Skip to content

Jag är besatt!

22 mars, 2013

Det är alltså inte klassisk besatthet jag talar om, demonjägare utsända från Vatikanen undanbedes.

Nej, vad jag menar är någonting annat. Jag brukar ju ofta prata och skriva om min tendens att ”snöa in på saker”, men på senare tid har jag kommit fram till att det är en beskrivning som inte riktigt räcker. Besatthet passar långt bättre.

Det börjar alltid på samma sätt. Någon presenterar mig för någonting som jag inte stött på tidigare. Jag närmare mig detta med viss skepsis. Långsamt slappnar jag av i närvaro av företeelsen ifråga och låter mig själv sjunka ner i det nya. Sedan är jag fast. Fast länge dessutom. Månader senare vaknar jag upp ur besattheten, ältandes och kallsvettig, och undrar vad tusan det var som hände.

Det är så det går till när jag läser Song of Ice and Fire á 5000 sidor på 1,5 månad.

Det är det som är grunden till att Mass Effect 3 klarades av på två veckor.

Det var det som skedde när jag kom i kontakt med Ofredsår och månader senare hade plöjt igenom Peter Englunds samlade produktion, flera gånger om.

Det är alltid vad som drabbar mig när jag får skriva uppsats.

Det är nog även det som är orsaken till att jag de senaste åtta åren haft svårt att ta mig igenom min vardag utan att lyssna på Gimme Shelter några gånger per morgon – det eller någon mer allmän mental nedsättning.

Besattheten är alltså något som hemsöker mig från och till. Faktum är att jag undrar om inte besattheten kopplat till nyfikenheten är en av de viktigaste drivkrafterna i en människas liv, utöver medvetenheten om att det sistnämnda ska ta slut. Jag tror alltså inte att den är unikt för mig, knappast! Tvärtom bär alla intressanta människor jag känner på någon form av besatthet.

För en del av dem har det lett till musik, för andra till avhandlingar i neurobiologi, för ytterligare andra till imponerande konjakssamlingar och för några andra utlandsmissioner till Afghanistan. Besattheten framstår för mig som någonting synnerligen mänskligt, vår förmåga att drabbas av någontings storhet och vikt kopplat till vår oförmåga att släppa detta.

Det är kanske något nytt. I den gamla världen hade människor säkert sina besattheter. De drömde säkert om vad som kunde ske om de bara fick investera sin lust, sin möda, ja, sig själva i allehanda nödvändig och onödiga projekt. Men på den tiden gick detta inte att operationalisera, svaret på ambitioner blev nog för de flesta människor: ”gå tillbaks till åkern, bondjävel”.

Men idag kan vi inte bara självförverkliga oss utan rent av bli förhäxade och besatta av våra intressen, det där Viktiga som gör att vi kan hålla på som vi gör kan ju någon annan sköta. Inte nog med det, vi kan till och med adla vår besatthet till ett yrke och när vi väl nått detta mål kan vi spendera våra liv med att förbli just besatta i en lycklig kapsel av sådant som intresserar oss.

Det finns ju givetvis en skuggsida av det här. Beskrivningen ovan är ju nästan av ett samhälle bestående av individer med svårartade beroendeproblem. Tänk bara vad som händer den dag Annie Lööf bestämmer sig för att introducera heroin på nationell nivå – vi kommer alla sitta och injicera genom tårkanalerna, besatta av vår nya drog.

Men varför vara så svartsynt? Min egen besatthet är nog ett av mina viktigaste lyten, kanske rent av min karaktär. Den största av alla de mängder av besattheter som ligger och lurar i mitt undermedvetna har de senaste tretton åren varit historia. Vad som började som ett generellt intresse för Andra världskriget har kommit att bli ett specifikt intresse för allt som överhuvudtaget skett samt det som ska bli mitt framtida yrke att förmedla.

Vi ska fira detta, det behövs inga exorcister.

Alltså: skål för besattheten, orsaken till och lösningen på alla livets problem.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 23 mars, 2013 14:04

    På tal om Gimme Shelter, här har du covern jag har tjatat och tjatat och tjatat lite till om http://www.youtube.com/watch?v=9IB6zVMBeao

    • 25 mars, 2013 09:35

      Ok, nu har jag äntligen lyssnat. Den var same same but different. Den var bra, men jag föredrar Stones. Allt annat vore ju hädiskt.

  2. bucharga permalink
    23 mars, 2013 17:06

    Amen, broder!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: