Skip to content

OI, TI, GI och TIF går på bio (och hamnar på högstadienivå igen).

30 oktober, 2012
tags:

Filmen som skulle avnjutas var Paranormal Activity 4. Döm mig nu inte för detta, käre läsare. Jag gillar de filmerna. De får mig att sitta på ända, gör mig skrämd, är välspelade och (viktigast av allt) har karaktärer som man tycker om och sålunda inte vill ska dö (vilket de givetvis gör).

(Kort recension: Många hatar den här filmen. Två legitima invändningar finns: a) filmen kommer inte med någonting nytt och b) kameraarbetet görs sämre. Den första är dock inte ett problem för mig då jag gillar de andra filmerna och tycker att ”samma” är bra. En invändning som inte är legitim är att PA4 är mindre realistiska än de andra filmerna i serien. Filmerna handlar om demonisk besatthet så realism är irrelevant. Sammantaget var filmen bra. Den var skrämmande och välspelad, gillar man de andra filmerna gillar man förmodligen den här. Ingenting för mina, eller någon annans, föräldrar).

Mitt sällskap bestod av Germanofil Idiot (GI), Tranquill idiot (TI) och dennes flickvän (TIF). Jag och GI hade en fredagkväll året innan sett Paranormal Activity 3 på bio vilket visade sig vara ett enormt misstag. Filmen i sig var mycket bra men publiken var ett skämt. Detta var givetvis p.g.a. att människor i tonåren på en fredagkväll är lediga för veckan och sålunda kan gå och se skräckfilm i stora flockar. Jag har aldrig varit med om att det skrikits, pratats och vrålats så mycket när jag sett på bio som då.

Så visa av erfarenhet förordade undertecknad och GI att vi skulle se det hela på en måndagkväll när Linköpings tonåringar förhoppningsvis nannar. När vi sedan kom in i salongen och såg att biopubliken till största del var yngre än oss började vi ana oråd.

För saken är den att när man ser på skräckfilm får man låta mycket. Man får skrika när det är otäckt. Det är inget problem utan bidrar snarare till upplevelsen, i mitt tycke. Skriken blir lite grann som skrattspåren i dåliga tv-komedier, plus att jag hoppar till som tusan ifall någon tjuter av ångest bakom mig.

Så skrika det får man. Vad man fan inte får göra är att hålla på och babbla när det inte är läskigt.

Raden bakom oss bestod av nio unga damer i gymnasieålder. De sex som satt bakåt-höger var ett bra exempel på bra skräckfilmspublik (de skrek för att de var rädda). De tre bakåt-vänster var bra exempel på dålig skräckfilmspublik (de skrek för att det är kul att skrika). Därtill hade de sistnämna en tendens att babbla en väldig massa när det inte var läskigt. Detta är illa i alla filmsammanhang men katastrofalt för just PA-filmerna. Dessa filmer bygger på att en kuslig känsla byggs upp, ofta i flera minuter, för att sedan explodera i något obehagligt. Om någon då sitter och pratar om annat förstör detta helhetsupplevelsen en smula. Därtill bör påpekas att om man ska kommentera en film kontinuerligt hjälper det om man gör detta med humor. Detta är dock någonting tonåringar saknar eftersom de inte är begåvade med ett sinne för proportioner. Det som ska vara en rolig kommentar bemöts inte med skratt utan snarare med ”Vad sa mänskan? Åh, hon försökte vara rolig. Så pinsamt för henne”.

Ca 5 minuter in i filmen:

Germanofil Idiot (högt och innerligt om damerna bakåt-vänster): De måste ”.

Ca 20 minuter in i filmen:

Fjortistjej X (FTX): ”Meh! Asså honba, liksom, typ, flög, åabba,  oh my GOD, liksom typ”. (OBS! detta är en analys av filmen).

Fjortistjej Y (FTY):  ”Ameh, det var ju typ, liksom, BAM, asså, fan, så jävla, POW, asså. Yao”. (OBS! Detta är respons på ovannämnda analys).

Fjortistjej Z (FTZ): A, p’sis.” (OBS! Detta är ett övervägande och en utvärdering av analys samt respons)

Tranquill idiot: TYSTH!”

Kvinna i publiken: ”Precis! Håll käften!”

Okänd Idiot: ”TYST!”

Ca 40 minuter in i filmen:

FTX, FTY, FTZ: ”GALLSKRIK, GALLSKRIK, GALLSKRIK, SNACK, BABBEL (YAO), FLAMS”

Man i publiken: Men kan ni vara tysta nu, ni förstör för oss andra!”

FTX: ”Meh! Vi kanske är typ rädda liksom!”

OI (i sin minst pedagogiska stund): ”Jamen, gå och se en jävla disneyfilm i så fall – det är fan femtonårsgräns på den här”

FTX, FTY, FTZ: ”Upprört babbel, disneyfilm, upprört babbel, kivandes, disneyfilm, kränkta känslor (yao), disneyfilm, mutter.

Vid det här laget gick Tranquill Idiots Flickvän rättrådigt och informerade personal om att det var anarki i biografen. Personal dök upp. Tystnad rådde. Denna höll dock bara i sig i en kvart, sedan utbröt kakafonin igen vilket ledde till att ungefär 70 minuter in i filmen frös bilden plötsligt. Lampor tändes och två bioanställda dök upp.

Väldigt, väldigt, trött bioanställd (VVTBA): Var det de eller?”

Man i publiken: ”japp”.

FTY: Vaddå, det var fan inte vi som lät, yao!”

VVTBA: ”Hur många här inne tycker att det var de tre tjejerna på fjärde raden?”

HELA BIOGRAFEN RÄCKER UPP HANDEN

FTX: ”Meh! Det var fan inte vi som lät, det var de andra”

OI: (Skrattar högljutt)

Biografen: (skrattar också)

FTY: Asså, jävla svennejävlar…”

OI: Oooh, den sved som fan, var du tvungen att klura på den länge eller var det bara inspiration?”

FTY: ”Det här är fan, typ, asså, liksom, vahetere, grupptryck! YAO!”

GI: ”Yao?”

OI: ”Yao.”

TI: ”Yao!”

VVTBA: ”Okej tjejer, men vi gör så här. Antingen går ni nu eller också väntar vi på att polisen kommer”.

TI (till VVTBA, engagerat): ”Det finns säkert några glada väktare utanför du kan fråga!”

OI (nu mycket entusiastiskt): ”Jaaa! Tänk om det är [KILLE VI KÄNNER SOM ÄR VÄKTARE].

GI: JA! Han kan komma med fjäderbatongen!”

FTZ: ”Asså, jag har fan betalat pengar för att se den här filmen…”

GI (vänder sig mot FTZ och talar lugnt och pedagogiskt): ”Pappas pengar”.

FTZ: ”Va fan sa du!?”

GI: ”Du har betalat med pappas pengar.”

FTZ: ”Jag ska fan dra dig i håret!”

GI (som består av 100 kilo muskler och illvilja): (skakar på huvudet, vänder sig mot bioduken).

VVTBA: ”Ni andra, vad tycker ni? Ska vi vänta på väktare eller ska vi göra så att alla förutom tjejerna får en fribiljett så kan vi se färdigt på filmen?”

Publiken grymtade på detta som ett kollektiv och gjorde ljud av sig att tycka att det hela lät som en bra lösning.

TIF (trött till imbecillitetens gräns på hela villervallan men likväl lugn): ”Nej. Så ska vi inte göra. De måste lära sig orsak och konsekvens. Så att de förstår någon gång”

FTX: Meh! Din jävla… jävla… jävla… FITTA!”

OI (känner sig konstruktiv): ”Ja nu var du jävligt kreativ va? Såna där ord använde jag också när jag var tolv, är det några fler ord du lärt dig idag som du vill redovisa!?”

FTX: ”MEH! Du har fan, typ, fan, asså, fan glasögon!”

Den mognaste diskussionen i mitt liv följde. Och hela fortgick. Och fortgick. Och fortgick. Till slut blev lösningen att alla fick gratisbiljetter (förutom FTX, FTY och FTZ) och vi kunde se färdigt filmen. Vid de laget hade TI och TIF tråkigt nog tröttnat sedan länge så de hade helt sonika gått.

På vägen hem genom oktobernatten synade jag och GI våra gratisbiljetter under tystnad.

OI: ”GI?”

GI: ”mutter, mummel, mutter,ja?”

OI: ”Vi gick fan plus på det här!”

Annonser
15 kommentarer leave one →
  1. 30 oktober, 2012 18:16

    Som Hans Wiklund uttryckt det är detta att film skulle vara bäst på bio ”den grövsta lögn jag hört i hela mitt liv.” Av just det ovanstående skälet.

  2. bucharga permalink
    30 oktober, 2012 22:37

    Älskar beskrivningen av mig själv som ”hundra kilo muskler och illvilja”! Hoppas vid gudarna av jag aldrig möter de där tre brudarna igen, yao. Jag tror att jag kommer få ångra mig då…

  3. lucidor permalink
    30 oktober, 2012 23:12

    Hahaha, och sen sitter man sämre på bio också…

  4. lucidor permalink
    30 oktober, 2012 23:14

    F ö måste jag tipsa om strategispel light: http://unityofcommand.net/

    Tar inte hela evigheten, och man kan morskt skicka runt sina tanks över hela brädet. Att vara out-of-supply har aldrig varit så roligt. Demo finnes, spelet är inte så farligt dyrt heller.

    • 31 oktober, 2012 15:31

      Hm, ser skoj ut. Jag har fastnat i Skyrim det senaste kvartalet och det var sålunda ett tag sedan jag körde strategispel. Det senaste var nog Company of Heroes. Min anglofobi tilltrots är engelsmännen nog det roligaste laget i mitt tycke – avancera, gräv ner trupperna, bygga artilleri, använd detsamma, ridå.

      • lucidor permalink
        3 november, 2012 16:14

        Den s k turtletaktiken? Skyrim var rätt skoj. En del uppdrag dock mest transportsträckor dock. Min dator är lite på gränsen, men det flyter när det väl är laddat. Moddar du nåt?

      • 5 november, 2012 18:39

        Ja, precis den! Jag gillar att se datorn villa in sig i mina diaboliska försvar.

        För min del är det själva transportsträckan som är lite av grejjen med Skyrim. Gillar den lite Tolkien-artade känslan av Resan.

        Eftersom jag är mest på konsolerna nu förtiden blir det inte så mycket moddande. Minns dock med glädje de otaliga som fanns till CS. Herrn själv?

      • lucidor permalink
        16 november, 2012 08:29

        CS spelade jag en del. Har själv en liten spelsvacka och spelar just nu ovan nämnda strategispel, Legends of Grimrock och L4D2 med flickvännen och hennes syster och svåger.

        Jag gillar också det långsamt metodiska. Om du spelat Dawn of War, så vet du att Imperial Guards är roligast. (Fast egentligen är Orcs charmigast)

      • 16 november, 2012 14:46

        Det där är en aspekt av vuxenheten som jag aldrig hade kunnat ana när jag var tonåring; nöjet att spela tv-spel med sin flickvän. I mitt hushåll är det framförallt (och som sagt) skyrim, starcraft och left 4 dead som är umgängesspelen.

        Ang. DoW tycker jag nog guardsmens charm främst är det är så oändligt synd om dem. Vad har de? Undermåliga vapen och mer eller mindre inget kroppsskydd. Vad möter de? Demoner, rymdalver, Marines, fan samt dennes moster.

      • lucidor permalink
        16 november, 2012 15:15

        Fast de har styrka i nummer och rätt bra fordon. Kanske ingen tröst för den stackars gardesmannen som gör chock mot orkerna i human wave tactics, i och för sig…?

      • 21 november, 2012 08:16

        Ja, jo det är väl främst de där bajonettanfallen mot tio meter höga demoner jag tänker på. I fluffen går de åt i miljontals per slag, kommentaren som följer är ”we have reserves”.

  5. Grå Riddare permalink
    2 november, 2012 23:26

    Det verkar vara standard vid Paranormal activity filmerna. Jag och min sambo såg den för några veckor sedan, och våran upplevelse påminde i stort om den du beskriver. Först trodde vi att vi var i fel salong då majoriteten av besökarna var ca decenniet yngre än oss. Personalen var inne vid ett flertal tillfällen fast filmen avbröts aldrig som hos er Jag har nog aldrig varit så positivt inställd till aga som under det biobesöket.

    • 5 november, 2012 18:43

      Det var inte igår!

      Jag tror ditt konstaterande om ”decenniet yngre” förvisso kan spegla det faktum att vi börjar bli gamla…

      Men om jag tolkar din kommentar rätt antar jag att du anser att GI:s utvärdering om behovet av fosgengas och napalm träffande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: