minst finns det i själva samlandet något av draget att föremålen är sådant som andra inte har.

Men som sagt behöver det prestigefyllda ej blott handla om objekt. Egenskaper kan utan tvivel bära på en viss prestige och det gäller därtill sedan länge. I Grekland har man t.ex. återfunnit en gudastaty från tusentalet f.kr. omgärdad av krukskärvor. På dessa fann arkeologer tillsynes slumpmässiga ord nedklottrade i stil med ”hera”, ”alfa, beta, zeta”, ”vin” eller dylikt. Forskarna kunde för sina liv inte begripa vad som menades med detta. Gåtan löstes dock när man fann en skärva med texten ”jag Krotos skrev detta”. Det var då man förstod. Förmågan att skriva var så ovanlig att beviset för sagda egenskap ansågs vara en fullgod offergåva till gudarna. Att kunna skriva var alltså en färdighet med en hög grad av prestige.

Mer handfasta exempel på prestige är givetvis de tempel, triumfbågar och palats som framgångsrika romare bekostade för att ära gudarna och i förlängningen sig själva. Längre norrut framstår prestigen lyst igenom i form av de otaliga gravfynd som gjorts från hela nordvästeuropa. Dessa kunde vara enkla i form av broscher eller dolkar men kunde även vara nog så bombastiska i form av svärd, skepp, hästar, trälar, rustningar och hustrur. Föremålen var i dessa fall sannolikt tänkta att hjälpa de döda på deras väg mot den andra sidan men tycks även till viss mån grävts ner för att visa att man ö.h.t. hade råd att gräva ner dyrbara föremål.

Under medeltiden fortsätter denna tradition av prestigen efter döden på ett annat sätt. Till vanligheten var nämligen att adelsmän och kungar som stod i begrepp att avlida donerade mycket av eller till och med hela sin förmögenhet till kloster och kyrkor för att dessa skulle be för de avlidnas själar under en längre tid. Återigen handlade detta dels om att få munkarna att övertyga gud om lämpligheten i att låta den döde undslippa skärselden men dels var det även någonting prestigefyllt att kunna ha mässor för den egna själens skull.

Och att detta uppfattades som någonting viktigt är det ingen större idé att förneka. När den lilla staden Dubrovnik på 1300-talet underkastade sig Ungern var ett av ungrarnas krav för att ge stadsborna beskydd att dessa skulle sjunga den ungerske konungens lov tre gånger per år i sina kyrkor. Detta krav sattes i paritet med den inte blygsamma årliga donation som Dubrovniks borgarskap skickade till den ungerska kronan.

Som nämnts ovan var prestigen främst något som rörde de rika vilket under medeltiden främst gällde adeln. Men under tidigmodern tid fanns där även, och allt mer, borgarskapet som konkurrent om prestigeföremål och egenskaper. Adeln kunde dock komma undan med den prestige de ansåg sig vinna på ärans fält då de av tradition var de som skulle leda män i krig. När adeln under 1700-1800-talen i många europeiska länder blev fattigare samtidigt som borgarna blev rikare återstod i vissa fall blott kriget som den sista adliga utposten. Så t.ex. kunde brittiska adelsmän inför Krimkriget köpa officersbefattningar – någon utbildning ansågs inte alltid nödvändig då militära kvalitéer antogs finnas i det blå blodet. Det kan även vara en av anledningarna till att när en stridvagnsprototyp (dvs. svaret på den fråga som var det första världskriget) förevisades för den brittiska generalstaben 1912 så avfärdades denna med kommentaren ”thats not cricket!”.

Sedan kan även prestige vara någonting som kan förekomma på nationell snarare än individuell nivå. Mary Kaldor påpekade detta när hon skrev om den Barrocka Arsenalen. Det hon var ute efter var att atomubåtar, kärnvapen och hangarfartyg är både dyra och komplicerade saker med en imponerande förstörelsekraft men att de samtidigt är ganska dåligt rustade för att lösa lokala taktiska problem. Det som var hennes slutsats var att dylika tingestar inte byggdes av försvarmässiga skäl utan snarare för den nationella prestigens skull. När man ser Indien, Kina och Brasilien (länder vars befolkningar till stor del lever i ett svårartat armod) bygga hangarfartyg så det står härlig till förstår man vad hon menade.

Men i vad ligger då dagens prestige? Jag tror att den precis som mycket annat blivit långt mer individualiserad. Om man är aktiv på Stureplan är det kanske att vaska en flaska fin champagne. Om man är lärare är det kanske att få vara med i ”9A”. Om man är politiskt aktiv är det kanske att bli vald. Men vad jag i grund och botten tror att det handlar om är få göra det man vill göra och ha råd att köpa de saker som man vill ha. Om dessa aktiviteter och föremål därtill är ovanliga och svåruppnåliga bär de på prestige.

Detta leder även till att jag bör betrakta min lägenhet som ett prestigeförmål. Ty i vardagsrummet återfinns mina bokhyllor, fyllda med böcker jag köpt och läst. För egen del är prestige detsamma som den svårerövrade kunskapen och prestigeföremål detsamma som böcker.

Med andra ord finns där på ett mycket personligt sätt ett kuriosakabinett, fyllt med ovanliga, dyra och för mig dyrbara föremål. De föremål som utgör grunden för vad jag uppfattar som Prestige.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 8 juli, 2012 12:33

    Bra skrivet, dessutom med hög igenkänningsfaktor vad gäller boksamlandet.

    Angående de benlösa fåglarna var det tydligen vanligt att den som skötte själva uppstoppandet av diverse exotiska fåglar helt sonika fimpade benen på dem innan de sändes till Europa. Om man ska tro Simon Schama (och det ska man givetvis) gav detta upphov till en rätt hätsk debatt om huruvida de hade ben eller ej i vilt och levande tillstånd.

    Varför man gjorde detta tycks oklart, kanske var de lättare att packa utan ben. Man kan riktigt se någon slut holländare i kolonierna som gnuggar händerna i förtjusning inför utsikten till ytterligare vinstmaximering på en handel som redan måste ha varit mycket lukrativ.

    • 8 juli, 2012 17:12

      Hehe, jo det där med fåglarna är lite kul. Anne Goldgar menade att det (som du nämner) hade med paketeringen att göra, sen är det inte svårt att tänka sig att många nog kunde tänka sig att tro på utsagor om benlösa fåglar från främmande länder. Det var ju s.a.s. så mycket annat som var märkligt som kom därifrån.

      Det jag undrar är vad det där boet fyllt med ”märkliga små varelser” kan ha varit för något. Bin och gettingar borde ju skribenten kännt igen. Av beskrivningen låter det snarare som om det handlar om älvor…

      • 8 juli, 2012 19:58

        Nej, om den ligger bredvid ett enhörningshorn höjer man ju inte precis på ögonbrynen åt en benlös fågel…

        Ja, det är en mycket bra fråga, och det är minst lika intressant att fundera på vad han trodde att han köpte.

        (För övrigt ska det vara slug holländare och inget annat. Jag kommer inget vidare överens med pekskärmar…)

  2. 10 juli, 2012 09:17

    Mycket trevligt skrivet. Om du är intresserad av ämnet kan jag rekommendera att dyka vidare in i begreppen status och identitetskonsumtion (Daniel Roche, Daniel Miller och Bourdieu)
    Jag vet att du aldrig kommer erkänna detta så jag får väl inofficiellt välkomna dig till the Lingustic turn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: