Skip to content

Manlighet och epik i vardagen (Eller: varför jag ska bli rörmokare)

26 november, 2012

Vad är det för fel på mina vänner? En har varit i Afghanistan, en ska till Afghanistan, en vill till Afghanistan. En annan ska doktorera i naturvetenskap.

Jag förstår i och för sig dragningskraften till det militära. Det är något av ett väldokumenterat faktum att jag fann värnplikten vara en av roligaste perioderna i mitt liv. Kulspruteeld och handgranatskast, det kändes manligt. När man såg fem Leopard II:or vråla genom tjock snö och som infanterist gjorde stormningar av hus, det var episkt.

Och ja, jag tycker att Ernst Jünger skrev riktigt bra böcker!

Men sen har det fan gått utför med både epiken och manligheten och med anleding av föregående inlägg kan det kanske vara värt att reflektera kring detta. Ty, om det nu är så att många män känner en viss dragning till gångna stordåd, Episka Bragder utförda av Män med Riklig Kroppsbehåring, kan det kanske vara fruktbart att fundera kring hur det står till i den egna vardagen vad beträffar tillgången på manlighet och epik.

Behåringen kan vi lämna därhän.

Själv är jag ju nu ytterst välsituerad att göra en sådan reflektion. Jag tycker det är intressant med militaria, har gjort lumpen, gillar öl, har ett fullt utvecklat skägg och förstånd. Kort och gott är jag en härförare, en titan, en främste bland likar, en gudason, en ättling av snöstorm och frost!

Sen finns det kanske en och annan avvikelse i ovannämnda beskrivning.

T.ex. spenderade jag just en lördagkväll med att städa ett kök. Med tandborste (jamen det blir ju så mycket bättre då och det är ju så sjukt tillfredställande när man ser en gråbrun sås flyta bort från listerna).

Det är kanske vuxet, men det är ju kanske inte så manligt eller episkt.

Inte nog med det. Jag har insett storheten med uppblåsbara galgar och sålunda köpt fler sådana än de som redan fanns i min ägo (jamen de är ju skitpraktiska när man är i tvättstugan och ska hänga skjortor, det torkar snabbare och blir inte lika skrynkligt).

Det kanske är förståndigt, men det är ju kanske inte så manligt eller episkt.

Och hur införskaffades dessa? Jo, via den organiserade veckohandlingen som går av stapeln varje helg (Jamen det är ju asbra, då behöver man ju inte gå till hemköp varenda dag för att handla, dessutom planerar man vad man ska äta under veckan).

Det kanske är praktiskt, men… ja du förstår säkert, käre läsare.

Det råder alltså ingen inflation av manlighet eller epik i vardagen. Man gör sina ansatser ibland. Dock är problemet att ”manligt” ofta är synonymt med ”korkat” och ”episkt” med ”fånigt”. Det sistnämnda är därtill svårt att få till i en medelgrå vardag. Epik kräver på något plan Dåd som ska uträttas och dessa är Sverige ganska torftigt begåvat med efter tvåhundra år av fred.

Det närmsta man kommer det är väl de där arga lapparna man skriver i soppsorteringen (nu bor jag förvisso granne med kreatur/studenter/orcer/hundar som är för orkeslösa för att ta de där sista svåra stegen till inkastet utan finner det för väl att slänga sitt avskräde direkt på asfalten utanför. Med blöjor i påsarna. I regnet).

Manlig känner man sig väl däremot ibland. Oftast när man gjort någonting dumt. När jag står och nyfiket undrar vad en matberedare kan vara för någonting tackar jag gud och ödet för min flickväns tålamod. Förvisso är ju nu okunskap om köksutrustning en klassiskt manlig egenskap, men det kanske inte är en just positiv sådan.

Tvärtom har den senaste tidens positiva känslor snarare kretsat kring husmorslycka, t.ex. när jag nu på senare tid lyckats klura ut hur man gör diverse grönsakssoppor.

Det närmsta jag kommit att känna positiv manlighet på senare tid är nog när jag sprang 5 km på skogsstig. Regnet öste ner, leran påminde om Passchendale och Jag Framhärdade, väderleken tilltrots.

Intrycket förtogs väl nu en aning av att jag kände mig tvungen att äta en tub ballerinakakor efteråt. Som tröst. Med mjölk till. Under en filt. Framför tv-spelet. Därtill kändes kanske själva springandet manligt men just episkt var det då inte. Det var blött och kallt, men inte så mycket mer.

Som sagt gillar jag i och för sig öl vilket förvisso är manligt och kan leda till en del episka fyllor. Men här bör väl invändas att fyllorna blivit färre och att de få manlighetspoäng jag får via mina dåliga levervärden förtas av att jag inte har ett körkort (det har däremot min flickvän).

Sen bara en sådan sak att jag håller på och utbildar mig till lärare. Att detta är ett kvinnoyrke kan utläsas via de usla lönevillkoren. Och för att lägga sten på börda kan konstateras att både elever, kollegor och flickvän konstaterat att jag ”fnittrar så gulligt” när jag tycker att någonting är kul.

Så i min vardag är det tusan långt ifrån både manlighet och epik. Är det avsaknaden av detta som driver in alla mina vänner i armén?

Kanske, och det trodde jag. Men sedan skedde en Händelse som fick mina tvivel att skingras. En bragd av oöverträffad epik och manlighet. Vårt badrumshandfat hade nått en kritisk massa av hår, mögel och annat matnyttigt. Min flickvän stod rådvill, att borsta tänderna över diskbänken framstod som en sannolikhet inom överskådlig tid. Men se! En barbröstad karl stegar in. Med sina Bara Händer slet han upp avloppet. Med sina akademikerfingrar (valkiga av böcker och uppsatser) rensade (alternativt dräpte) han stoppet. Sedan följde ett dåd som sällan beskådats. Han satte ihop avloppet igen! Och det läckte inte!

Denne Leonidasfigur var Jag! Armén kan vänta, jag ska bli rörmokare istället!

Annonser
12 kommentarer leave one →
  1. svärmor permalink
    27 november, 2012 11:27

    ….och du är bästaste svärson!!!!!!

  2. 27 november, 2012 13:01

    Känslan när man lyckas plocka ihop vattenlåset utan att det läcker är svår att klä i ord…

    • 27 november, 2012 13:12

      Ja… Inte ens min skaldkonst kan göra den rättvisa…

    • 27 november, 2012 16:08

      Håller helt med. Då är det bara vedkubben och 60 kubik stock och stubbe som väntar 🙂

      • 27 november, 2012 16:34

        En hjältes väg är en vedig stig?

      • 27 november, 2012 18:45

        Belöningen en välfylld vedbod. För övrigt en känsla helt i paritet med det icke-läckande vattenlåset…

  3. 27 november, 2012 23:57

    Helt jävla episkt. Alla dina inlägg borde vara som detta.

    • 28 november, 2012 08:20

      Tackar fröken prick. Dock är det lite väl mycket november för att ditt krav ska vara möjligt att operationalisera.

  4. 28 november, 2012 22:07

    Ååh du store manlige karl med en bringa av stål…. Kan du inte komma hem till mig och fixa mitt avlopp så jag slipper? 🙂

    • 29 november, 2012 11:35

      Flattery will get you everywhere.

    • 3 december, 2012 14:25

      @Koreanen: Har inte du en egen KARL att fjäska för?! 😉 Men, du får förstås låna min anytime!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: