Skip to content

Studentjävlar!

22 april, 2013

En gång i tiden tyckte jag det var trevligt att bo i en studentstad. Det innebär ju trots allt låga priser, människor i ens egen ålder som dessutom ofta har liknande intressen och böjelser.

Nu börjar jag dock tröttna på studenter. Jag nämnde ju det där med ungdomens synder och de kan ju vara roliga att tänka tillbaka på, vad som är mindre kul är att se och beskåda andra människors ungdomliga synder.

Låt mig exemplifiera.

Häromdan skedde en liten anomali i mitt vardagsschema vilket resulterade i att jag gav mig ut för att springa på förmiddagen i stället för på eftermiddagen. På väg mot löpspåret passerade jag en fotbollsplan. Där återfanns en hjord med overallklädda nittonåringar som grillade, fulla som ägg klockan 11:03 på förmiddagen.

Vid sidan av fotbollsplanen stod tre unga damer och kräktes ner nygrillat kött i vårgrönska och tussilago. Detta verkar ha uppfattats som ett utmärkt sätt att inleda en utekväll (utedag?) på.

Studentjävlar!

Det bor två unga män i lägenheten bredvid min. De tycks tycka om fotboll om man ska döma av den extas som hörs genom väggen varje gång det förekommer en engelsk ligamatch. De tycks även uppskatta tv-spel om man ska döma av den vrede som hörs genom våra lövtunna väggar ackompanjerat av kulsprutesmatter.

Vad de inte verkar vara fullt så begeistrade i är trädgårdsarbete. Förra sommaren var min och flickvännens trädgård i förfall, gräset var högt och buskarna behövde klippas. Sagt och gjort åtgärdade vi detta. Vaksamt kunde vi spana in över grannarnas tomt och notera att deras trädgård var i ett liknande skick. Vi tänkte att ungtupparna i grannlägenheten nog skulle göra någonting åt saken.

Ett halvår senare var grannarnas tomt övervuxen av halvmetershögt ängsgräs, manshöga björnlokor och späda aspträn. Kirskål från deras gräsmatta marscherade in på vår. Det hela såg ut som instruktionsexemplet i boken Råttfångaren i Linköping: hur du skaffar dig tama gnagare i din trädgård.

Studentjävlar!

Granntöserna över oss är inte bättre. På torsdagar och fredagar kan man nästan räkna med att genom taket få ta del av förfärande dålig musik (givetvis Gangnam-style men även en del mer generisk dansmusik där blott basen och dansens hänryckning hörs). Därefter följer det skrän folk ger ifrån sig när de befinner sig i ett trapphus och ska ta sig till närmaste krog. Återkommande teman på samtalen är huruvida alla är med, om någon sett Natalies plånbok, ifall någon kanske kan ringa Kristian samt givetvis den sokratiska frågan om ”alla” är ”taggade”. Allt detta kryddas liberalt med ett ”whooo” eller två.

Därtill är ett utmärkande karakteristika för en skock stupfulla tolvåringar (de kan vara äldre men jag har bara deras infantila trapphusdiskussioner att utgå ifrån) att deras anfallstempo är glaciärartat. Att få ändan ur vagnen eller komma ihåg svaret på ovannämnda frågor, vilket leder till att frågan måste upprepas och samma diskussioner måste repeteras men nu med högre och sluddrigare tonfall, är för mycket att begära. Sålunda kan man räkna med oväsen i trappan i minst en halvtimme. Detta gäller särskilt om man själv ska upp tidigt.

Studentjävlar!

Att bo i korridor verkar vara ännu bättre för att spä på ens misantropi. En vän berättade att en av hans korridorsgrannar inte ville diska. Det tyckte han både var komplicerat och tråkigt. För att slippa brukade han istället frysa in sin disk. Sedan dök hans ömma moder upp på lördagarna och diskade den frysta disken åt honom.

Studentjävlar!

Men åter till ungtupparna med trädgården. Nu i helgen tycks ett par av deras föräldrar fått nog av den misär deras son lever i och därför dykt upp för röja upp i moraset. Sonen var inte alltför kittlad av detta. Dialogen som följde lät så här:

Grannens far: (med hoppfullt tonfall, allt medan han utför lejonparten av vitalt arbete)”Men det här var ju inte så svårt att kratta, det hade du ju nästan kunnat göra själv…”

Grannen: Amenåååh, inte idaaag!”

Grannens far: ”Men kan inte du komma över med en soppåse så kan jag plocka upp här?”

Grannen: Amenååååh!”

Studentjävlar!

Nå. Nu kan ju det ovan verka både gubbigt och hycklande. Jag är ju själv student. Det jag tänker är skillnaden mellan mig och dem är dock att jag inte är så förbaskat handfallen eller har fullt så dåliga levervärden/spritssinne. Jag sköter mig!

Samtidigt finns det alltid något som gnager i bakhuvudet. Någonting som inte lämnar mig någon ro. Kan det vara så att jag inte beter mig så för att jag är äldre än studentjävlarna? Kan det vara så att jag gjorde som dem när jag var i deras (ringa) ålder?

Jag tyckte ju trots allt om att bo i en studentstad för många år sedan…

Studentjävel!

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. lucidor permalink
    22 april, 2013 22:26

    Intressant och roande betraktelse. Dock får man väl av ditt skrivande hittills antaga att du ankom Linköping 1931, vid fyrtio års ålder, bärande en reseskrivmaskin under ena armen, Klausewitz under den andra, livligt diskuterande med din kupékamrat där du benhårt insisterade på att _det var bättre förr…_ Just sayin’.

    • 22 april, 2013 22:47

      App, app, app: 1929 om jag får be.

      Dock var det någon jävel/kompis som konstaterade att jag varit 40 sedan jag var 16…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: