Skip to content

En illustration av vardagsondska (via en tågresa)

26 mars, 2013

(Alternativ titel: om en ganska konstig dag)

Jag skriver ofta och gärna om ondskan i världen. För mig är det någoting som faktiskt existerar, låt vara på ett ytterst oreligiöst sätt. Men det som får en att se ondskans existens är inte genom att läsa om ett mörkt förflutet eller genom att slå på nyheterna. Nej, den sanna ondskan återfinns i vardagen.

Låt mig illustrera:

Jag står på en perrong i Linköping. Snabbtåget stannar gnisslande till och jag börjar förflytta mig till rätt vagn. När vagnsdörren öppnas möts jag av en medelålders man som vrålandes kastar ut sina medresenärers bagage på perrongen. Eftersom jag finner begreppet ”civilkurage” viktigt suckar jag och förflyttar mig rakryggat till en annan ingång.

Väl inne i vagnen har handgemäng uppstått. En annan (visar det sig sedan) salongsberusad man i medelåldern fann det misshagligt att hans datorväska var en del av det utkastade bagaget. Det gastas om ”turkjävel” (trots att delinkventen ser synnerligen svensk ut) och viss kalabalik råder. Trött tågpersonal måste skilja de båda männen åt och de får sättas i varsin vagn.

Jag säger ju det, ondskan finns!

När tågeländet väl kommer iväg (p.g.a. bråket är det nu rejält försenat) visar det sig att jag delar kupé med a) ungefär 11 barn i dagisålder och nedåt b) ett tjog tanter av den där härligt småsura typen som i Sverige av någon anledning konstant åker tåg till olika destinationer av konferensgårdskaraktär på eftermiddagar. Grupp a) skriker och larmar. De minsta kan inte sova eftersom de äldre medlemmarna av grupp a) för så mycket oväsen. Detta leder till att de bidrar till kakafonin och i omgångar väcker varandra – kupén är vid det här laget en kompakt massa av skrik och oljud.

Grupp b) vill dock inte vara sämre. För medlemmarna i grupp b) är minsann inte såna som man sätter sig på hursomhelst. Tro inte det! Nej de agerar istället med all den mognad som ett långt liv på diverse kommunalkontor förlänat dem. Genom att klaga och gnälla precis så högt att jag kan höra deras klagan men absolut inte så högt att grupp a):s föräldrar ska höra.

Ja asså, en annan står ju inte ut med sånt här”. (Jag tänker: I min framtida dikatatur ska vi dag 1 förbjuda användandet av uttrycket ”en annan”)

De här är ju värre än dina; Susanne!” (Jag tänker: Det är uppenbart att Susanne är hackkycklingen i grupp b))

Nä asså, Maggan, om det fortsätter så här så säger jag till.” (Jag tänker: Jamen gör det då, men sluta låta!)

Grupp b) lyckas med detta på ett väldigt effektivt sätt bidra till grupp a):s missljud och de två grupperna skapar tillsammans en symfoni av oväsen.

Jag säger ju det, ondskan finns!

Väl på vandrarhemmet visar det sig givetvis att mitt flerbäddsrum är till bredden fyllt. Detta innebär toppslaf för undertecknad.

De två arabiska herrarna i dubbelsängen bredvid min verkar trevliga, de ler mycket, men kan inte tillräckligt mycket svenska eller engelska för att förstå när jag ber dem att snälla, snälla, släcka sina lampor kring 24:a snåret. De nickar mest med stora leenden.

En svensk herre som luktar starkt av alkohol gör sitt bästa för att förbättra situationen genom att snarka på ett sätt som för tankarna till ett döende ånglok. När han från och till kvicknar till hasar han runt i rummet och ger ifrån sig de ljud som Leif GW Persson brukar använda som prefix i alla sina meningar (för oss konnässörer transkriberas detta bäst som ”mrööh”).

Jag säger ju det, ondskan finns!

Men när jag sitter och pratar med min kära flickvän om världen, varat och vardagsondskan dyker plötsligt den siste rumskamraten upp. Denne är en ung man som ser ut att ha asiatisk härkomst.

Han tittar på mig, ser sig bedrövat om i det övriga rummet samt på dess innevånare. Utan ett ord ger han mig en apelsin och går.

Mumsande på min frukt kommer jag fram till att världen kanske inte är så ond i alla fall…

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. lucidor permalink
    26 mars, 2013 22:42

    Jag gillar din definition av civilkurage! 🙂

  2. lucidor permalink
    26 mars, 2013 22:42

    Jag gillar din definition av civilkurage! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: