Skip to content

Nu blir jag så där trött igen (igen): Carl Schlyter

30 maj, 2013

Jag tror jag just fick en hjärnblödning, det verkar vara vanligt den här tiden på året.

Steget från en dumhet till en annan är inte svårt att ta. För idag, käre läsare, ska vi prata lite om Carl Schlyter. Bioteknikern tillika politikern ifråga sitter ju som bekant för miljöpartiet i EU:s parlament, och bioteknik är säkert någonting han är alldeles utmärkt duktig på. Dock bevisade han i veckan med all önskvärd tydlighet att det där med Internationella Relationer inte är någonting han har kunskap, utbildning eller fallenhet för.

Ty Schlyter bjöds av outgrundliga skäl in till Studio Ett i tisdags för att debattera en fråga som i sig är intressant. Föremålet för diskussion var att EU (eller för att vara exakt, Storbritannien och Frankrike) hävt sitt vapenembargo mot Syrien. Orsaken var enligt förespråkarna för upphävandet nu inte nödvändigtvis att börja skicka in vapensystem till Syrien, utan snarare drevs det hela igenom för att man skulle kunna hota om just det.

Detta fick givetvis ringar på vattnet. Ryssarna blev purkna och proklamerade att de tänkte börja förse Assad med S-300 robotar. Då dessa främst är avsedda för att användas mot flygplan är ju detta givetvis dels ett långfinger mot eventuella europeiska interventioner i Syrien, dels någonting som fått Israel att höja på ögonbrynen. Israels ögonbryn slog faktiskt i taket vilket ledde till ett officiellt utlåtande av karaktären: ”vi kommer veta var de här vapnen kommer in i Syrien och vi kommer se till att de inte tar sig speciellt långt innanför gränsen”.

Huvaligen.

Så vad som står klart är att frågan är intressant. Det står även klart att man kan tycka mycket och olika om den. Vad Carl Schlyter även slagit fast är att han inte bör uttala sig i den.

Jag tänkte att vi skulle plock isär några av hans mer spektakulära uttalanden.

Hela debatten i Studio Ett spårade ur omgående när det visade sig att Carl i högsta grad var emot en intervention i Syrien och även den som skedde i Libyen. Motivationen löd:

Att bomba länder till underkastelse är sällan en lösning på [sic] varaktig fred

Studio Ett, Tisdag 28 maj 2013

Reportern blev en aning förvånad över detta uttalande och frågade sålunda om det följaktligen hade varit bättre att låta Gaddafi stanna kvar vid makten. Svaret löd:

Han hade inte stannat vid makten speciellt länge till, det massmord vi begick där var inte speciellt fint det heller… när man går in i såna här konflikter skapar man fler offer än vad man hjälper…

Studio Ett, Tisdag 28 maj 2013

Det var här någonstans min hjärnblödning bröt ut. Om man börjar med det första citatet är det lite oklart hur den NATO-ledda, FN-sponsrade insatsen syftade till att ”bomba länder till underkastelse”. Bombningarna skedde i enlighet med internationell lag och det som kallas för Responsibility to Protect. Detta är en ganska ny del av det internationella juridiska ramverket och går grovt ut på att en stats suveränitet inte är gällande ifall sagda stat börjar bekriga den egna befolkningen. Detta är en intressant utveckling som funnit sin grund i Rwandas och Jugoslaviens likhögar, den innebär konkret att människor ska ses som mer värdefulla än stater. I Carls fall är detta tydligen att ”bomba till underkastelse”.

När det gäller det andra citatet är det spännande hur Carl inte egentligen besvarar frågan. Ty att Gaddafi skulle försvunnit ”i alla fall” finns det litet eller inget stöd för. Rebellerna var, när västvärlden grep in, tillbakapressade till östra Libyen, de städer de ockuperat föll i ett rasande tempo och de själva dog som flugor. Att de för egen maskin, på något sätt, hade kunnat krossa diktatorns stridsvagnsarmada hade krävt tyngre vapen än dem de hade. Alternativt magi.

Därtill är nästa del av den meningen också intressant. Den är intressant på så vis att Carl uppenbarligen inte kan göra skillnad mellan å ena sidan en internationell intervention med förankring i internationell lag, å andra sidan massmord. Av intresse är även det ointresse Carl visar för det mångdubbelt större massmord Gaddafi redan gjort sig skyldig till som han i sin tur hotade att upprepa tills det inte fanns några oppositionella kvar i Libyen. Den här typen av distinktioner är givetvis finlir men likväl någonting i varje fall jag skulle vilja att en EU-parlamentariker kanske kunde bemöda sig att hålla koll på.

Om man ska vara petig går det dessutom att med all enkelhet att konstatera att bombningar av fredsframtvingande karaktär inte med nödvändighet leder till ”fler offer”. Kosovo är ett exempel på motsatsen.

Carl gick alltså ut starkt, svingade några bestämda slag i luften och vände därefter sin blick mot Syrien. Återigen ville han ogärna tala om Assad, för i Carl Schlyters kosmos är det inte Assad som är skurken i dramat utan det är med tröttsam förutsägbarhet EU. Hans analys av rebellernas situation är även spännande eftersom den står i bjärt kontrast med situationen på marken i Syrien.

De har redan fått mer än väl med vapen… Qatar har redan skickat vapen för över en miljard US dollar

Studio Ett, Tisdag 28 maj 2013

För det första är ”en miljard dollar” inte speciellt mycket när det handlar om moderna vapen. För det andra är det snarare rebellernas brist på vapen och Assads tillgång på detsamma som gjort att konflikten i Syrien malt på i två år. Saken är nu den att rebellerna svårligen kan kallas för en reguljär armé, tvärtom är de en asymmetrisk styrka vars främsta fördel är deras lätthet. Den kan dock knappast slå ut en reguljär styrka (dvs. den syriska armén) på det öppna fältet utan kan bara vinna genom blodig nednötning. Denna nednötning låter sig dock inte göras så länge den syriska armén har tillgång till reservdelar, drivmedel och den myriad av resurser som krävs för att hålla en modern armé i fält, med andra ord är det ingen halsbrytande slutsats att inbördeskriget nog hade kunnat vara slut ifall ryssar och kineser inte varit så förbålt glada i att sälja vapen till Assad.

Men Ryssland behöver enligt Carl förståelse och acceptans och om detta ges de stackars, stackars ryssarna kommer fredstrevare från Moskva att komma, oklart när, varför och hur.

” [vi måste acceptera att] Ryssland kommer ha en roll i det här i framtiden, liksom EU och USA och alla andra som är inblandade i det här, men att man säger så att då slutar vi allihopa att skicka vapen till de inblandade och sen kan man då garantera folkets skydd med hjälp av FN

Studio Ett, Tisdag 28 maj 2013

Bara man förstår att Ryssland har en roll i det här så kommer Ryssland att acceptera en lösning

Studio Ett, Tisdag 28 maj 2013

Då kan vi äntligen få ett beslut om att FN ska gå in för FN är de enda som kan göra det

Studio Ett, Tisdag 28 maj 2013

De här citaten vittnar om en naivitet om hur Ryssland, FN, krig och politik faktiskt fungerar. Ryssland är idag en auktoritär stat. De har inte visat något intresse för mänskliga rättigheter, annat än som någonting man bryter mot. Ryssland har även inte visat någon större respekt för länders suveränitet eller för deras rätt till självbestämande. Ryssland är för att sammanfatta ett skitland. Det tråkiga är dock att det är ett skitland som sitter i FN:s högsta organ, säkerhetsrådet. Detta sistnämnda gör det hart när omöjligt att få igenom någonting som ö.h.t. inskränker Assads rätt att fortsätta slakta sin befolkning. Detta gör i sin tur FN till en olämplig organisation att vända sig till i det här fallet för det är en organisation som är oförmögen att utföra sin primära uppgift, dvs. att bevara freden. Att FN skulle vara ”de enda” som kan lösa Syrienfrågan är ett kuriöst uttalande som torde emotsägas av t.ex. Afghanistan och Kongo, länder som varit välsignade med mångåriga FN-interventioner och för den sakens skull inte fått fred. Hur FN faktiskt ska lösa Syrien är oklart. Återigen är det väl magi. Slutligen är det ju givetvis roligt att se att Carl finner FN-insatser i Syrien av godo men samtidigt ansåg att FN-insatsen i Libyen gick att jämställa med ett ”massmord”.

Tror jag nu på allvar att Carl Schlyter är lågintelligent? Nej, det gör jag givetvis inte. Men samtidigt kräver ovanstående citat en förklaring.

Carls okunnighet om internationella relationer och för den delen örlog går kanske att förklara via hans utbildning. Ty hans utbildning har tillsynes varit gedigen men inte inom de frågor som skulle kunna hjälpa honom när han ska debattera Syrienkonflikten. Tvärtom tror jag hans utbildning stjälper honom eftersom en lång utbildning lätt leder till själv- och tvärsäkra uttalanden, även om saker man inte utbildat sig om. Jag tror med andra ord att Carl är utmärkt väl beskaffad att hantera frågor kretsande kring miljö och ekologi, sådant som han faktiskt är kunnig om och intresserad av, men inte om Syrien.

Men detta sistnämnda kan även vara en förklaring. För om man läser Miljöpartiets partiprogram och då framförallt deras avsnitt om försvarsfrågor får man intrycket av att de gröna helt enkelt inte bryr sig. För dem är det viktiga miljöhotet, det där med konflikter och så verkar väldigt jobbigt och är väl inte någonting som fortfarande sker i världen? Ty partiprogramet går att sammanfatta som EU = ondskan, mörkret, Sauron i världen, FN = en magisk organisation som är lösningen på alla världens problem. Att FN är en långt mindre effektiv organisation än EU (vilket inte vill säga lite) som dragits med en lång historia av misslyckanden, korruption och indolens ignorerar man. Är man ointresserad av en fråga vill man ju ogärna se dess nyanser. Tvärtom målas ett flertal utopier upp som sedan kommer att bli grunden för alla kommande utläggningar om hur världen är och ska bli beskaffad.

Och det är här någonstans man landar i en Carl Schlyter som sitter och häver ur sig dumheter.

Det är också här man återfinner min begynnande hjärnblödning.

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. bucharga permalink
    30 maj, 2013 21:07

    Hur fan kan vi tolerera att en sådan här person representerar oss ute i Europa? Jag håller med dig om att Carl inte verkar vara lågintelligent eller att han skulle sakna utbildning. Dock så verkar du ha slagit huvudet på spiken i att han tror sig veta allting eftersom han har just en gedigen utbildning inom ett visst område. Man blir ta mig tusan mörkrädd! Det är skrämmande att en sådan person kan vräka ur sig så pass korkade och framför allt naiva saker.

    • 1 juni, 2013 11:11

      Svaret på din första fråga är nog att han blivit vald för att föra andra frågor (t.ex. miljöfrågor eller dylikt), dock verkar detta ju inte hindra honom att uttala sig om saker han inte tycks förstå sig på.

      När det gäller det där med utbildningen kan ju även påpekas det icke obetydliga mått av arrogans med vilken han framförde sina åsikter. Men det har nog att göra med att om man pluggat länge så är man van vid att ha rätt eftersom man är van vid att prata om sådant man har utbildning i. Slår dock lite fel i det här fallet.

      • 28 juni, 2013 10:39

        För att inte tala om att han är en jävla naturvetare och de är alltid sådana-satans-förstå-sig-påare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: