Skip to content

Hur man vill att det ska vara

12 mars, 2013

Historiker av facket brukar ofta rynka på näsan åt Herman Lindqvist och det gör jag också. Karln må skriva bra men det där med sanningsenlighet och källkritik verkar han finna sövande.

Snarare fastnar han ofta för skrönor och teser som det ö.h.t. inte finns några tillförlitliga källor för. Men det är kanske inte så konstigt. Skrönan är ju ofta tilltalande, den säger kanske inte nödvändigtvis så mycket om hur det var men däremot hur människor nu och då vill att det ska ha varit.

Det finns t.ex. en tes om Sigurdsagan. Ni vet den om hjälten Sigurd som dräper en Lindorm för att rädda en fager mö. På gott och ont finns det ju nu inga Lindormar och funnits har de aldrig gjort. Så var kommer själva myten ifrån? Myter vill man ju gärna finna en grund för, t.ex. att folk berättade för sina barn om troll i skogen och näcken i ån för att ungarna inte skulle gå och leka på farliga platser. Tesen om Lindormen och Sigurd är dock annorlunda. Tanken är att de gamla germanerna, när de satt och ruvade i sina skogsfästingar av trä och timmer, såg ut över de djupa skogarna som fanns kring Rhen och såg ett långt fackeltåg. Fackeltåget var romerska legioner på väg in över limes för att erövra Germania, de var Lindormen. Germanerna var Sigurd, eller Siegfried som tyskarna säger.

Nå, vad jag vet är det hart när omöjligt att stödja den här tesen i annat än gissningar. Germanerna lämnade inte speciellt mycket efter sig i form av skrifter och andra källor som gör att vi kan utröna deras tankar och känslor. Det de lämnade var högar gjorda av sten eller dödskallar, vapen som sänktes ner i mossar samt mängder med broscher som de germanska kvinnorna satte upp sina dräkter med.

Men det är ju lite struntsamma. För tanken med romarna som grunden för en folksaga är tilltalande, eller hur?

Liknande är det med den ytterst skakiga hypotesen om vad det blev av de romerska krigsfångarna efter slaget vid Carrhae. Dessa ska nämligen ha förflyttats till parthernas östgräns i västra Centralasien. Där blev de kvar i åratal men tydligen ska de ha flytt i slutändan. Vart de tog vägen är det ingen som vet, man har tydligen funnit grottmålningar i Kazakstan som kan vara gjorda av romare. Det finns även en kinesisk källa som beskriver hur en främmande armé dök upp från väster några år efter de romerska fångarnas flykt. Denna här ska tydligen ha slagits på ett sätt som påminner om legionärstaktik och vunnit stor ryktbarhet.

Var det nu så att de romerska fångarna flydde från Centralasien, vandrade till Kina och där dog rika och av hög ålder? Förmodligen inte, men tanken är ju verkligen trevlig. Den låter lite för mycket som en äventyrsbok för att man inte ska vilja att den är sann.

Och liknande är det givetvis med Borgiapåven (1492-1503) och dennes familj. Han påstås ha varit en av de mest korrupta människorna i Rom. Han ska även ha alstrat ett otal oäktingar både innan och medan han var påve – inte minst ska han, när behovet föll på, haft ett antal sexuella äventyr tillsammans med sin dotter, Lucrezia. Peterkyrkan ska han sällan använt för mässor men desto oftare för orgier. Roms främsta prostituerade ska ha hyrts in vid dessa tillfällen och vinet ska ha flödat.

Allt detta gör ju reformationen synnerligen begriplig. Borgiapåven, hans föregångare och efterträdare betedde sig så illa att de mer eller mindre provocerade Luther att spika upp de där berömda teserna i Wittenberg.

Det trista är dock att somliga moderna, seriösa och tråkiga historiker nu menar att Borgiapåvens eftermäle (precis som en del sagt om kejsarna Nero och Caligula) blivit offer för den dåtida propagandan. Denna propaganda, som skrevs av humanister och protestanter, har eftervärlden sedan svalt med hull och hår. Orsaken till detta är givetvis att skrönan om den av kättjefullhet förtärde påven är nästan lite för bra för att vara sann vilket leder till att man vill tro på den.

Anne Goldgar har även argumenterat för att det ligger till på samma sätt med den holländska tulpanmanin under 1600-talet. För det alla vet är att tulpaner plötsligt blev värda mer än sin vikt i guld och att hela Holland, ja till och med hela Europa, föll ner i ekonomisk kris när tulpanbubblan tillslut sprack.

Tråkigt nog har Goldgar gått till originalkällorna och noterat att tulpanintresset främst gällde en liten klick botaniskt intresserade individer i övre medelklassen. En del av dessa blev ruinerade när tulpanbubblan brast men den ekonomiska katastrofen drabbade inte mer än något hundratal personer. Det värsta är kanske att Goldgar argumenterar för att katastrofen inte var så mycket till katastrof till att börja med, att priserna på tulpaner aldrig blev så högt som man brukar påstå och att de smaskigaste anekdoterna om tulpankraschen går att datera till 1800-talet.

Det är synd att Goldgar påpekat allt detta. För utöver att tulpanmanin är en sedelärande historia är det där till en bra och rolig historia. Någonting som man kan berätta för folk ifall de vill höra någonting om hur stålliga människor var förr i tiden.

Det finns otaliga fler exempel på detta. En gissning eller en anekdot om en faktisk händelse snappas upp, den blir en tes, en hypotes och någonting som vi i den breda massan omfamnar. Sedan kommer förr eller senare någon trist person och slår hål på det hela och kräver att vi Måste Omvärdera det som skedde, att det alls inte finns något fog att tro att det var som vi trodde och att de sagor, skrönor och anekdoter vi tycker om att höra saknar grund.

Men orsaken till att vi så lätt tror på skrönan och helst inte vill veta av historien är nog att vi även föredrar en berättelse som är god snarare än sann. Att ge historien ett mer mytiskt, mystiskt, humoristiskt och sagolikt skimmer är att göra den mer spännande, mer lättillgänglig och än mer fascinerande.

Inte undra på att Herman säljer så många böcker.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: