Skip to content

Paradigmskiften

7 november, 2013

Jag tror det var under slaget vid Cambrai 1917 som någon såg ett paradigmskifte ske.

En brittisk betraktare beskrev hur han såg artilleribarraget slå ner som en ylande matta på de tyska positionerna. Fiendens skyttegravar såg ut att vända ut och in på sig själva, tovig taggtråd, jord och män kastades till skyarna och ett dånande moln av damm, gas och krevader sänkte sig över slagfältet.

Det var i denna stund betraktaren såg kavalleriet komma skrittande. Både hästar och ryttare var iförda gasmasker, ryttarna var klädda i kakifärgade uniformer och hade karbiner slängda över ryggen. På troppens befälhavares kommando red kavalleriet chock in i granatregnet – och evigheten.

Ur molnet som täckte den tyska linjen hördes skriket av kulsprutor, män och hästar. Betraktaren såg plötsligt, och förvånat, hur ett kompani kantiga stridsvagnar vrålade förbi honom och mot stridens dimma. Samtidigt som stridsvagnarna for in i den orkan av stål och död som var de fientliga linjerna kom någonting annat ut.

Ryttarlösa hästar, iförda gasmasker, vitögda av panik.

Just det här är nog ett av de skarpaste paradigmskiftena som någon människa faktiskt kunnat beskåda. Kavalleriet rider in i historiens kulisser, samtidigt äntrar stridsvagnen scenen. En era slutar, en annan tar vid. Ett paradigm avlöser en annan.

Fullt så tydligt är det nog sällan. Den industriella revolutionen var ju t.ex. ingen enskild händelse utan, precis som mycket annat av betydelse, en process. Men likväl går det att se en värld innan revolutionen, en annan efter den. Den innan präglades av att mycket kraft krävdes för att göra lite, den efter att lite kraft krävdes för att göra mycket. Den innan präglades av att människans liv styrdes av solens gång över himlavalvet, den efter av att livet styrs av en klocka och en fast lön.

Så ett paradigmskifte hade skett, men ingen kunde nog säga exakt när och ingen kan knappast ha sett det ske.

Men varför hålla sig till det stora och fruktansvärda? Vi kan låta de spörsmålen vara ifred för stunden.

Ty det känns som att nästan alla jag känner befinner sig mellan olika paradigm. De flesta håller på att, eller har just avslutat, sina studier, och även de som varit färdig ett tag verkar till stor del fortfarande vara i invänjningsprocessen (hur har man en vardag med ett fast jobb och kan man verkligen inte supa ordentligt på en vardag längre och vad är det för värld där fasta tider och en noterad arbetsinsats krävs?).

För egen del känns det som att hösten erbjudit ett flertal paradimskiften. Först var jag student, sedan var jag deltidsanställd, sedan var jag arbetslös (och riktigt dålig på det – var fan var min tid av soffliggande, va!?), och nu är jag heltidsanställd.

Paradigm, paradigm, paradigm, paradigm.

Att ha ett jobb är fortfarande ovant. Det är inte jobbigt, tvärtom är själva jobbet extremt roligt, kollegorna nästan lika nördiga som undertecknad och bara tryggheten i att kontoutdragen kommer visa på plus snarare än minus är i sig värd att uppmärksamma.

Men ovant är det. Fortfarande känns det en aning som att jobbet är någonting som bara är högst tillfälligt (trots att det i högsta grad inte är det). Det känns som att ett paradigmskifte skett, att jag sett det ske, men inte riktigt fattat att det skett.

Annonser
One Comment leave one →
  1. 8 november, 2013 11:51

    Fint skrivet! Det är märkligt det där när man vet att nu, nu har något omvälvande skett men ändå inte förmår ta in exakt hur. Eller kanske snarare; man vet med sig att detta är ett skifte, att det borde vara annorlunda nu, och det är kanske därför mer en fråga om förväntning än faktum. Jag läste en gång någon historiker som i sin avhandling frågade sig hur det var att leva i en brytningstid (specifikt Napoleonkrigens Europa) och jag tror att det enkla svaret på den frågan för de allra flesta är att det är banalt, molande och vardagligt. Att leva igenom vill säga. När man i efterhand följer linjen bakåt och reder i sina minnen ter det givetvis helt annorlunda, då vet man ju inte minst vem paradigmen och deras brott gjorde en till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: