Skip to content

Vad är det som händer?

2 september, 2013

Jag vet inte vad som pågår…”

”Men det gör jag!

Dialog mellan Italiens dåvarande marinminister och ÖB efter den italienska krigsförklaringen mot Österrike-Ungern 1915.

Jag förstår inte vad som sker. Vart är världen på väg? Vad tusan är det som skett med tv-spelen?

Det här året spelade jag Spec Ops: the Line, ett av de bästa spel jag någonsin tagit mig igenom. Jag trodde omöjligen att det kunde överträffas, men sen fastnade jag i Far Cry 3 i några månader. Detta sistnämnda var rent spelmässigt mer njutbart än det förstnämnda. Timmar förspilldes medan jag satt i hemmet och ältade vilka automatkarbiner som skulle tas ut i spelets djungel och vilka anfallsvinklar som kunde tänkas vara lämpliga mot fiendeläger x, y eller z.

Handlingen var däremot inte lika lysande som i Spec Ops: the Line. Dock var den fortfarande alldeles utmärkt, för att vara ett tv-spel.

Notera det sista i den meningen. ”För att vara ett tv-spel”. Ty trots spelmediets frammarsch de senaste fem åren, trots att både teknik och manus blivit bättre, är det fortfarande på tok för ofta man säger just: ”Handlingen var bra, för att vara ett tv-spel”. Faktum är att det, trots mina protester i tidigare inlägg, är relativt svårt att återfinna handlingar som på allvar kan konkurrera med det som film, böcker eller tv-serier erbjuder.

Sedan kom vi till spelet som skapat förvirring hos mig.

The Last of Us.

the-last-of-us-promo-pic

Ellie och Joel

Handlingen är förrädiskt simpel. Apokalypsen har, via en sjukdom som gör människor deformerade och vansinniga, skett. Staten har kollapsat, tjugo år av massakrer och sönderfall har gått, du spelar som Joel; en medelålders man vars själ svärtats av urtillståndet och som bär på ungefär lika många psykiska som fysiska ärr.

Som Joel får du i uppgift att transportera en flicka i yngre tonåren (Ellie) till en grupp anarkister som via henne på något sätt, kanske, måhända, eventuellt kan skapa ett vaccin mot den rådande pandemin.

Det här är inte så komplicerat. Flicka ska eskorteras från punkt a till punkt c, mellan dessa punkter återfinns punkt b som består av fiender som under brutala former skall tas av daga.

Inga konstigheter.

Dock blir det inte som tänkt. Snart måste Ellie snarare föras till punkt d, och när punkt d visar sig vara övergiven till punkt e. Till slut är man på punkt m och resan har tagit spelaren tvärs över USA.

2011_12_10_thelastofus_concept_04

20 år post apokalypsen

Det komplexa i spelet utgöras framförallt av själva världen. I denna bor den mest pessimistiska skildringen av den statslösa människan som setts denna sidan Thomas Hobbes. Folk lever som djur, slår ihjäl varandra över konservburkar, mediciner och rent vatten. Människorna har blivit färre – men däremot finns det en hel del vapen kvar, konstruerade såsom improviserade i form av tegelstenar, flaskor och saxar. Städerna är mer eller mindre öde. De är övervuxna med flera årtiondens okontrollerad växtlighet. På sätt och vis är det ett både vackert och vemodigt landskap. Samtidigt lurar, i den edenliknande grönskan, faror i form av de infekterade och andra människor. Fienden är för det mesta svår att hata i The Last of Us, fiendens drivkraft är nämligen inte att han är ond utan snarare att han är hungrig, dock är den hungriga människan är långt otäckare än den onda.

Det är genom denna sargade värld som Joel och Ellie måste vandra. Joel minns tiden innan pandemin, Ellie var inte ens påtänkt då. Dock delar de denna värld, han med sina erfarenheter och hon med att det är den enda värld hon känner till. Ty det är just deras värld. I början av spelet är de två individer, men mot slutet har de kommit att bli ett vi, ett oss. Relationen de bygger är en mellan far och dotter men vägen dit är stenig. Båda har förlorat för många människor de älskat för att utan vidare släppa folk inpå livet, båda skyddar sig mot närheten som framförallt Joel betraktar som lika farlig som de infekterade.

Handling, den enkla handlingen, blir via detta komplicerad. Från att blott ha handlat om en resa kommer den istället att handla om en relation mellan två stycken välskrivna, sammansatta och komplicerade individer. Till skillnad från resan är relationen inte linjär, den går upp och ner, försvinner iväg på sidospår, tycks krossad, återupplivas, skakas och rådbråkas. Ty elegant nog blir Joel och Ellie allt mer ursinniga i sina försök att inte komma varandra nära ju närmare de kommer varandra. Det är när de kan och kommer såra varandra som de är mest benägna att göra det. Det som slutligen fogar dem samman är den hotfulla världen, men det som tar dem igenom sagda värld är att de är sammanfogade.

the-last-of-us

Far och dotter på väg mot ett oklart mål

Det är även detta som gör The Last of Us exceptionellt. Hade spelet bara fallit tillbaka på själva spelmekaniken hade det varit bra. Men via världen blir det lysande, via handlingen blir det fantastiskt och via karaktärerna samt deras relation blir det rentav drabbande. Som spelare blir man benägen att försöka klara av spelet för Joels och Ellies skull snarare än sin egen, något jag aldrig tidigare upplevt i ett spel – och ingen annanstans heller, för den delen.

Som sagt vet jag inte vad som pågår. När jag var färdig med spelet satt jag bara och stirrade i flera minuter. Jag känner människor som spelat The Last of Us och önskar att de inte gjort det, för nu kan de aldrig återuppleva spelet på samma sätt igen.

Kanske är det som skett att spelens första riktiga drama angripit oss som spelat The Last of Us. Ty även om det är ett spännande, våldsamt och dramatiskt spel är det som ytterst för spelaren framåt dynamiken mellan Joel och Ellie.

Det som för spelaren framåt är berättelsen om två människor.

Det kanske är det som pågår, att spelen börjat skildra personer snarare än karaktärer?

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: