Skip to content

Apan och upplysningen

19 december, 2012

Minns du, käre läsare, när Breivik fick sin första diagnos? Man talade då om paranoid-schizofreni om jag inte missminner mig. Denna diagnos väckte viss upprördhet ifrån många psykologer då man ansåg att människor med den diagnosen inte kunde planera ett Utöja. Där fanns även en oro från allmogen att Breivik inte skulle kunna bli prövad som tillräknelig och sålunda få en dom som placerade honom på rättspsyk.  I den debatten fanns en intressant sak att återfinna. Det var upprördheten över blotta tanken att Breivik skulle kunna tänkas vara frisk. Inte klentrogenhet utan upprördhet.

Ungefär samtidigt kom några av de obehagligaste bilderna från Syrien. Dessa var bilder på män med stora skägg och svällande muskler som glada i hågen stod i begrepp att för Assads räkning utföra etnisk rensning av fiendegrupper. Det obehagliga med dessa bilder var på många sätt det uppenbara machopatos som dessa män uppvisade. Deras enorma muskulatur var även en källa till oro, detta då den egentligen inte behövs i ett modernt krig men däremot kan vara praktiska om man ska brotta ner kvinnor, barn och gamla. Men ytterligare en kuslighet var hur de var klädda. De bar inte uniform utan snarare en mundering avsedd för vardag eller träning. De såg ut som om de kom direkt ifrån gymmet.

De såg även ut som de as som gick in i Srebrenica -95, även de gärna iförda Bagheerabyxor och Reeboktröjor. Även de med stora skägg, muskler och tankar om den egna manligheten.

Denna typ av förbrytelser är någonting vi gärna kopplar till Balkan och kanske framförallt till Balkans blodiga 1990-tal. Men detta 90-tal och dessa brott var små i jämförelse med vad som skedde i samma region 50 år tidigare.

Har du, käre läsare, t.ex. hört talas om en man som hette Petar Brzica?

Nej?

Har du hört talas om en plats som heter Jasenovac?

Någon i klassen kanske räcker upp handen?

Petar Brzica var anställd som vakt i Jasenovac. Den främsta orsaken till att någon ö.h.t. minns hans namn är att han en natt (29:e augusti 1942) anordnade en tävling. Denna gick ut på att se vem som på snabbast tid kunde medelst kniv mörda flest antal av fångarna i Jasenovac.

Brzica vann genom att knivmörda mellan 670 och 1360 människor.

Jasenovac var ett förintelseläger. Det var dock annorlunda än de som drevs i Polen. För det första drevs det inte av tyskar utan av den barbariska Ustase-milisen, dvs. av kroater. För det andra var offren utöver judar, homosexuella och romer till stor del även serber. För det tredje var det som användes vid mördandet inte gas utan knivar, yxor och hammare.

Under tyskt överinseende drev den kroatiska regimen flera läger men Jasenovac var det största, dödligaste och brutalaste. Jag har ingen lust att beskriva vad som skedde där i detalj (en bättre författare än undertecknad beskrev våldet som ”så obscent att det vore pornografiskt att återge det här”) men liknelsen ”Auschwitz med knivar” låter passande.

De som drev Jasenovac var, som alltid och precis som de som drev S-21 och skötte skjutandet av judar i Östeuropa, dessa eviga, vanliga män.

Detta är även den gemensamma nämnaren för majoriteten av de ovan redovisade förskräckligheter och även majoriteten av alla förövare i alla brott mot mänskligheten. Det är inte demoner och smådjävlar som utför brotten utan vanliga män och kvinnor. Personer som den ena dagen befinner sig på en arbetsplats eller för sin barn till skolan och som den andra iförd samma kläder och med samma personlighet skjuter andra människors barn.

Detta är givetvis obegripligt och det finns många mer eller mindre bra förklaringar till varför människor kan bete sig på detta vis. Jag tror dock att en av de saker som gör dylika dåd så fruktansvärda (utöver det uppenbara) är att vi moderna människor på vissa sätt är sämre beskaffade att analysera dem än människan i den gamla världen. På många sätt har vi ju patologiserat ondskan (psykopati/anti-social personlighetsstörning) och i vår fromma upplysningstro vill vi alltid finna förklaringar som går att lösa med lite pedagogik eller psykologi. Detta gör det än mer fasansfullt för oss när vanliga människor gör saker som vi inbillar oss att bara galningar kan utföra. Människan i den gamla världen skulle bara förklarat dylika handlingar som ”onda” och vara nöjd så. Men vi moderna människor vill ha någonting mer. Vi vill gärna att förövaren ska ha haft en (aha!) taskig barndom (och bortse från alla som haft det men inte blivit massmördare), eller lida av någon (aha!) psykisk åkomma (och bortse ifrån alla som har det men inte blir massmördare). När det sedan visar sig att fullt friska människor kan utföra brott som är bestialiska drabbas vi av en slags dubbel fasa. Dels fasan över själva brottet, dels fasan över bristen på förklaring.

Själv tror jag att vi människor, någonstans inne i våra urhjärnor, fortfarande bär på en hårig människoapa, en varelse som med stenar och benknotor är beredd att slå ihjäl och stympa och bränna och förinta ifall tillfälle ges. Detta trots att vi länge ansträngt oss för att begå exorcism på apan och befria oss från den där varelsen som vill bränna och tära och slå sönder.

Ty när man står inför den avgrund som är historien slås man av att nere i det mörkret närs intet annat än hatet. Inte förklaringar om uppväxt, bokstavsdiagnoser eller frånvararande föräldrar utan den smutsiga eld som är hatet.

Detta är inte en trösterik tanke. Vi vill komma bort från både apan och hans hat. Vi vill blicka framåt och komma förbi det där svarta som präglade våra förfäder.

Men det är även där vi har förklaringen till upprördheten kring Anders Behring Breiviks eventuella friskhet. När vi står inför tanken att en frisk människa kan begå brott som vi själva känner kväljningar vid blotta tanken inför återstår blott två reaktioner: att förtvivla eller bli upprörd.

Jag föredrar upprördheten.

 

 

 

(Och med dessa glada ord önskar jag läsaren God Jul).

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. lucidor permalink
    19 december, 2012 14:31

    God jul, själv, Käre Idiot!

    Det sades av en man visare än undertecknad att den normala människan blott står någon skinkbit och ett par slevar Janssons frestelse från urtillståndet, en laglös vilde.

    • 19 december, 2012 16:22

      God Jul!

      Vem var det som sa det? Oavsett är det sant, julbordet är det som står mellan oss och att Hobbes ska få rätt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: