Ibland ska man väga sina ord bättre

Min flickvän har en märklig egenhet. Denna är att hon talar i sömnen minst varannan natt. Därtill gör hon detta med öppna ögon. Detta leder till att det ibland är hart när omöjligt att veta om frågor ställda under småtimmarna (”var är osten?”) bör tas på allvar eller ej. Mitt trick har dock kommit att bli att känna efter i hennes nacke medan hon tjattrar på om ugglor, ostar, kärlek och att jag är rolig när jag sover. Saken är nu den att om nacken är svettig innebär det att hon sover, är den det inte innebär det att hon är vaken.

Under middagen igår utspelade sig dock en diskussion som ledde till insikten att man ibland ska väga sina ord bättre.

Okänd Idiot: ”Du skrattade igår och sa att du älskade mig. Sen gav du mig en puss och somnade om. Minns du det?”

Flickvän: ”Nää… Det gör jag inte… konstigt att jag pratar så mycket i sömnen.”

OI: ”Det är rätt lugnt, jag kände efter i nacken och du var svettig så jag oroades inte allt för mycket av det du sa.”

F: ”Usch. Det är läskigt det där att jag svettas så mycket när jag sover…”

OI (som missat någonting centralt i ovanstående menings sammanhang): ”Ja, du svettas verkligen som en gris när du sover.”

F: … (chokerad tystnad) …

OI: ”Oj…”

F: … (chokerad tystnad) …

OI: ”Älskling?”

F: ”DUM!”

(Efter fem minuters hot, mordförsök och invektiv).

F: ”Du kunde ha sagt ’det är inte så farligt’ men du sa: som en gris!”

Etc.

Sålunda: nån dag ska jag upprätta ett vattentätt skott mellan vad jag tänker och vad jag faktiskt säger.

Annonser