Skip to content

After Victory (det är väl inte bara jag som läst Ikenberry och sålunda förstår referensen?)

1 april, 2013

Det skramlas ju med diverse vapen i Östasien just nu. På ena sidan står den demokratiska världen, på den andra står den tungt beväpnade och urfattiga staten Demokratiska Republiken Nordkorea. Nord morrar om att de minsann har kärnvapen, känner att de måste ha fler och minsann kan skicka iväg dem till USA:s västkust. Jänkarna å sin sida surrar runt med B-52:or, B-2:or (etc.) över sydkoreanskt luftrum. Sydkoreanernas uppfattning om situationen går att sammanfatta som att de tycker att den är ”så där”.

Jag tror dock inte att det blir något krig av det hela.

För det finns ju en del problem i bilden ovan. Få (om ens några) seriösa bedömare tror att Nordkoreanerna kan få iväg en a-bomb till Los Angeles. Faktum är att huruvida de Nordkoreanska EPA-missilerna kommer iväg ö.h.t. verkar vara en smula godtyckligt.

Men det är klart att det inte är så jättebra att den sista kvarvarande totalitära staten besitter kärnvapenkapacitet, för även att om det kanske inte är säkert att de kan få iväg en missil så blir situationen ändå tråkig om de faktiskt lyckas. Detta gäller inte minst för Nordkorea självt eftersom ett kärnvapenbombat Tokyo eller Seoul eller för den delen Las Vegas skulle innebära att den norra delen av Koreahalvön skulle upphöra att existera någon timme senare.

Ett orosmoln som man kan uttala sig mer definitivt om (och det är sällan man kan göra det om Nordkorea eftersom det mesta som sägs om skurkstaten ifråga liknar en modern form av kremlologi) är att de har gott om konventionella stridsmedel. T.ex. har de ett imposant artilleri som därtill råkar ha en hel del eldrör riktade mot Seoul. Detta innebär i praktiken att nordkoreanska artillerister kan börja beskjuta den sydkoreanska huvudstaden några minuter efter krigsutbrott, med förödande effekt för civilister.

Samtidigt är även denna bild problematisk. För även om Nordkorea spenderar ¼-1/3 av sin BNP på sitt försvar bör man ju ha i åtanke att sagda BNP är på lilleputtsnivå. Sydkoreanerna lägger ner några procent av sin BNP på sitt försvar och det motsvarar eventuellt hela den nordkoreanska BNP:n. Nordkoreanerna har förvisso en väldig massa soldater men deras materiell är pinsamt föråldrad. Mycket av utrustningen är från 1970-talet och en del tillochmed från 1950-talet. Nordkoreanerna har därtill fått det allt svårare att köpa in moderna vapen eftersom deras ekonomi befinner sig på nästintill feodal nivå. Detta har lett till att de varit tvungna att improvisera ihop saker och ting samt räkna med gåvor från t.ex. Kina (dessa gåvor har regelmässigt bestått av saker som det kinesiska försvaret fasat ut p.g.a. just ålder). Så någon RMA kan man inte hävda att Nordkorea genomgått.

Till detta finns givetvis problemet att den stora nordkoreanska hären, utöver föråldrad utrustning, är sensationellt dåligt utbildad. Det lilla man känner till om utbildningsprocessen är att mycket tid slösas bort på att indoktrinera rekryterna medan inte fullt så mycket tid läggs på att lära dem hur man slåss. T.ex. är det nordkoreanska flygvapnet det modernaste vapenslaget (de har främst MiG 21:or men även några MiG 29:or) men samtidigt får flygarna synnerligen få flygtimmar (detta för att de inte ska slösa på bensin eller försöka fly till något vettigt land).

Slutligen finns även enorma brister inom logistiken. Jag har läst någonstans (bra källa, eller hur?) att nordkoreanerna kan förse sin här med ammunition, drivmedel och mat i 30 till 100 dagar vid fall av krig. De flesta moderna stater kan göra detsamma i decennier.

Det jag försöker säga med allt detta är att jag inte tror att det blir något krig, inte avsiktligt i varje fall. Självfallet finns alltid risken att någon lokal förmåga ur endera armén skickar iväg någon granat och sålunda via otur och illvilja slumpar fram en konflikt. Men att den nordkoreanska regimen med vilja skulle inleda krigshandlingar mot Sydkorea och USA framstår som otroligt. Det unika med Nordkorea är dess repressivitet, inte dess aggressivitet. Precis som de flesta diktaturer i historien verkar de främst vara intresserade av att sitta kvar vid makten.

Men om det likväl skulle bli krig skulle det av ovannämnda skäl nog bli både extremt kort och extremt blodigt, främst för Nordkorea men även för Sydkorea. För om Nord verkligen skulle råka ut för en invasion skulle de nog inte tveka att använda sina biologiska, kemiska, nukelära stridsmedel eller för den delen sina laservapen (!). Därtill är det inte speciellt svårt att tänka sig att en så svårt indoktrinerad och förtryckt befolkning som den nordkoreanska skulle kunna ge sig på ett segdraget gerillakrig eller åtminstone enorma uppoffringar under en konventionell konflikt.

Men förlora skulle Nordkorea göra. Men frågan som uppstår är vad man skulle göra med resterna av den nordkoreanska befolkningen efter kriget. Säg att man införlivar dem i Sydkorea; detta skulle innebära en svindlande ekonomisk börda för sydkoreanerna. Betänk att Västtyskland fortfarande arbetar med att få pli på Östtyskland tjugo år efter murens fall, och då var glappet mellan väst och öst alls inte lika stort som det är mellan Nord- och Sydkorea. Befolkningen i Nordkorea har få eller inga kunskaper som går att använda i en modern ekonomi, de har en världsbild som är drastiskt skild från den verkliga världen och kan tillföra Sydkorea litet eller intet. Eventuellt skulle man bli tvungen att bryta mot folkrätten på ett flertal sätt bara för att avprogramera nordkoreanerna.

Detta är nu ytterligare en orsak till att det är svårt att tro att det ska bli krig. Nordkorea skyddas nämligen minst lika mycket av sitt nästan parodiska armod som av sin stridsspetsar.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. Natalie permalink
    2 april, 2013 20:49

    Hej! Känns lite random att kommentera till just det här inlägget, men jag ville bara ta chansen att säga att jag tyckte ditt inlägg i Hanapee’s blogg var sjukt välskrivet och att jag håller med dig i det du skrev. Kommer fortsätta läsa din blogg! /Natalie

    • 2 april, 2013 21:19

      Hejsan.

      Tja, det är alltid trevligt med en kommentar så det gör inte så mycket att det var random :).

  2. mor permalink
    3 april, 2013 19:20

    RMA?

    • 3 april, 2013 19:24

      Revolution in military affairs. Termen myntades efter kuwaitkriget då saddams stora men primitiva armé krossades av usas högteknologiska dito. Sorry, lite drygt att använda förkortningar som bara MÖP:ar förstår (MÖP=militärt överintresserad person).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: