Skip to content

Om Sigurdupproret: Del 5 – De övriga fronterna

30 juli, 2013

Det kan här vara en poäng att vidga perspektivet en smula. Sigurdupproret var en svensk konflikt och på tok för ofta glöms det övriga Sverige bort när historiker ska beskriva vad som skedde sommaren 2017. Detta är på många sätt orättvist då några av de största konsekvenserna av inbördeskriget drabbade människor som bodde långt ifrån krigsområdet. Ty vad som ursprungligen varit en Östergötisk/Sörmländsk konflikt spred sig efter slaget vid Sille gård till resten av Sverige. När staten visat sig oförmögen att hejda Sigurdianerna var det flera av de avlägsna svenska landskapen som nu såg chansen att göra revolt.

Så t.ex. förklarade sig Jämtland självständigt under Staatholder K-A Abrahamsson. Republiken levde en euforisk men ostadig existens från den 21:a juni till den 30:e juni då den jämtska armén (tidigare polisen) ställde till med en palatskupp då de krävde både bättre löner och förmåner. Detta resulterade i ett flertal motkupper som slutade i det moras av kommuner, furstendömen och despotier som är det Jämtland vi känner idag. Den vanligaste formen av ny statsform var ”kommunen”. Dessa kunde vara både stora och små men förenades i att den värkställande och lagstiftande makten var folkvald. Så kallade ”furstendömen” var de jämtska statsformer som sökte sin legitimitet i något av de (tydligen och plötsligt) otaliga kungahus som enligt Fursten hade begåvat Jämtland med sina gener. Så t.ex. ska Furst Bosse Persson, tidigare bilmekaniker, kunnat spåra sina anfäder till Alexander den Store, och så ska t.ex. Pernilla ”Pillan” Zettersten, före detta dagisfröken, funnit sina anor i huset Valois av Frankrike. ”Despotierna” sökte ingen legitimitet utöver det nakna våldet (Seierstad, 2019).

Krigets Geografi

Krigets Geografi

Även i Norrland firade separatismen segrar. Området mellan Hälsingland och Lappland förklarade sig självständigt som Demokratiska Folkrepubliken Norrland (DFRN). Denna statsbildning visade sig dock mer stabil och inledningsvis mer lyckosam än grannen Jämtland. DFRN kunde snabbt börja livnära sig på skogs-, gruv- och energiindustrin vilket ledde till en rasande hög tillväxt och ett utrotande av arbetslösheten. Skuggsidan var dock F:et i DFRN. I det nya Norrland fanns ingen plats för samerna som i officiella handlingar kallades ”Fjällets Råttor”. De repressioner, brott och den efterföljande samiska partisanrörelsens repressalier som utspelade sig i norra Lappland är välkända för sin brutalitet. Det hela började gradvis med att representanter från DFRN förklarade rennäringen olaglig. Samerna protesterade fredligt men blev bemötta med våld utfört av för syftet upprättade skoterbataljoner. Samerna stod ut med detta längre än de flesta andra skulle gjort men gjorde tillsist motstånd när DFRN började placera samer i ”strategiska byar”. Efter det började allt fler samer dra ut i skogen varifrån de började föra ett allt mer brutalt partisankrig. DFRN:s motdrag chokade omvärlden, Amnesty, Human Rights Watch och FN fördömde den unga folkrepubliken, även om FN vägrade att kalla det hela för ett ”folkmord” – detta då generalförsamlingen sökte kringgå R2P och sålunda slippa kastats in i den svenska häxkitteln (Figes, 2022; Kiernan, 2022).

DFRN:s relation till sin östra granne, Finland, var även spänd. I syfte att ”beskydda civilbefolkningen och säkra våra gränser” passade Finland på att annektera Väst- och Norrbotten in i det nyligen utropade Storfinland. Ockupationen har tilldags dato blott erkänts av Abchazien, Mikronesien, Sydossetien och Spanien. Storfinland har även kastat giriga blickar mot Lappland, ett område som det finska imperiet kallar för ”finskt sedan urminnes tider” (Ylikangas, 2027).

En ort som däremot var solitt på centralmaktens sida var Linköping. Stadens studentikosa karaktär gjorde att få av dess medborgare hade tyckt om melodifestivalen, annat än som ett uttryck för ironi. Linköpings invandrade medborgare (bosatta i framförallt Skäggetorp och Ryd) anslöt sig därtill till studenterna med motivationen att de som nya till landet inte hade någonting emot att bli svenskar men att Melodifestivalen hade varit ett oomkullrunkeligt hinder för bli det (”Melodifestivalen, där tar det stopp” ska en av representanterna för Ryd sagt). Linköpings hemvärn fick därtill snilleblixten att marschera mot Norrköping i ett försök att avsluta konflikten genom att inta det som man trodde var rebellernas bas. Väl i Norrköping fann de dock blott en småsur statsbefolkning som saknade polis. Sigurdianerna var ingalunda beroende av Norrköping för proviantering och faktum var att de som hade rebellsympatier marscherat iväg sedan länge. Det mest spektakulära som skett var att Eva Sigurdsson grävt upp sin döde make (”just typiskt honom att ställa till med någonting sånt här” sa hon enligt lokalpressen) och begravt honom mer enligt hennes egen smak på Norrköpings kyrkogård. Linköpings hemvärnsgubbar visste med detta inte riktigt vad de skulle ta sig till, så de började patrullera Norrköpings gator – något de saknade kompetens, utbildning och fallenhet för (”det blir inte pang-pang på det här viset” skanderade en besviken hemvärnsman till Corren). Beslutet spädde främst på den griniga stämningen i staden (Försvarsberedningen 2018, 2018; Schön, 2019; SOU-rapport 2018: 401).

Något som förvånade många var att Göteborg inte anslöt sig till separatisterna. Det dryftades kort i stadens kommunhus om man kanske skulle ansluta sig till England men förslaget rann ut i sanden då man upptäckte att ingen engelsman vid sina sunda vätskor kallade Göteborg för ”Lilla London”. Ett tag funderade man även på allvar att gå med rebellerna. Diplomater (Conny, Nettan och Bengt) skickades ut för att förhandla med rebellerna men förhandlingarna kollapsade efter att rebellerna vägrat gå med på kravet att Göteborg skulle bli det Sigurdianska Sveriges nya huvudstad (Sigurdianerna själva föredrog det av Linköping ockuperade Norrköping). Göteborgarna beslutade sig efter alla dessa diplomatiska förvecklingar för att helt enkelt förklara sig neutrala och se varåt vinden skulle komma att vända (Försvarsberedningen 2018, 2018; SOU-rapport 2018: 401).

Det sista, mörka, kapitlet i efterdyningar av slaget vid Sille gård var sänkningen av Skåne. Det uråldriga hatet mellan smålänningar och skåningar blossade upp i krigets svalvågor. Skånska så kallade ”Snapphanar” drog över den skånska gränsen och skövlade södra Småland. Som en del av fördrivningen av smålänningar användes tvångsmattning med spettekaka till tonerna av Peps Persson. Det småländska svaret lät inte vänta på sig. Den självutnämnde ”kommendant” Idebrant anförde en beväpnad mobb kallad ”Spettets Vänner”. Dessa drev ut Snapphanarna och började sedan i vredesmod spetta bort Skåne från fastlandet. Detta hade oanade konsekvenser. Dansk staten hade beordrat danska armén att spränga Öresundsbron för att hejda flyktingströmmar ifrån Sverige. Då bron var det enda som höll fast Skåne utöver anslutningen till Sverige ledde Spettets Vänners insatser till att Skåne nu sjönk ner i Östersjön framför den något förvånade Idebrants ögon (Idebrant, 2033).

Dessa var de främsta av de övriga fronterna. Givetvis skedde annat, i stil med Lundby gårds heroiska motstånd mot Sigurdianerna. Gårdsfolket ska tjurigt ha kört ut ett antal traktorer på E4:an vilket spärrade av Sigurdianernas anmarsch efter slaget vid Sille gård. Storbonden själv ska ha stått på sin veranda och skrikit ”kommunistjävlar” åt rebellerna, vägrat att flytta på sina maskiner trots hot och till slut evakuerats av sin förståndiga fru som under sin makes bravader lugnt samlat ihop gårdens katter och hundar i en för flykt avsedd bil (SOU-rapport 2018: 401).

Dessa och tusen andra berättelser utspelade sig i Sverige under denna tid. Men det är den lilla människans lott att trängas ut av av de stora händelsernas malande kvarnhjul när historien väl skrivs.

En av dessa stora händelser var det efterföljande slaget om Stockholm.

Annonser
10 kommentarer leave one →
  1. svärmor permalink
    30 juli, 2013 12:25

    Ja, detta var underbart denna gång.

  2. lucidor permalink
    30 juli, 2013 16:14

    This is getting silly… :-O

    • 30 juli, 2013 17:09

      I know… Själva premissen är i och för sig ganska silly.

      • lucidor permalink
        31 juli, 2013 08:46

        Kom osökt att tänka på ett visst Grotesco-avsnitt, för att komma med creddiga populärkulturella referenser: http://www.youtube.com/watch?v=bc6OTQooWIc

      • 31 juli, 2013 21:49

        😀

        Förvisso. Men betänk följande: det absurdas gräns har redan överskridits när man ens tänker i termerna av ett svenskt inbördeskrig (men visst, att Skåne sjunker kanske är lite… osannolikt?). Hoppas dock del 6 föll mer på läppen.

  3. 30 juli, 2013 19:07

    Klockrent att Magnus Marscherar ut med motorkolonnen!
    Fantastiskt hur skåningarna väljer att Tortera de Stolta Smålänningarna. Inte undra på att Kommendanten och tillika extrem metodisten Idebrant fick nog ;P

    • 30 juli, 2013 19:21

      Senare forskning har visat att metodismen var en av de pådrivande faktorerna för den orkan av våld som sköljde över Sydsverige 😛

  4. bucharga permalink
    30 juli, 2013 21:38

    ”Se där Gripar i skyn, stolta och arroganta
    drar de fram genom den Småländska skyn
    Varför skall vi böja våra huvuden för fjäderfän?
    Vi är Idebrants småländska lejon, hör vårt vrål!
    Vi fruktar intet ty våra klingor är skarpa”
    Spettets vänners stridssång från 2017.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: