Skip to content

Dystopia

15 september, 2013

Vår käre ÖB:s tankar om försvarets framtid är alltså och av förklarliga skäl dystra, dystopiska om man så vill.

Det känns som att dystopin blivit allt vanligare, hoppet om framtiden verkar vara begränsat både inom populärkulturen och det gängse samhället.

Det här är lite konstigt och kanske till och med nytt. Under 1300- och 1600-talen var det förvisso vanligt med dystopier, ofta relaterade till världens generella elände och Guds specifika stramhet. Men där fanns även en flora av utopier. Det i sig är inte så märkligt, från 1200-talet och framåt kommer otaliga framsteg inom teknik, ekonomi och filosofi, man börjar hitta nya kontinenter, man börjar tro på förnuft snare än religion, man börjar rent av se människan som härskare över människans öde. Thomas More, Francis Bacon, William Morris, på sätt och vis även Karl Marx, Jean-Jaques Rousseau och John Stuart Mill, m.fl. utmålade framtider där världen (utifrån författarens preferenser) var bättre än den de levde i.

utopia

Utopia ser tydligen ut ungefär så här

Men idag? Jag kan så här på rak arm inte komma på någon författare som beskriver utopier. Kanske någon inom marknadshögern eller den revolutionära vänstern? Jag menar nu inte att utopiska berättelser inte längre förekommer, bara att de inte är fullt så vanliga.

Dystopiska utsagor finns det däremot ingen brist på.

Inom populärkulturen haglar det av dystra framtider. Ta film som exempel. Elysium, World War Z, Pacific Rim, After Earth är bara några exempel där allting gått fullständigt åt fanders och världen blivit ohjälpligt sämre.

Vanligt är att världen styrs sämre eller hårdare p.g.a. t.ex. resursbrist. Klassklyftorna har blivit till helvetesgap, demokratin har gärna upphört helt, företag som ser kunder som boskap styr istället, medborgaren är på sin höjd en kugge i maskineriet (Elysium, Blade Runner, Mr Nobody, Deus ex etc.).

Sen finns det den amerikanska varianten där Nationen blir invaderad av Främmande Makt i stil med sådan supermakter såsom Nordkorea eller Ryssland (Homefront, Red Dawn eller CoD: Ghostvars trailer är något av det i särklass löjligaste som gjorts). Dessa dystopier är givetvis ett utslag av fånigast möjliga nationalism, men man ska inte tro att det bara är jänkarna som gör det, läs Operation Garbo för ett svenskt exempel.

Ett annat scenario som är vanligt inom film, litteratur och tv-spel är att apokalypsen kastat sig över mänskligheten (Dies the Fire, World War Z, Left 4 Dead, m.fl.) eller rent av redan skett (Rage, Fallout, The Last of Us, The Walking Dead, Robocalypse osv.). I det första scenariot är mänsklighetens fortlevnad hotad, i det sistnämnda är vi mer eller mindre utrotade. Sedan finns givetvis varianten där apokalypsen skett ett flertal gånger men mänskligheten fortsatt och blivit rejält försämrad i processen. Ta 40k som exempel, där har 38 000 år gått men inget har för den blivit bättre. Teknologin har stannat av, krig råder konstant, totalitär stat på galaktisk nivå är instiftad, folkmord är en central del av statlig policy och mänskligheten står i begrepp att utplånas till sista man, kvinna och barn.

poster2

”Our heroes, ladies and gentlemen!”

Det är egentligen inte bara populärkulturen som uppvisar en förkärlek för dystopin. Läser man t.ex. Naomi Klein eller John Gray förstår man att framtiden kommer bli ett helvete, i det förstnämnda fallet via ”globaliseringen” (vad nu det innebär), i det sistnämnda p.g.a. irrationalitetens seger. Pratar man med en genomsnittlig miljöpartist eller sverigedemokrat får man även klart för sig att apokalypsen stundar via global uppvärmning eller muslimer.

Därmed inte sagt att dystopier inte funnits tidigare. George Orwell och Aldous Huxley beskrev ju t.ex. framtider som inte var just rosenskimrande. Men skillnaden mellan dessa och dagens dystopier är att Orwell och Huxley i grund och botten beskrev totalitarismens seger – något som de hade skäl att oroa sig för och som fanns i deras direkta närtid. Under Kalla kriget kom likaledes ett flertal skildringar av livet efter det stora kärnvapenutbytet, även det något som dåtida författare kunde ha en rimlig oro för.

Men idag beskriver vi snarare dystopier som inte är sannolika. Det som vi verkligen behöver oroa oss för är ju klimatförändringarna, men trots det (förutom några halvtaffliga försök på film) är det inte riktigt det som skildras. Snarare är det att antingen företagen eller zombies tagit över, det förstnämnda är möjligt men osannolikt, det sistnämnda omöjligt.

Det vi skildrar är alltså dystopier som sannolikt inte kommer ske eftersom de helt enkelt inte är plausibla. Det intressanta med detta är att vi gör det utifrån bästa tänkbara grund, dvs. den värld vi faktiskt lever i. Ty som jag brukar tjata om är det ingen som haft det så bra som vi har det just nu. Om man faller tillbaka på Hans Rosling går det även att konstatera att detta likaledes gäller den fattiga världen (där de fattiga blivit fler i absoluta tal men färre i relativa tal).

Det ovan går att kontrastera med de tidigare nämnda utopiska författarna. De levde i en värld där svält, pest och krig inte var anomalier utan snarare en del av existensen i ”denne usle och eländige värld” för att citera Erik Dahlberg. Men däri kanske man återfinner förklaringen. En utopiker skriver trots allt normativt, han beskriver hur världen kan vara och eventuellt borde bli. Detta är någonting som borde frodas i en värld som inte är speciellt människovänlig. I vår tid kanske det omvända gäller, vi har svårt att tänka oss bättre existenser varpå de sämre är det som återstår.

Kanske är det alltså så att dystopin uppstår ur den underbara tristess som är det stora välståndet?

När det inte finns något kvar att gnälla på, då får man helt enkelt hitta på det.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: