Skip to content

En (trolig) konversation på amerikanska utrikesdepartementet för några veckor sedan.

24 november, 2013

(Med andledning av att USA och Iran eventuellt nått ett avtal om Irans eventuella kärnvapenprogram, följer här en saga )

Det var en vanlig dag på amerikanska UD. Grå Eminens 1 (GE1) hade kommit in tidigt, och omedelbart följt sin vanliga morgonrutin: bryggt kaffe. De två yngre kollegorna Grå Eminens 2 (GE2) och Grå Eminens 3 (GE3) hade aldrig lärt sig den korrekta doseringen av kaffepulver, de verkade ha blivit helt förstörda av en livstid av Starbuckssörplande. GE1 hade dock varit stationerad i Paris, Saigon och Berlin och visste sålunda att Kaffe faktiskt kunde smaka något.

Han hade flera gånger skrivit ut en lättfattlig instruktionsmanual till hur kaffekokaren skulle brukas, vad som var en rimlig ratio mellan kaffepulver och vatten, men till ingen nytta. De yngre kollegorna verkade inte ta hans manualer på allvar, tvärtom fortsatte de att göra på tok för svaga kannor.

Kaffesituationen hade varit föremål för ett flertal möten. GE1 hade till och med krävt sin chefs, John Kerrys, närvaro vid två av dessa genomgångar. GE1 hade till varje möte gjort en pedagogisk powerpointpresentation, förklarat tålmodigt att kaffe med fördel kan och bör innehålla koffein. Han visste att det hela inte fått någon effekt. GE2 var alltid en smula skör på måndagar och GE3 hade mest suttit med munnen enfaldigt halvöppen och gett GE1 en blick som gick att jämställa med ett vakuum. John Kerry hade försynt spelat Angry Birds.

GE1 hade tillslut tagit saken i egna händer. Under sin vistelse i Vietnam för många år sedan hade han lärt sig att ett simpelt trick för att överlista fienden var att helt enkelt gå upp innan honom. Då hade det handlat om att utrusta sig med några rejäla doser efedrin, nu om att ställa väckaklockan en timma tidigare.

Nöjt sörplande på sitt morgonkaffe (perfekt styrka) satte han sig till ro i det kontor han delade med GE2 och GE3.

Morgonen förflöt stillsamt. CIA hade nyligen skickat över en lista på de gerillagrupper i Angola som man fann det avgörande att ge avancerade vapen och gärna avancerad militär utbildning, NSA hade rapporterat om vilka privatpersoner som gjort de mest uppenbart lögnaktiga Facebook-uppdateringarna och ATF krävde att få börja föra sin egen utrikespolitik mot både Mexiko och Kanada.

GE1 beviljade allt ovan med en trött axelryckning. Han hade sedan länge gett upp alla försök att sätta sig in i vad de olika aspekterna av den amerikanska staten sysslade med. Nuförtiden ville han mest att arbetet skulle gå i lugn takt och inte innehålla störningsmoment men däremot gott kaffe – allt i väntan på en pension som hägrade vid horisonten.

Klockan 0730 kom GE3 in. Den medelålders mannen dråsade ner vid sitt skrivbord och såg med en djup suck på de oceaner av papper som tornat upp sig i IN-korgen över helgen. GE1 blängde ogillande på sin yngre kollega när denne fattade en kulspettspenna. GE3 hade ”lånat” pennan av GE1 för tre år sedan och därefter aldrig lämnat tillbaka den. GE1 tänkte inte be om att få tillbaka skrivdonet och GE3 verkade oförmögen att komma ihåg att lämna tillbaka det.

Ett dödläge hade uppstått. GE1 brukade tänka på det som ”1916”.

Först vid åttasnåret behagade GE2 släntra in på kontoret. Som alltid såg han ut att vara ganska medtagen efter helgens äventyr. Han var orakad, rödögd och den kostym han bar var så pass skrynklig att GE1 misstänkte att hans yngste kollega sovit i den.

Men GE2 såg ovanligt glad ut. Trots att han fullkomligt osade Fernet verkade GE2 misstänkt lycklig över något.

”Grabbar, grabbar!” hojtade GE2 uppslutet. GE1 ryckte till, han avskydde när han blev kallad ”grabb” av någon som föddes ungefär samtidigt som han själv stått och svettats över en dokumentförstörare i Saigon 1975. Det var tider det.

GE2 verkade missnöjd med det obefintliga gensvaret och sa därför ”jag har kommit och tänka på något!”.

”Du är sen” svarade GE1.

GE2 lät sig dock inte förfäras ”jag fick en jättebra idé på vägen hit” sa han istället lyckligt.

GE1 kände sig skeptisk mot hela utsagan. GE2:s tankar om vad som utgjorde ”jättebra” idéer skiljde sig för det mesta ifrån GE1:s. Och saligheten GE2 uppvisade verkade synnerligen suspekt. Kanske hade helgens MDMA-konsumtion inte riktigt gått ur systemet. Kanske var det dags att återinföra urinprover på kontoret.

”Ja, vad är det du kommit att tänka på då?” frågade tillslut GE1 med en djup utandning.

”Jamen ni vet Iran” svarade GE2 med lysande ögon.

”Namnet låter bekant” svarade GE1.

Sarkasmen gick dock GE2 helt förbi. ”Jamen, ni vet, vi har ju prövat typ allt mot dem”.

”Utveckla”.

”Jamen vi har ju prövat att skicka in specialförband…”

”Ja, operation Eagle claw”

”… och vi har prövat ekonomisk krigföring…”

”… med stor framgång vill jag påpeka, deras inflation skenar och jag är övertygad om att den snart även drabbar Irans ledare”.

”… och vi har prövat att stödja Irans fiender med vapen och satellitbilder…”

”Under Iran-Irak kriget, ja. Det hela var en succé om jag får säga det själv. Irakierna dödade många fler iranska värnpliktiga än de själva förlorade” konstaterade GE1.

”Och kurder” försökte GE3 hjälpa till. GE1 gav honom en skarp bild, det GE3 gjort sig skyldig var ett brott mot allt som kunde kallas god kutym.

”… och att skicka drönare över deras gräns…” fortsatte GE2 utan att märka att kontorets temperatur just sjunkit med tre grader.

”Bortsätt ifrån att en störtade i Iran var även det en framgång. Vi fick några riktigt bra bilder på Ayatollornas swimmingpool” nickade GE1 gillande. Han tyckte ändå om att GE2 verkade engagera sig i en viktig fråga.

”…och sanktioner…”

”Ja, de borde till och med ha problem med att få tag på grundläggande sjukvårdsmateriell vid det här laget” skrockade GE1.

”… men inget av det här har fått iranierna att avsluta sitt kärnvapen program!” avslutade GE2.

GE3 skruvade en aning på sig och bläddrade bland sina papper. Till slut hittade han en lapp som han bedömde vara viktig och harklade sig ”Ja, alltså, CIA säger att de inte märkt av att Iran faktiskt försöker framställa kärnvapen, jag har en rapport här som pratar om kärnenergi…”

”GE3!” vrålade GE1, högröd i ansiktet. ”Vad är det du sitter och säger!?”

”… jag har till och med för mig att Mossad sagt mer eller mindre detsamma…” fortsatte GE3 med mycket liten röst. Han verkade gradvis försöka bli ett med kontorsmaterialet omkring sig.

GE1 var rasande. Han var tvungen att anstränga sig för att inte slå GE3 i ansiktet. Med sammanbitna tänder morrade han ”GE3, du är uppenbarligen utarbetad. Det är hög tid att du tar en veckas ledighet.”

”Men…”

”Inga men!”

GE3 såg osäker ut, öppnade munnen för att säga någonting men tillslut insåg han vidden av sitt klavertramp och lämnade skamset kontoret.

GE1 kokade. Han hade under uppståndelsen helt glömt bort GE2. Denna harklade sig nu och sa” som jag sa…”

”Va?!” gläfste GE1.

”Jo, jag hade en poäng på gång…” svarade GE2 förläget.

”Poäng?” Jaha, just det, du hade någon idé om Iran” GE1 sög i sig lite mer kaffe och försökte samla sig.

”Jo, men vi har prövat allt det där, och det har inte lett någon vart. Men vad jag kom att tänka på när jag åkte hit var att vi ju skulle kunna skicka över någon snubbe för att prata med dem”.

GE2 såg ut som att han just levererat ett nobelpristal.

GE1 var dock helt oförstående ”prata med dem?”

”Jamen jag läser en bok nu av en snubbe som heter Peter Heather. Han beskriver där hur det gamla Rommarriket ibland skickade ut lirare till folk i, typ, Ryssland som de var osams med. Sen fick den där liraren snacka med det folket, och det sjuka är att det funkade asbra! Liraren brukade alltid komma fram till att det fanns saker som romarna ville ha, och andra saker som fiendefolket ville ha – sen brukade han se till att fiendefolket fick det de ville ha och då fick romarna också det de ville ha! Jag bara tänkte att vi kunde pröva någonting sånt.” GE2 fullkomligt strålade, så här glad hade GE1 inte sett honom sedan ”någon” la LSD i bålen under förra nyårsfesten. Frannie nere på analysen hade fortfarande inte återhämtat sig.

GE1 var paff. GE2 verkade inte riktigt veta hur han skulle tolka tystnaden ”så vad tror du om det, GE1?” undrade han blygt.

GE1 skakade bara på huvudet. ”GE2, det är uppenbart att vi drabbats av en veritabel utbrändhetsvåg här på kontoret. Det kanske inte är så konstigt, vi har alla haft mycket att göra de senaste månaderna…”

”…men…”

”… jag föreslår därför att du gör som GE3 och tar en välbehövlig semester på någon vecka. Det kommer göra dig gott”.

”…men…”

”Inga men, som din närmsta chef måste jag ständigt tänka på ditt bästa. Att du ska gå och drabbas av utbrändhet i så unga år kan jag bara inte acceptera. Tragiskt. Det är vad det är.”

”…det var bara en idé” muttrade GE2 barnsligt.

När GE2 lämnat kontoret och stängt dörren bakom sig blev GE1 sittande i tystnad. Han lekte med ett gem och funderade. Sedan, när han var helt säker på att GE2 lämnat området, lyfte han telefonluren och slog med van hand ett nummer.

När John Kerry svarade tog GE1 till orda ”Herr Utrikesminster, jag har en idé. Den oortodox, men kanske är den så pass galen att den kan fungera…”

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 25 november, 2013 01:27

    Det här tycker jag om. Att skriva satir är uppenbarligen något som passar dig som handen i handsken.

    • 25 november, 2013 07:41

      Äsch då.

      Har du hunnit titta på Reapprisals än?

      • 25 november, 2013 11:16

        Visst har jag det. Efter dryga 70 sidor kan jag inte vara annat än imponerad. Vilken bildning och vilket språk (lite stramare och kargare än säg Simon Schama, men ack så njutbart)! Den där boken han skrivit om franska intellektuella låter allt mer lockande.

      • 25 november, 2013 13:08

        Hans språk ja… det är som bergsluft. Klart och kallt men uppfriskande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: